Flygfoto 1960-talets början

Flygfoto över Mönsterås. Längst ned delar av Industrigatan.

Vyer från kyrktornet

Mönsterås församling hade idag visning av kyrktornet och jag lyckades ta mig upp. Är ingen bra fotograf, men tog några foton med mobilen. Vi hade i alla fall tur med vädret. Klicka på bilden eller öppna i nytt fönster för större format.

 

 

84% av Sveriges kommuner är bättre på nyföretagande än Mönsterås

Mönsteråsbloggen har vid flera tillfällen lyft frågan om den låga nivån av nyföretagande i kommunen. Det är mycket allvarligt på lång sikt. Alla kan inte förlita sig på att hamna på samma företag som far och mor. Näringsstrukturen förändras och det måste finnas människor som vågar öppna dörrar till framtiden. 

Den nya nyföretagarbarometern för 2013 är ingen smickrande läsning för Mönsterås - plats 244 av 290 kommuner. Än värre är det för Högsby (267), Hultsfred (276) och Torsås (276). Dessa fyra kommuner är tyvärr i en negativ särklass i Kalmar län. Låt vara att Mönsterås låg ännu sämre till förra året (267).

84% av Sveriges kommuner är alltså bättre på att starta nya företag än Mönsterås.

Allsång på Oknö 1975

1975 gavs det ut en liten skiva med 6 sånger från de allsångskvällar som då arrangerades på Oknö. Skivan fick benämningen "Oknö Sommarparadis. En allsångskväll 1975 med Båkke & Båkkehornen".

Vem ska ta över efter Roland Åkesson?

Vem ska ta över efter Roland Åkesson? Frågan kan synas helt irrelevant eftersom han för inte så länge sedan lät meddela att han kandiderar för fyra år till. Men ändå…hur ska Centerpartiet klara sig om man inte börjar planera för ett liv efter Roland. Partiets framgångar får nog trots allt till stor del förklaras av den personkult som finns runt just Roland.

Nå, någon Roland II finns ju inte, så efterträdaren måste vara en stark egen profil. I en kommun som Mönsterås vinner du aldrig ett val på enbart ideologi, utan du måste också inge förtroende som människa. Och att det blir en kvinna kan vi nog vara säkra på. Jag kan i nuläget bara se två tänkbara kandidater – Ann Petersson och Jacqueline Doohan.

Ann Petersson har ju varit med ett bra tag och är väl den som borde ta över. Formell kompetens bör hon ha och hon sitter i kommunstyrelsen. De få gånger jag har träffat henne har hon gjort ett trevligt intryck, men hon ska visst vara en betydligt tuffare politiker än Roland. Så hon får nog jobba på ödmjukheten om det ska fungera. Personligen tror jag att det kanske skulle bli lite mer debatt med Ann än med Roland.

Jacqueline Doohan har också varit med länge och haft flera förtroendeuppdrag, nu i den tunga Barn- och utbildningsnämnden, ersättare i kommunstyrelsen, samt lämpliga erfarenheter från arbetslivet. De få gånger jag mött henne har hon varit trevlig, och de gånger jag haft anledning att diskutera och debattera med henne så har hon stått emot bra. Det som talar emot henne är att en ordförande i BUN sällan blir populär då folk i allmänhet är missnöjda med skolan. Hon är också oerhört formell och politikerslipad i skriftliga diskussioner, vilket kan uppfattas som distanserande.

Men några andra kommunalrådsämnen ser jag faktiskt inte. Som outsider finns väl möjligtvis Emma Magnusson, men efter några år som socialnämndens ordförande, som bör vara tufft, så är frågan om man orkar vara kommunalråd. Lennart Karlsson är över 70 och Jens Robertsson ingen kommunalrådstyp.

För demokratins skull hoppas jag dock att det blir maktskifte redan till hösten. Inte för att jag är socialdemokrat, men ett allt för långvarigt maktinnehav får konsekvenser som inte är bra. För egen del kommer jag att lägga min lokala röst på Miljöpartiet. Jag belönar en konsekvent och samtidigt konstruktiv oppositionspolitik under årtionden.

Kuggås på 1890-talet

Kuggås 1890-talet.

Opelreklam på Oknö

Ekelunds Bil AB åkte ända ut till Oknö när man skulle göra reklam för sin senaste Opel. Långt där borta i bakgrunden skymtar Mönsterås. Idag hade denna typen av reklam givetvis inte kunnat passera utan storm i media.

Kronobäcks klosterruin omkring år 1900

Bilderna nedan ska visa Kronobäcks klosterruin omkring år 1900. Fotograf var doktor Almblad.

 

 

 

Stanislaus Leczinskys förkomna tavla över Mönsterås kyrka från 1860

Alla har sagt att Stanislaus Leczinskys tavla över Mönsterås kyrka från 1860 är förkommen och att vi bara har tre fria avmålningar från 1900-talet att förlita oss på (Angelin, Sjöstrand, Lundgren). Det stämmer i en mening, men vi har faktiskt en fotokopia av originalmålningen. Notera de vackra grindstolparna som jag tror togs bort vid 1800-talets slut. Mellan stolparna fanns ett kreatursgaller så att de grisar som gick fria på köpingen inte skulle ta sig in och böka upp gravarna. I övrigt ser det onekligen lite ödsligt ut i parken jämfört med idag, kanske beroende på att marken nyttjades som kyrkogård. Även intressant att se Köpingens hus.

Jag undrar också hur tavlan kan vara förkommen när två andra konstnärer har haft den som förlaga på 1930-talet. Och fotokopian i färg kan ju inte vara så gammal.

Intressanta levnadsöden i nya Stranda

En ny årgång av den anrika tidskriften Stranda har kommit.

Anrik tidskrift

Stranda Hembygdsförening har sedan 1927 gett ut den anrika tidskriften Stranda – vilket man får säga är en utomordentlig kulturell insats.  Under årens lopp har tidskriften uppvisat en stor tematisk bredd och som skribenter har man anlitat både duktiga lokala hembygdsforskare och akademiskt skolade vetenskapsmän. Kombinationen av detaljrik lokalkännedom och vetenskaplig stringens har gett tidskriften en unik spänst. Och nu har det blivit dags att presentera ännu en årgång.

Levnadsöden
Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.

De människor vi här får möta är verkligen intressanta. Min klasskamrat från grundskolan, Irene Svenonius, skriver initierat och engagerat om Vållö och hur människornas villkor i skärgården har förändrats under historiens gång fram till idag. I en tänkvärd artikel beskriver hon ett stycke skärgårdskultur som idag är hotad.

Vi får vidare möta hembygdsvännen och läraren Thure Räfsgård som med mycket värme och humor berättar om sitt intressanta liv. Jag inser att jag gick miste om något värdefullt som aldrig hade Thure som lärare.

Därefter får vi läsa om torparpojken Enok Andersson från Jönsö utanför Mönsterås som på 1800-talet emigrerade till Australien under mycket dramatiska omständigheter. Emigrationen till Australien är en ibland bortglömd del av den svenska emigrationshistorien. För denna artikel står jag och Enok Anderssons sonson Per-Enoch Andersson.

I skriften får vi också via den 100-årige Gunnar Lundgren, möta den i Mönsterås välkända familj av snickare, snidare och konstnärer som han kom ifrån.

Avslutningsvis publiceras en berättelse som bygger på sjömannen Herbert Setterståls dagboksanteckningar åren 1903-1911 och som ger en detaljerad inblick i hur sjömännens liv kunde se ut vid denna tid.

Det blir många fascinerande människoöden vi får möta, och har man det som tema så fungerar det utmärkt. Det jag ibland möjligtvis kan sakna är de historiska sammanhang som människorna verkade i. Människor lever aldrig i ett vakuum. Likaså hade det varit trevligt om man tagit upp traditionen från äldre årgångar och publicerat en artikel med ny forskning om Mönsteråsbygden för att få den där spänstiga mixen. Men som helhet är det fantastiskt intressant läsning som härmed rekommenderas å det bästa.

Gamla sjukhusets interiör

Jag har aldrig tidigare sett foton från det gamla Mönsteråssjukhusets interiör (äldre delen av kommunhuset), men nu har hembygdsföreningen fått några bilder av Claus Kempe som i sin tur fått dem av Gunnar Nilsson. Här ser vi några foton från ca 1918-1919. Notera att det var en kvinnlig läkare vid namn Anna Allenberg-Linderholm (1891-1972), något som var ganska ovanligt vid denna tid. Som kuriosa kan sägas att hon 1939 gav ut diktsamlingen "Trädet och stenarna".

 

I mitten läkare Anna Allenberg-Linderholm. Vid bordet Signe Gustafsson, Nynäs. På bilden även sjuksköterskan Gunda.

 

Litteratur och källor till bygdens historia

Ny artikel om litteratur och källor till bygdens historia på min historieblogg. Gå till http://www.monsterashistoria.se/ och där vidare till artikeln.

Artiklar på nya portalen till Mönsterås historia

Har, som jag nämnde i förra inlägget, startat en ny portal till Mönsterås historia där jag pö om pö kommer att samla de längre artiklar jag skrivit de senaste åren. Tycker pdf-format passar bäst för dem. Varje artikel placeras i kategorier och får etiketter. Har än så länge bara skrivit en introduktion och lagt ut 4 artiklar, men det kommer snart mer.

http://www.monsterashistoria.se/

Ny portal till Mönsteråsbygdens historia

Jag har startat en ny portal till Mönsterås historia. Bakgrunden är att jag de senaste åren har jag skrivit några hundra artiklar och notiser om bygdens historia. Tanken är att samla de lite längre artiklarna som lämpar sig bäst i PDF-format på ett ställe. Sidan kommer att byggas upp den närmaste månaden. Så håll utkik.

Mindre notiser och historiska bilder kommer jag dock att visa som vanligt på Mönsteråsbloggen. Fördelen med en egen domän för längre historiska artiklar är att man slipper den spretighet som Mönsteråsbloggens ämnesbredd innebär. Den som enbart vill fördjupa sig i lokalhistoria slipper nu politik och fotboll.

Den nya portalen återfinns på:

http://www.monsterashistoria.se/

Kevershäll - myt och verklighet

I dagens Bar/OT kan man läsa om att kommunen ska rusta upp vandringsleden vid Kevershäll och sätta upp skyltar. Så långt är allt bra. Jag har själv blivit tillfrågad om jag kan bidra med historisk kompetens. Jag kan inte så mycket om berget, men det lilla jag kan bidrar jag så gärna med.

Det viktiga är att kommunen i sin skyltning skiljer på myt och verklighet, vilket inte görs i dagens tidning alla gånger. I tidningen framställs ättestupan som en historisk verklighet. Måtte jag vid Gud stoppa kommunen från att skriva det på en skylt. Vad jag vet är det inga seriösa forskare som tror att ättestupor använts. Ättestupor måste som Dick Harrison skriver förpassas till "skrönornas soptipp".

Likaså har det ju knappast bott någon skräddare i Skräddaregrottan. Det finns flera sk Skräddaregrottor i landet och några skräddare har aldrig bott där. Det kan jag lova. Möjligtvis kan någon luffare ha bott där tillfälligt.



Läs mer om ättestupor.

Förbjudet blir tillåtet

Mönsterås Kommun tillämpar en förunderlig strategi när det gäller de olika förordningar som skall se till att vårt gemensamma kultur- och naturarv förvaltas väl. 

För ni har väl sett hur det fungerar. Det börjar med att kommunen måste ge ett negativt besked av något slag för att kunna följa sina egna förordningar. Det kan handla om en privatperson som inte får bygga om sitt hus av kulturhistoriska skäl, en företagare som får böta för ett svartbygge, en Oknöbo som får böta för fällda tallar eller något liknande. 

Först står kommunen för sina negativa beslut, men så dröjer det inte länge förrän kommunen börjar backa och vill ändra på förordningarna. Plötsligt får företagaren bara böta hälften av det ursprungliga beloppet. Istället för att skärpa reglerna kring trädfällning på Oknö, så vill man plötsligt tillåta fri trädfällning. Dumma gamla regel! Och om det fanns ett område där man av kulturella hänsyn inte fick ändra på husen – ja då ser vi till att det kulturella skyddsvärdet tas bort. Det där är ju inget annat än populism.

Särskilt på Oknö har man ju genom små steg – friköpa tomter, staket och nu trädfällning – låtit omvandla området till vilket villaområde som helst. Skandal. Hoppas människor markerar i nästa val om det nu finns något parti som värnar Oknö som gemensamt friluftsområde. Oknö är ett område där jag faktiskt skulle kunna tänka mig att tillämpa en viss form av mild civil olydnad och strunta i staket under mina promenader - om det blir nödvändigt.

Landtorget

Del av Mönsterås gamla landtorg som var ett av Sveriges sista grustorg fram till början av 2000-talet, då man lade gatsten. Har för mig att det var en infekterad diskussion som föregick omdaningen. Kanske blev torget lite prydligare, men å andra sidan försvann något relativt unikt. De två husen i bildens mitt revs på 1980-talet. Foto: Rolf Andersson ca 1983.

Innan Mönsterås blev lydköping under Kalmar så hängde Landtorget troligen ihop med Sjötorget i ett enda stort torg från stranden och västerut mot Kaninbacken. Kaninbacken låg i äldre tider under Åsevad och hade bara ett par tre hus under 1700-talet vid gränsen mot Landtorget. Under 1800-talet förtätas bebyggelsen och utvecklas till ett hantverkar- och arbetarkvarter, vilket det i praktiken förblir fram till 1980-talet. Då rev kommunen många hus och gjorde om kvarteret till ett modernt och betydligt dyrare centrumboende. Ett öde som drabbat många centrala stadsdelar. När de moderniserades hade arbetarna inte råd att bo kvar och områdets karaktär ändrades helt.

Namnet Kaninbacken har diskuterats och några vill koppla det till "kranie" och att det kan ha funnits en begravningsplats där, vilket det inte finns några som helst belägg för. Andra kopplar det till "kaniker", men det finns inga belägg för att någon sådan skulle ha haft anknytning dit. Det vi däremot vet är att Ivar Modéer i en undersökning 1936 säger att platsen redan för 70 år sedan, dvs på 1860-talet, kallades Kaninbacken då det fanns många kaniner där. Konstigt nog är det denna förklaring som ingen verkar vilja tro på idag, men den verkar rimlig. Ibland är den enklaste förklaringen den riktiga.

Erfarenheter från vårdcentralen i Mönsterås

Jo, jag vet att det heter hälsocentral, men dess primära uppgift är förstås att vårda sjuka. Hälsobefrämjande åtgärder får man ta eget ansvar för. Jag ska idag sammanfatta mina erfarenheter av vårdcentralen de senaste ca 10-14 åren och ge lite tips.

Telefonkontakt

Det första man ska försöka lyckas med är att få vårdcentralen att ringa upp. Det är inte det enklaste, för de flesta gånger krånglar deras telefonsvarare. Hur många gånger som helst har jag kastats ut från deras system eller fått upptagetsignal. Och om man väl lyckas knappa in sitt nummer så kan man inte ta för givet att de ringer upp. Det har hänt att de inte har ringt alls eller så ringer de mycket senare än den tid den automatiska rösten anger.

Ta sig förbi Berlinmuren

Om man väl får prata med någon så gäller det att ta sig förbi ”Berlinmuren”. Det är sällan det räcker med att beskriva sina symptom för att man ska få träffa en läkare. Då får man 9 gånger av 10 svaret ”avvakta”. Ibland i snäll ton, ibland i snäsig. Nej, erfarenheten har lärt mig att man måste överdriva för att ha en chans att få en läkartid. Lägg alltid på en grad i feber, hosta som om du var i akut andnöd, säg att du varit sjuk en hel vecka även om det bara är tre dagar, säg att ditt födelsemärke ser ut exakt som det det där farliga du sett på Internet etc.

Men ibland hjälper ingenting. Så här lät det 2009 när dottern hade halsfluss och jag ville få en tid åt henne:

- Hej, jag ringer angående vår dotter, 5 år. Hon har haft ont i halsen i fyra dagar nu utan att få snuva. Hon har feber på 38,5 och halsmandlarna ser allt mer svullna och irriterade ut.

- Jaha, ni får avvakta och se hur det utvecklas över helgen. Det var ju inte så hög feber.

- Jaså, men jag vet av erfarenhet när det är halsfluss. Det är ju enkelt för er att ta ett snabbhalsprov.

- Nej, vi har fått direktiv att vara restriktiva med antibiotika. Testa och se om det läker ut av sig själv.

- Ja, men tidigare har vi alltid fått komma när hon har haft halsfluss. Det finns ju risk för att njur- och hjärtskador.

- Ni får avvakta över helgen.
Klick.

Vi fick åka till Oskarshamn som konstaterade halsfluss och satte in antibiotika.

Mötet med läkaren eller sjuksköterskan

Om man nu lyckas tjata till sig en tid så är det därmed inte säkert att du får träffa en läkare. Först ska man ta sig förbi sjuksköterskan som ska avgöra om man får träffa en läkare. Vårdcentralen verkar väldigt nöjd med denna nyordning. Jag tycker det känns otryggt. Den sköterska jag träffade nyligen sa att jag inte kunde ha någon infektion då jag bara hade 9 i sänka. Visste hon inte att lunginflammation orsakad av mykoplasma eller virus inte alltid ger hög sänka? Det visade sig att jag hade lunginflammation. 

Min fru var också där och hade låg sänka och hon fick då tjata på sköterskan för att överhuvudtaget få träffa en läkare. Men först fick hon åka hem igen två timmar då bara en läkare var på plats och han hade inte tid. Två timmar senare visade det sig att hon hade svår bronkit och allvarlig stämbandsinflammation. Hade hon inte stått på sig så hade hon fått åka hem utan läkarutlåtande.

Nå, förr fick man i alla fall träffa en läkare om man tagit sig förbi telefonväktarna. Väl kommen så långt så fick man oftast hjälp på något sätt, men ibland var det väldigt omständigt. Ibland åtgärdades inte det man skulle få fixat den gången, utan man skulle få en ny tid. Och de vägrade konsekvent att kolla flera sjukdomar vid samma besök. En gång ville jag ha ett födelsemärke granskat, varvid läkaren osäker började slå i en bok med födelsemärken. Efter ett tag sa hon att ”det är nog en sådan fläck och i så fall ofarlig”. Hon gick iväg för att rådfråga en annan läkare, men fick inte tag på någon. Så jag fick vackert bege mig hem 200 kr fattigare och ett ”nog ofarligt”. 

Det värsta var nog när dottern var nyfödd. När hon föddes gick navelsträngen av för tidigt, så hon hade järnbrist och fick ta järnmedicin under några månader. När vi sedan ville få hennes blodvärden kontrollerade, så vägrade de ta ett enkelt blodprov i Mönsterås eftersom medicinen var insatt på Kalmar BB. Det slutade med att läkaren i Kalmar fick befalla vårdcentralen i Mönsterås att ta ett blodprov.

Och nu senast då när jag inte fick förlängd antibiotikakur för min lunginflammation. Ja, jag fick inte ens prata med läkaren och de har inte svarat på tre mejl. Oerhört nonchalant. De har inte heller visat respekt för min undersökningsskräck. Vården är oerhört hierarkisk och den patient som begär hjälp utan att låta läkaren göra som hon/han vill, har inte en chans. Läkare är vår tids gudar och måste lära sig visa respekt för de gränser patienterna sätter och inte köra över folk utifrån sin yrkesprofessionalitet.En läkare skall alltid ha sin främsta lojalitet gentemot patienten och inte gentemot sin profession.