"Nätmobbaren" har vaknat

Nätmobbaren
Alla som har bloggar med åsikter råkar förr eller senare ut för ”Nätmobbaren” som idealtyp. ”Nätmobbaren” är någon som av olika anledningar har retat upp sig på det du skriver och som inte låter det stanna vid normal debatt, utan hakar upp sig på dig som person. Jag har en eller två ”Nätmobbare” som vaknar till liv med jämna mellanrum. Kan man då säga något generellt om dessa fegisar?

Nätmobbarens kännetecken
De är till 99% anonyma.

De inriktar sig oftast på verkliga eller ihopfantiserade negativa personliga egenskaper. De är ofta duktiga på att använda den andra sk härskartekniken som handlar om ”Förlöjligande” (av personliga egenskaper, argument, åsikter, religiös övertygelse etc).

De slår oftast till när 1. Du har fått positiv uppmärksamhet eller 2. Du har gjort bort dig, skrivit något kontroversiellt eller rent av dåligt (skriver man 2-3 inlägg per dag kan inte allt bli bra) eller blottat en svaghet i din karaktär. I det första fallet är det avundsjuka som är drivkraften. De kan inte tåla att den dom tycker illa om får den där positiva uppmärksamheten. I det andra fallet är det klassisk elakhet. Man slår till när en person är som känsligast eller svagast.

Komiskt
Senaste gången jag drabbades så blev det extra komiskt eftersom han/hon hade lyckats få nästan allt om bakfoten. ”Nätmobbaren” påstod då att jag var socialist (trots att jag just skrivit att jag varken är socialdemokrat eller moderat). Vidare var jag visst högkyrklig, trots att jag är medlem i en frikyrka. Kanske beror påståendet på att jag vid något tillfälle raljerade lite med mig själv och sa att jag med åren blivit lite mer högkyrklig och ibland kallar mig ”högkyrklig karismatiker”. Just den där oförmågan att skilja på språkets nyanser, för att istället märka ord är typiskt för nätmobbare. Framförallt genomsyrades dock inlägget av hån och förakt för att jag är arbetslös och icke samhälleligt lönsam, detta trots att jag jobbar 7 timmar varje vardag.

Till ”Förföljarens” fördel skall dock sägas att han/hon medger att ”Jag kan ha fel på någon punkt”. Nå, den här gången blev det fel på nästan varje punkt. Men vi kan ju leka med tanken att jag hade varit allt detta – jag kan ändå inte förstå varför detta skulle vändas emot en människa. Samhället är fullt av socialister, högkyrkliga och arbetslösa.

Anonyma krakar förtjänar ingen uppmärksamhet
Hur ska man då bemöta ”Nätmobbaren”? Egentligen ska man inte göra som jag gör i det här inlägget. Det bästa är att inte ge dem uppmärksamhet. Gör man det så triggas dom att gå igång ännu mer. Men anonyma krakar förtjänar inte uppmärksamheten. Jag gör här ett undantag för att mer principiellt dryfta fenomenet.

Däremot tillåter jag anonyma kommentarer så länge de är sakliga. Men anonyma fegpåhopp hamnar direkt där de hör hemma. På dynghögen.

Barometern/OT tog bort mobbarkommentaren

Noterar att Barometern/OT tog bort läsarkommentaren av mobbarkaraktär från igår. Den nådde uppenbarligen inte upp till tidningens krav på saklighet, sanning och relevans. Bra att det inte är en mänsklig rättighet att mobba på Nätet.

Ett dygn som politiker - sedan kom första mobbningskommentaren

Första mobbingskommentaren
Jaha, jag hann bara vara politiker i ett dygn innan första mobbningskommentaren kom. Inte ens en smekmånad fick jag. Jag kommer inte att kommentera anonyma personangrepp framöver, men vill ändå ge ett första och sista exempel på hur det anonyma föraktet kan låta på Internet.

Jag är väl förberedd på hatet
Jag är fullständigt medveten om att jag inte är omtyckt i vissa kretsar i Mönsterås, särskilt inte sedan jag tog upp frågan om kommunens slarv vid anställning av sexdömd skolpersonal, och att det därför kommer att dyka upp en och annan som av rent personliga skäl kommer att motarbeta det nya partiet. Vidare är det förstås så att man inte offentligt ifrågasätter politiska beslut eller utmanar de korrupta delarna av Mönsterås ostraffat. Jag hade aldrig gett mig in i lokalpolitiken om jag inte hade varit förberedd på detta. Jag har förr haft lätt att haka på personangrepp och bemöta dem. Men innan jag lanserade det nya partiet hade jag redan tänkt igenom en strategi. Så efter detta exempel kommer jag endast att diskutera sakfrågor med människor som skriver sina namn.

Kommentaren
Så här skrev en anonym person om mig som kommentar på Barometern/OT´s nätupplaga:

Eftersom Barometern/OT tog bort mobbarkommentaren efter ett dygn, så tog jag också bort den från min blogg. Resten av blogginlägget blir därför en aning obegripligt.

Hur kommenterar man sådant? Jag skulle kunna ta upp det ena påståendet efter det andra och sänka det i havets djup. Jag skulle kunna göra mig lustig över inläggets bristande logik och stringens. Men vad skulle det tjäna till? Min enda fråga är: var finns kritiken av partiets politik? Mer än så orkar jag inte skriva. Suck, jag känner så väl igen tonläget från debatten om sexdömda skolanställda, och jag är ganska så säker på att kommentaren har sitt ursprung där.

Tillägg 18/6: Barometern/OT har idag tagit bort kommentaren. Den uppfyllde uppenbarligen inte tidningens krav på saklighet, sanning och relevans.

Tacksam för all uppmuntran
Hur som helst. När jag har kritiserat politiker och politiska beslut i Mönsterås har jag försökt att göra det sakligt, väl medveten om att politiker får utstå mycket anonymt förakt. Därför var jag också förberedd för egen del. Kanske var det naivt av mig att tro att det skulle dröja mer än ett dygn innan första mobbningsattacken kom. Desto mer tacksam och glad är jag för alla som under dagen har hört av sig med uppmuntran. Till och med när jag var på apoteket kom det fram människor och tackade mig för initiativet.