Historiker - inget myspys

Jag minns när min gode vän Peter Danielsson höll ett föredrag där han kom in på Mönsterås-Åseda järnväg och kommunens ekonomiska engagemang i detta projekt, som höll på att försätta kommunen i konkurs. Man hade skulder att betala av till mitten av 1900-talet. Trots att detta utspelade sig i början av 1900-talet så kunde det fortfarande vara känsligt att berätta om detta.

När jag själv har hållit föredrag om Viktor Lunds tid i köpingen så har jag blivit varnat för att ta upp vissa saker, trots att det var drygt 60 år sedan.

En annan gång råkade jag påtala att stranden runt Oknö är kommunal mark och att husägarnas försök att få stränderna att se privata ut är moraliskt tveksamt. Det fick man förstås inte påtala.

Ett mord från 1910-talet avråddes jag också att skriva om.

Idag höll jag ett föredrag om butiker och handlare i Mönsterås på 1900-talet. Givetvis kom jag också in på historien om Skepparns livs i början av 1980-talet då ICA, Domus och kommunen gjorde allt de kunde för att motarbeta nyetableringen. Detta är tveklöst en av de största skandalerna i Mönsterås moderna historia. Men när jag hade nämnt detta kände jag direkt att jag hade gått lite för hårt fram. Inte för att jag hade fel, utan för att jag inte hade tid att lägga fram alla belägg (som jag annars har i en längre artikel). Det är viktigt att redovisa sina belägg, särskilt i sådant som ännu kan vara känsligt. Men artikeln kommer i kommande årsbok. Den kommer inte att bli populär och det är inte heller syftet. Även om det är drygt 40 år sedan så var stora delar av Mönsterås etablissemang inblandade i detta och de vill förstås inte höra talas om det som hände

Det jag vill komma fram till är att det inte är något myspys att vara historiker. Uppgiften är inte att vara en trevlig och oförarglig nostalgiker. Vi är en slags detektiver i det förflutna. Självklart har vi en moralisk förpliktelse att lägga fram vad som har hänt och att försöka förklara och förstå. Detta även om man väcker förargelse. 

Den dagen jag avstår från att gräva i sådant som makthavare anser vara känsligt så påminn mig om att jag ska sluta helt med historia. Historieämnet gick armkrok med makten alldeles för länge i Sverige. Vi är inte makthavares drängar, även om man kan undra när man ser turerna kring kulturkanon.