Allsång på Oknö 1975

1975 gavs det ut en liten skiva med 6 sånger från de allsångskvällar som då arrangerades på Oknö. Skivan fick benämningen "Oknö Sommarparadis. En allsångskväll 1975 med Båkke & Båkkehornen".

Förbjudet blir tillåtet

Mönsterås Kommun tillämpar en förunderlig strategi när det gäller de olika förordningar som skall se till att vårt gemensamma kultur- och naturarv förvaltas väl. 

För ni har väl sett hur det fungerar. Det börjar med att kommunen måste ge ett negativt besked av något slag för att kunna följa sina egna förordningar. Det kan handla om en privatperson som inte får bygga om sitt hus av kulturhistoriska skäl, en företagare som får böta för ett svartbygge, en Oknöbo som får böta för fällda tallar eller något liknande. 

Först står kommunen för sina negativa beslut, men så dröjer det inte länge förrän kommunen börjar backa och vill ändra på förordningarna. Plötsligt får företagaren bara böta hälften av det ursprungliga beloppet. Istället för att skärpa reglerna kring trädfällning på Oknö, så vill man plötsligt tillåta fri trädfällning. Dumma gamla regel! Och om det fanns ett område där man av kulturella hänsyn inte fick ändra på husen – ja då ser vi till att det kulturella skyddsvärdet tas bort. Det där är ju inget annat än populism.

Särskilt på Oknö har man ju genom små steg – friköpa tomter, staket och nu trädfällning – låtit omvandla området till vilket villaområde som helst. Skandal. Hoppas människor markerar i nästa val om det nu finns något parti som värnar Oknö som gemensamt friluftsområde. Oknö är ett område där jag faktiskt skulle kunna tänka mig att tillämpa en viss form av mild civil olydnad och strunta i staket under mina promenader - om det blir nödvändigt.

Bokat stuga på Oknö

När man i äldre tider bokade en stuga på Oknö så kunde man få denna fina tredelade bekräftelse. Den översta tredjedelen är en Oknökarta med allt utmärkt - camping, husvagnsområde, restaurang, strandbar, kaffetorp, Oknöbod m.m. Denna del kunde man riva loss och använda som vykort (se nedan). De nedre delarna innehåller diverse upplysningar som var nyttiga för turisten. Öppna som ny sida för större format.



Överst vykortets baksida. I övrigt bekräftelse för stugbokare och lite campinginformation.

Arkiv
Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Oknö mår inte bra



Finn fem fel. Nja, det räcker med ett. Staket är numera tillåtet på Oknö. Det är raka motsatsen till Oknös själ och karaktär av öppenhet och generositet. Anti-Oknö skulle man kunna säga. Här ett skräckexempel med ett anskrämligt vitt skrikande staket framför en charmig 50-talsstuga från tiden då Oknö blev stugområde.

Barndomens Oknö
Barndomens Oknö var knastriga grusvägar omgivna av små charmiga 50-talsstugor som kunde anas mellan tallarna. Där kunde man gå omkring i gränslandet och njuta av landskapet. Inga staket behövdes.  Man förstod ändå vad som var acceptabelt. Nätterna var beckmörka och vid klart väder gnistrade stjärnorna sällsynt vackert. Stränderna var öppna och det fanns flera fina badplatser - både kommunalt skötta och egna små smultronställen. Och vid Kaffetorpet arrangerades både gå-bingo och allsång med Båcke eller Chatrine Pålsson. Ännu fanns känslan att Oknö var ett fritidsområde som tillhörde oss alla.

Förändringens vindar
Sedan dess har mycket hänt. Fritidskaraktären finns förvisso kvar, men området får allt mer karaktär av vanligt villaområde. Sakta men säkert omvandlas området. Små steg. Staket tillåts. Allt fler tallar fälls. Det senaste jag läste var i dagens Barometern/OT där det framgår att privata husägare ska få tillstånd att fälla 43 tallar av begärda 97. En sanslös hög siffra. Flera av de sista orörda naturområdena upplåts för bostadshus. Fler vägar skall få asfalt. Mer belysning. Stränderna och vikar växer igen. Campingområdet breder ut sig i tidigare orörda skogspartier med fula campingstugor. Inga problem att få fälla tallar där inte. Jag tog en rundtur på Oknö för att se hur ön mår.


En badplats mot viken såg inte trevlig ut. Den obehagliga sörjan börjar direkt. Bara ett litet parti längre österut hade normal strand.

Vid Lillöns badplats var i alla fall stränderna fina ikväll, men vattnet och bottnen såg inte inbjudande ut.

Regenbogen verkar inte ha några problem med tillstånden för att fälla tallar. Tidigare fina tallskogspartier förstörs för nya campingstugor. Även allt fler privata husägare får tillstånd att fälla tallar. Byggnadnämnden som tidigare var ytterst restriktiv, verkar sakta men säkert tillåta allt fler fällningar, trots att det i planen för området står att träden "bidrar till att behålla områdets naturkaraktär, vilket är syftet med planbestämmelserna." Oknö verkar numera helt splittrat vad gäller synen på tallar, asfalt och belysning.

 När man byggde ett nytt villakvartér på Oknö för några år sedan slapp de här husen tallar på sina tomter, vilket inte var den ursprungliga tanken. Dock blev det inga påföljder. Tallarna på bilden ligger utanför tomterna.
 

Där Ölandsfärjan förr brukade lägga till ser det fortfarande erbarmligt trist och vanvårdat ut.

Varför gör man inte något åt området?

Här har man förstört ett helt skogsparti för nya hus.

Ännu ett nytt hus i det tidigare vackra skogspartiet.

Ännu ett skövlat skogsparti på Oknö där nya hus ska byggas.

 Någonstans där borta i vassen finns en brygga. Där gick jag på sommarsimskola som barn.

Där har vi bryggan.

När jag gick i simskolan simmade man bort till den andra bryggan där borta. Då fanns förstås ingen vass i vägen.

 Gamla anrika Oknö krog är till salu. Det senaste jag såg var för nästan 1,8 miljoner. Om man snyggar till området lite går det kanske lättare att sälja. Jag befarar det värsta. Inom några år är det antingen privat villa eller rivet.

Det här är Oknös själ. Inga staket, tallar och så en stuga som skymtar där någonstans.

 

Miss Oknö

1967 blev Eva Nilsson Miss Oknö, Prisutdelare var Viktor Lund. Vinnaren detta år fick en resa till Paris med 8 dagars fritt uppehälle.

Miss Oknö

Häromdagen uppmärksammade jag den fenomenala tävlingen Mönsterås Mönsterfru. Idag har turen kommit till en annan ärorik tävling – Miss Oknö. Under folkhemmets glansperiod från 1950-talets mitt och ett tjugotal år framöver utsågs varje sommar Miss Oknö. Vinnaren utsågs bland Oknös alla semesterfirare. Oftast var det fem fagra damer som deltog och så fick publiken, skriva ner sin favorit på en lapp som sedan lämnades in till juryn, varefter räkning och prisutdelning följde. Oknö lockade varje sommar med allsångskvällar eller liknande underhållning, och det var i samband med en sådan afton som Miss Oknö korades. Priset var ofta ett halssmycke av guld. 1967 slog man på stort och vinnaren fick åka till Paris med åtta dagars fritt uppehälle. Evenemanget lockade ofta storpublik och bortåt 2000 besökare var ingen ovanlighet. Nedan redovisas några Miss Oknö:

1961 - Ulla Braun, 17 år, Oskarshamn.

1962 - Laila Karlsson, 17 år, Vimmerby.

1967 - Eva Nilsson, 18 år, Mönsterås.

1968 - Eva Norén, 16 år, Blomstermåla.

1969 - Agneta Skyttemo, 18 år, Blomstermåla.

1970 - Birgitta Dahlin, 18 år, Blomstermåla. 

1971 - Annica Roth, 18 år, Nybro.

1973 - Marie-Louise Wärlinge, 15 år, Mönsterås (krönt av paketprosten Bengt Lindwall.)

 

Ulla Braun, Oskarshamn. Miss Oknö, 1961.

Laila Karlsson, Vimmerby. Miss Oknö, 1962.

Eva Norén, Blomstermåla. Miss Oknö, 1968.

Agneta Skyttemo, Blomstermåla. Miss Oknö, 1969.

Birgitta Dahlin, Blomstermåla, Miss Oknö, 1970.

Annica Roth, Nybro. Miss Oknö, 1971.

Marie-Louise Wärlinge, Mönsterås. Miss Oknö, 1973.

 

Lotsbryggan riven

Det som fanns kvar av Lotsbryggan vid Oknö har rivits. Bryggan ska ha stått där sedan 1900-talets början. Området ägs av Mönsterås kommun och Mönsterås båtklubb. Mönsterås båtklubb har givetvis inte haft några möjligheter att få fram de 500 000 kr eller mer som hade krävts för att renovera bryggan och varken kommunen eller andra myndigheter har velat ta ansvar och ta sig an det kulturarv som bryggan utgjorde.

En trogen läsare har varit vänlig att skicka mig några bilder från platsen.

Grävskopan äter upp den gamla bryggan.

Del av lotsbryggan med seglande lotsbåtar och mastkran på tavla av I Dahlström från 1900-talets början.

Oknö var påtänkt som turistort redan 1925

En av de klassiska Oknöstugorna som kom 1950. Men Oknö var påtänkt som turistort långt tidigare.

Oknö som turistort

Det brukar ju sägas att idén till Oknö som semesterparadis föddes vid Mönsteråsutställningen 1946. Sedan tog det bara fyra år innan Oknö camping och stugby kunde invigas 1950.

Sanningen är dock att man långt tidigare hade börjat dryfta möjligheterna att omdana Oknö till turistmagnet. Redan vid 1920-talets mitt diskuterade politikerna möjligheterna att köpa Oknö och utveckla turistnäringen, bland annat med ett fint havsbad vid Oknö skär. Man skulle också dra en järnväg från köpingen ut till Oknö. Men av olika skäl kunde man inte köpa in de områden man hade behövt använda. Redan 1903 hade man första gången planerat för en järnväg till Oknö och kommunen köpte då ett litet område för att kunna anlägga en hamn och station strax öster om Oknöström.

Brand år 1900

Det har florerat ett rykte att Oknös tallbestånd egentligen inte är så gammalt. Kan det stämma? Nja, det har nog funnits tall på Oknö väldigt länge. Däremot drabbades Oknö av en otäck brand år 1900 då mycket skog eldhärjades i ett område från nuvarande Oknögrillen till Oknöström. Branden uppstod när man brände granvidjor över öppen eld vid ett gärdsgårdsarbete. En återplantering ska ha skett 1925, eventuellt med hjälp av arbetslösa.

Hur som helst - vid 1900-talets början hade Oknö tre torp som tillhörde Kråkerum och en lotsstation. 50 år senare hade Oknö blivit en stugby och campingområde med badstränder. Ytterligare 50 år senare har Oknö blivit kombinerat turist- och villaområde - och badstränderna blir allt sämre för varje år.

Lokaltidningens skribent utvecklar tankarna om Mönsterås som turistort den 12 juni 1925. Artikelns andra del nedan. Klicka för större format.

 

Oknö - ett steg till

Oknö diskuteras igen. Nu verkar det som att det ska bli mer asfalt, mer belysning, fler staket och fler tomter. Man kan väl säga att Oknö nu håller på att ta de sista stegen mot ett ordinärt villaområde, vilket som helst, men med lite dyrare fastigheter på grund av läget. Oknö har på 100 år förvandlats från en plats med tre torp via kommunal stugby och camping till villakvarter.

Om jag skulle ha flyttat till Oknö så hade det givetvis varit för att få uppleva de udda kvaliteterna av mörk himmel med stjärngnister, knastrande grus under fötterna och friheten att gå direkt från tomten rakt ut i en tallskog, utan att behöva öppna en grind eller klättra över ett staket. Hade jag velat ha gatubelysning, asfalt och staket hade jag förmodligen valt en villa på Ljungnäs.

Undrar förresten hur det har gått med strandpromenaden på Oknö där villaägare hade fixat egna bryggor och manipulativt placerat ut saker på allmän stig så att det såg privat ut. Har detta åtgärdats?

Jag har för övrigt sett att man har börjat bebygga ett av de små charmiga skogspartierna som fanns kvar på Oknö ut mot Lotsstationen. Vidare är tre tomter i känsligt strandnära läge till salu.

Korpens motionsbingo - kaffe och Mallorcaresa

Det fanns en tid när man fick folk att röra på sig genom att fresta med vinster som radioapparater och kaffe. Eller var det kanske chansen att vinna Mallorcaresan som lockade? Jag minns ännu spänningen när jag som sexåring följde med farbror Alvar på motionsbingo vid elljusspåret i Mönsterås. På somrarna kom gåbingon tillbaka, men vid Kaffetorpet på Oknö. Vinsterna bestod av kaffe och radioapparater. Hade man stortur kunde man vinna två veckors gratis stugvistelse på Oknö eller rent av en resa till främmande land, något som ännu var ganska så exotiskt på 1970-talet. Så sent som vid 2000-talets början fortgick motionsbingon på Oknö, men så försvann den plötsligt och mindre lustigt. Konceptet var ju genialt. Folk fick både motion, spänning och naturupplevelser.

Motionsbingon på elljusspåret 1973 lockade vid detta tillfälle i april över 2000 deltagare. 7 lyckliga vann transistorapparater. Radion var uppenbarligen het än trots att nästan alla hade fått TV vid denna tid. Ytterligare 202 motionärer vann picknickpåsar. Korpen avsåg också att lotta ut en Mallorcaresa senare under säsongen. Jag minns att min flygrädde släkting Erik vann en sådan resa via Mönsteråskorpen. Tidningarna slog upp det ganska stort, men han vågade inte resa. Klicka på bilden eller öppna den i nytt fönster för större format.

På sommaren flyttade bingon ut till Kaffetorpet på Oknö. Här kunde man vinna radioapparater och kaffe. Hade man rikligt med tur kunde man vinna två veckors stugsemester på Oknö. Notera att en av damerna bär en tröja med trycket "Gunnars Sport Mönsterås". Lite smygreklam med andra ord.

Karolina som sov i 32 år blev vykort

Karolina Olsson
Mönsteråsbloggen har tidigare nämnt att den på sin tid riksbekanta Karolina Olsson (1861-1950) på Oknö som påstås ha sovit i 32 år ska bli opera.

Fel på vykort
Uppenbarligen var hon än mer känd under sin levnad. Häromdagen hittade jag Karolina som vykort - men den som gjorde vykortet hade uppenbarligen inte saker och ting klara för sig.

För det första kallas Karolina för Nilsson i efternamn, vilket är fel. Hon hette Olsson, men kallade sig på äldre dar Karlsson efter sin far. För det andra anges Oknö ligga på Öland. Fotoateljén som gav ut vykortet, M Hammarbäck, låg i Borgholm och det kan kanske förklara förvirringen. Men nog borde man ha vetat att Oknö inte ligger på Öland. Dessa två slarvfel i vykortets text på framsidan, gör att man undrar om det ens är Karolina som figurerar på bilden. Jag har försökt jämföra ansiktet med andra bilder på Karolina och det finns vissa likheter kring munnen och ögonen som gör att jag tror att det är Karolina på vykortet. Landskapet kan tyckas vara väl kalt för att vara Lillön/Oknö, men Oknö hade sannolikt färre träd i äldre tider.

Oknö-Karolina som sades ha sovit i 32 år har här vaknat och blivit vykort omkring 1908-1910. Vykortsmakaren hade dock fått ett par saker om bakfoten. Karolina hette inte Nilsson och Oknö ligger ju inte på Öland. På Öland låg däremot fotoateljén M Hammarbäck som gav ut vykortet. Klicka på bilden för större format.

Sång till Oknö



Sång till Oknö skrevs troligen på 1960-talet. Som författare anges Nils Karlsson. Trio med Bumba hade en hit till denna melodi fast med annan text 1963, så tiden närmast därefter är trolig. Själv hade jag aldrig hört talas om sången. Tack till Stefan Pettersson som hittade sången bland sin farfars efterlämnade handlingar. Högerklicka på dokumentet och öppna i nytt fönster för större format.

Karolina från Oknö blir opera

Karolina från Oknö blir opera
De flesta Mönsteråsare har säkert hört talas om Karolina Olsson (1861-1950) – kvinnan från Oknö som sov i 32 år. Eftersom det redan har skrivits så många hyllmeter om henne, både populärartiklar och vetenskapliga rapporter, så har jag inte riktigt orkat ta itu med någon artikel om henne. Den som vill kan ju alltid läsa Stranda från 1989-1990 eller på Wikipedia, där det finns utförliga artiklar om den fascinerande kvinnan som 14 år gammal 1876 somnade in, för att drygt 30 år senare den 3 april 1908 vakna.

Men nu ska Oknösoverskan bli opera. ”Karolinas sömn” är en uppsättning av Kungliga Operan – tonsättare är Anders Eliasson, textförfattare Bengt Emil Johnsson och regissör Christina Ouzonidis - med premiär den 2 juni i den nybyggda konsthallen Artipelag på Värmdö. Lena Hoel sjunger rollen. Glaskonstnären Bertil Vallien medverkar också på ett hörn.

Nedan tre bilder på Karolina.

Vart tog Oknöstugorna och väggmålningarna vägen?

Folke Lundgrens väggmålningar i Oknöstugorna
När Oknö stugby såg dagens ljus i början av 1950-talet så fick Mönsteråskonstnären Folke Lundgren göra väggmålningar i några av stugorna. Folke Lundgren har även gjort trappuppgångsmålningar på Pionjärgatan och i gamla tändsticksfabriken.

Exakt hur många Oknöstugor han förgyllde med väggmålningar undandrar sig ett säkert bedömande. Men när kommunen på 1990-talet skulle sälja ut de sex första småstugorna så att privatpersoner skulle kunna bygga större fritidshus på tomterna, så hade fem av dessa stugor väggmålningar. Tanken var att stugorna skulle flyttas från tomterna, men det är möjligt att några fick stå kvar. En av stugorna, Storspoven, flyttades till hembygdsparken där den står än idag. Kanske går det att spåra även de andra. Jag kan förstås ta en runda till Oknö, men om läsekretsen vet besked så får ni gärna lämna en kommentar.

Hur som helst har jag lyckats spåra fotografier på stugorna och de fem väggmålningarna som härmed presenteras. Klicka på bilderna för större format.

Väggmålning 1

Den här väggmålningen bör ha funnits i stuga nr 107 Gräsanden.

Gräsanden.

Väggmålning 2

Den här väggmålningen bör ha funnits i stuga nr 109 Gråhägern.

Gråhägern.

Väggmålning 3

Den här väggmålningen bör ha funnits i stuga nr 11(5?) Koltrasten.

Koltrasten.

Väggmålning 4

Den här väggmålningen bör ha funnits i stuga nr 117 Doppingen.

Doppingen.

Väggmålning 5

Den här väggmålningen finns i stuga nr 113 Storspoven.

Storspoven, numera i Mönsterås hembygdspark. Stugan byggdes 1950-1951. Vad jag har hört räddades den av Bengt Johansson.

Storspoven är rekonstruerad med sin ursprungliga inredning.

Storspovens huvudrum med två våningssängar, ett matbord, en byrå och ett mindre bord där man hade lagt ut Mönsteråsboken från och med 1963. Då stugorna saknade elektricitet fick man ha oljelampor, varav en här syns på väggen. I bakgrunden skymtar väggmålningen.

Del av det lilla köket.

Spisen.

Del av rummet. Mönsteråsboken pryder det lilla bordet.

Klädhängare fanns direkt innanför dörren.

På tomten fanns ett brunnsskafferi.