Bokanmälningar

Mönsteråsbloggen brukar bara nämna böcker med anknytning till Mönsterås, men gör ibland undantag när det handlar om historiskt intressant litteratur. Johan Teiffel, journalist, arkivarie och författare, släppte vid slutet av förra året en ny bok som behandlar revyklubben Kometen i Oskarshamn. Teiffel är en stilsäker författare som med klarsyn och god känsla för såväl detaljer som sammanhang skildrar en intressant del av Oskarshamns nöjesliv. Boken, som även innehåller ett stort antal väl valda fotografier, rekommenderas å det bästa.

Min vän från Växjöåren och tillika Oskarshamnsbördige Olle Larsson har på ganska kort tid kommit med två böcker. Stormaktens sista krig från 2009 behandlar utförligt och initierat Sverige och stora nordiska kriget 1700-1721. Förra året gav han tillsammans med Andreas Marklund ut Svensk Historia. Det är en utmärkt bok för den som i ett band vill få en bild av Sveriges historia från Gustav Vasas dagar fram till vår tid. Båda böckerna är skrivna så att de passar den historieintresserade allmänheten.

Ungdomssynder – övernattning i Oskarshamns stadshus

Luciafest i Oskarshamn
Det var Lucia och jag skulle tro att året var 1986 eller 1987. Jag och en kamrat hade åkt in till Oskarshamn för att festa lite på ett diskotek som låg nedåt hamnen – där La Scala ligger idag. Kanske hette det något annat då.

Och festande blev det. Dels hade vi väl något med oss. Dels var det inga problem att köpa öl på danshaket. Så vi blev väl lite lagom i gasen, utan att för den skull gå överstyr.

Övernattningsproblem
Någon timme efter midnatt började det mesta bli lite avslaget eller dävet som man sa, och det var dags att börja fundera på övernattning. Det var ju lite sent påkommet. Varken jag eller min kamrat var särskilt framgångsrika i kontakterna med flickor, så någon sådan fick man förstås inte följa med hem, något som annars skulle ha löst övernattningsproblematiken, men kanske också gett upphov till andra bekymmer.

Men nu kände vi en person som råkade befinna sig på samma diskotek. Vi sökte upp den unge mannen som tyvärr inte kunde härbärgera oss i sin egen lya. Men han hade ett annat förslag som vi gladeligen tackade ja till.

I stadshuset
Så kom det sig att tre skuggor smög sig ner till stadshusets garageinfart. Ett kort och en kod och vips var vi inne i husets bottenplan. Vår vän, som hade ett tillfälligt jobb där, avlägsnade sig och lämnade mig och min kamrat åt vårt öde. Vi lyckades via trappor ta oss uppåt och hittade så småningom till en stor lokal som verkade vara ett café. Där slog vi oss ner i var sin soffa. Natten gick och framåt femtiden gick vi ut via huvudingången bort till ett hyreshus där vi smet ner i källaren för att invänta morgonens första buss.

Idag framstår det som ett synnerligen dumt tilltag och jag förmodar att vi hade åkt dit för olaga intrång om någon hade tagit oss. Men jag tänker alltid på denna episod när jag ser stadshuset i Oskarshamn.

Synundersökning, redskapsgymnastik och Oskarshamns skumraskkvarter

Synundersökning
Synundersökning har kanske inte riktigt samma klangfärg som tandläkarbesök eller redskapsgymnastik, men det ligger någonstans i de trakterna. Men efter att ha haft samma glasögon i 12 år insåg jag ju att det var hög tid. Tio år för sent klev jag igår över tröskeln till den lilla butiken i Oskarshamn.

Redskapsgymnastikens ABC

Men innan vi går vidare med synundersökningen så kan vi stanna ett ögonblick vid redskapsgymnastiken. Egentligen vill jag inte ta upp den alls, men ett par tips kan jag dela med mig av då jag misstänker att den inte är bortrationaliserad. Lärarna brukade aldrig säga till i förväg om det skulle bli redskapsgymnastik. De visste väl av erfarenhet att halva klassen, om de fick förberedelsetid, skulle bli plötsligt sjuka eller ”råka” stuka foten eller handleden just till denna lektion. Så oftast fick man vackert försöka reda ut redskapshelvetet. Det bästa man kunde göra var att försöka uppehålla sig så mycket som möjligt vid det redskap där man löpte minst risk att drabbas av men för livet, vilket i mitt fall var ringarna. Jag hade långa smala armar och ganska starka magmuskler varför jag utan större risker kunde dingla runt där ganska länge. Ett annat knep var att gå direkt på bommarna och ”skada”sig tidigt under lektionen.

Satsa på högsta svårighetsgraden
Inför betygsättningen på redskapen så hade jag som taktik att alltid välja den högsta svårighetsgraden, dvs 5. Det brukade imponera på den luttrade magistern och tog honom med överraskning. Dels visade man mod, ja rent av dödsförakt. Dels kunde man i bästa fall få en 2:a eller 3:a även om man gjorde ett relativt misslyckat försök på svårighetsnivå 5 och landade på nacken eller i bästa fall höften. Hellre få en tvåa för att man satsade på femman, än att få en etta för att man gjorde nivå 1, vilket egentligen var min rätta nivå.

Att stå på händer var också ett moment som skulle genomföras i samband med redskapsgymnastiken. Men där hade jag fått frisedel. Första gången jag skulle stå på händer så vek sig nämligen mina stickor till armar, varvid huvudet åkte ner i golvet och jag fick näsblod.

Synundersökningens moment
Tillbaka till synundersökningen. Först får man göra en förundersökning. Då placeras ansiktet framför en grå maskin. Hakan ska vila i en liten grop och så trycker man pannan mot en båge samtidigt som ögonen skall hållas öppna. Därefter utsätter de varje öga för en liten vindpust för att kontrollera ögats tryck – en högst obehaglig upplevelse eftersom det behövdes flera vindpustar innan de kunde mäta av mina ögon. Tårarna började rinna och jag var inställd på att ställa in resten av undersökningen eftersom synen plötsligt hade försämrats dramatiskt.

Men hur det än var så hamnade jag till slut i det mörka undersökningsrummet utan flyktvägar. Optikern som i alla fall verkade kunna sin sak genomförde sedan relativt odramatiskt alla de undersökningar som ingick. Det är nog inte så mycket som kan gå fel egentligen. Jag fick titta på bokstäver, linjer och prickar av olika slag och säga saker om dem. Avslutningsvis undersökte hon ögonbottnarna med en speciell lampa och där kom ett visst obehag tillbaka.

Vad blev då slutresultatet? Trycket i ögonen var bra. I ögonbottnarna var artärer och vener lika tjocka vilket är bra och inte tyder på högt blodtryck. Vid högt blodtryck brukar nämligen artärerna vara tjockare. Synen hade försämrats något, men inte så mycket. Däremot hade närsynen försämrats vilket hör åldern till. Två par glasögon införskaffades. Jag avser alltså att byta glasögon vid kvällslektyren. Hellre det än tre glasögon i ett med normalseende i övre halvan, datoröga i mitten och närseende längst ner. Det hade jag nog inte klarat ut. Vad det kostade: 295 kr för undersökningen och 795 kr för två par glasögon inklusive bågar och glas. Ett fynd!

Oskarshamns skumraskkvarter
Eftermiddagens behållning var emellertid att få göra Oskarshamns norra centrum där skumraskkvarteren ligger. Vackra nedslitna industrilokaler varvas med gamla ståtliga sekelskifteshus och atmosfären är lite småskum. Ända sedan gymnasietiden har jag haft lite svårt för Oskarshamn, men staden har onekligen vissa kvarter som tilltalar mig. Det tror jag mig ha upptäckt igår. Men det var förstås med mina gamla glasögon på. Jag får väl gå en ny Oskarshamnspromenad om ett par veckor när jag ser allt klart.