"Nätmobbaren" har vaknat

Nätmobbaren
Alla som har bloggar med åsikter råkar förr eller senare ut för ”Nätmobbaren” som idealtyp. ”Nätmobbaren” är någon som av olika anledningar har retat upp sig på det du skriver och som inte låter det stanna vid normal debatt, utan hakar upp sig på dig som person. Jag har en eller två ”Nätmobbare” som vaknar till liv med jämna mellanrum. Kan man då säga något generellt om dessa fegisar?

Nätmobbarens kännetecken
De är till 99% anonyma.

De inriktar sig oftast på verkliga eller ihopfantiserade negativa personliga egenskaper. De är ofta duktiga på att använda den andra sk härskartekniken som handlar om ”Förlöjligande” (av personliga egenskaper, argument, åsikter, religiös övertygelse etc).

De slår oftast till när 1. Du har fått positiv uppmärksamhet eller 2. Du har gjort bort dig, skrivit något kontroversiellt eller rent av dåligt (skriver man 2-3 inlägg per dag kan inte allt bli bra) eller blottat en svaghet i din karaktär. I det första fallet är det avundsjuka som är drivkraften. De kan inte tåla att den dom tycker illa om får den där positiva uppmärksamheten. I det andra fallet är det klassisk elakhet. Man slår till när en person är som känsligast eller svagast.

Komiskt
Senaste gången jag drabbades så blev det extra komiskt eftersom han/hon hade lyckats få nästan allt om bakfoten. ”Nätmobbaren” påstod då att jag var socialist (trots att jag just skrivit att jag varken är socialdemokrat eller moderat). Vidare var jag visst högkyrklig, trots att jag är medlem i en frikyrka. Kanske beror påståendet på att jag vid något tillfälle raljerade lite med mig själv och sa att jag med åren blivit lite mer högkyrklig och ibland kallar mig ”högkyrklig karismatiker”. Just den där oförmågan att skilja på språkets nyanser, för att istället märka ord är typiskt för nätmobbare. Framförallt genomsyrades dock inlägget av hån och förakt för att jag är arbetslös och icke samhälleligt lönsam, detta trots att jag jobbar 7 timmar varje vardag.

Till ”Förföljarens” fördel skall dock sägas att han/hon medger att ”Jag kan ha fel på någon punkt”. Nå, den här gången blev det fel på nästan varje punkt. Men vi kan ju leka med tanken att jag hade varit allt detta – jag kan ändå inte förstå varför detta skulle vändas emot en människa. Samhället är fullt av socialister, högkyrkliga och arbetslösa.

Anonyma krakar förtjänar ingen uppmärksamhet
Hur ska man då bemöta ”Nätmobbaren”? Egentligen ska man inte göra som jag gör i det här inlägget. Det bästa är att inte ge dem uppmärksamhet. Gör man det så triggas dom att gå igång ännu mer. Men anonyma krakar förtjänar inte uppmärksamheten. Jag gör här ett undantag för att mer principiellt dryfta fenomenet.

Däremot tillåter jag anonyma kommentarer så länge de är sakliga. Men anonyma fegpåhopp hamnar direkt där de hör hemma. På dynghögen.