Känsliga ord 2 - barn

Inget annat land i världen
Förmodligen finns det inget annat land i världen, med undantag av Nordkorea, där samhället har så stort inflytande över våra barn på föräldrarnas bekostnad, som i Sverige. Från och med 1930-talets folkhemsbygge blev barnen statens projekt på ett mer teknokratiskt sätt än tidigare. Det handlade dels om att vissa människor skulle förbjudas skaffa barn genom steriliseringar, dels om att föräldrar fick detaljerade instruktioner om hur barn skulle skötas och fostras, med bestraffningsrätt gentemot de föräldrar som inte skötte sig. Sköt er, annars tar vi över ansvaret.

Spädbarnsvården kan överlämnas till expertis
Alla skulle fostras till goda medborgare i folkhemmet och det var inte nödvändigtvis föräldrarna som skulle göra jobbet. Makarna Myrdahl skrev: "Spädbarnsvården är ju den arbetsammaste och opersonligaste och tekniskt sett mest fordrande, varför den saken väl lämpar sig att överlämnas till expertis..."

Välviljan som fick bieffekter

Barnavårdscentralerna har förstås minskat spädbarnsdödligheten och gjort att man kan upptäcka vissa sjukdomar tidigt, vilket är bra. Samtidigt gick det för långt. Det finns förstås ingen anledning till att friska kvinnor och friska barn ideligen skall besöka BVC. Sådant som mödrar klarat utmärkt under århundraden och som fördes vidare från generation till generation, som att väga och ge mat, ska nu experter informera om. Goda avsikter att stödja och hjälpa omvandlas till kollektiv hjälplöshet och överförmynderi. Barn skall kontrolleras medicinskt, psykologiskt, pedagogiskt och socialt. Pressen på barn och föräldrar blir många gånger stor. Jag minns att det nästan betraktade som konstigt när vi inte ville vara med i en föräldragrupp (som skulle ha tagit mycket tid och krafter i anspråk).

Steriliseringar
Vad gäller steriliseringar så kunde det heta: "Ur social synvinkel är det obestridligen önskvärt att asociala individer av förevarande uppenbart själsliga defekta typ bliva föremål för sterilisering i största möjliga utsträckning....den undermålighet det gäller icke blott är intellektuell utan också yttrar sig på det moraliska området." Från mitten av 1930-talet fram till mitten av 1970-talet tvångssteriliserades ca 63 000 människor i Sverige, varav de flesta unga kvinnor i social utsatthet. Många lurades att de skulle genomgå en blindtarmsoperation.

Barnen lämnas bort

Folkhemmet byggde på kärnfamiljen och hemmafrun, men på sikt blev hemmafrun ett hinder för folkhemmets expansion. Hon behövdes plötsligt på arbetsmarknaden, vilket skapade en dagisexpansion, vilket i sin tur ytterligare försvagade familjebanden och föräldrarnas inflytande över barnens utveckling. Vi började lämna bort det finaste vi har på entreprenad.

Egna erfarenheter
Men även i övrigt är barn ett känsligt kapitel. Alla, inte bara staten, har numera åsikter om allt, vilket riskerar att skapa osäkerhet i föräldrarollen, och jag ska bara ge några exempel från egen erfarenhet. Sedan vi fick barn 2003 och alla gratulationer klarats av så har man ju mött en hel del:

- Vill ni göra en undersökning som visar om barnet har en sjukdom? Svar: Den frågan fick frugan under graviditeten med tydlig anspelning på att hon var över 35 år. Hon svarade att vi ville ha ett barn oavsett sjukdom. Vi ägnar oss inte åt den sortens naziinspirerad selektiv barnalstring. Mycket kusligt och förnedrande att få en sådan fråga.

- Man ska inte amma barnet. Mamman blir uppbunden och förlorar frihet. Svar: Kvalificerat skitsnack. Allt tyder på att barnet mår bäst av att ammas, och det är väl barnets bästa som går före föräldrarnas ego och frihet. Vill man vara fri ska man inte skaffa barn.

- Ni kan inte ha katten kvar när ni får barn. Han kan kväva barnet. Svar: Återigen struntprat. Man har givetvis koll på katten. I vårt fall undvek katten dottern de första månaderna.

- Ni ska inte ge henne barnmat på burk. Ni förgiftar henne. Svar: Barnmaten på burk räddade oss många gånger från total utmattning. Vi gav burkmat med mycket gott samvete.

- Ni ska undvika att ge henne välling. Svar: Ha, ha hon levde gott på välling ganska länge.

- Nu när ni har fått barn, så MÅSTE ni skaffa en kombi! Svar: Det behövdes inte alls. Vi har klarat oss utmärkt med mindre bilar.

- Nu när ni har fått barn så förstår jag att ni är på jakt efter villa! Svar: Nej, herregud, inte alls. Det är det sista vi har tid med, när vi har barn. Att hyra ger en helt annan ångestfri vardag om man inte är praktiskt lagd.

- Ni måste sätta henne på dagis senast när hon är 1 år. Svar: Inte alls. Alla undersökningar tyder på att barn mår bäst av att börja i barngrupper ifrån föräldrarna tidigast när de är 3-4 år. Det är då de börjar söka sig utåt. Och nu hade vi sådan ”tur” att jag råkade vara arbetslös på den tiden, så dottern behövde inte börja på dagis förrän hon var 3 år.

- Ni måste dela lika på föräldraförsäkringen. Svar: Nej, det behöver vi inte alls, även om vi råkade göra det.

- ”Hon är så tyst”. Vid kontroll på BVC ville dottern inte prata så jäkla mycket med den främmande tanten, vilket verkade orsaka viss oro. Jag förklarade att hon är lite blyg inför främlingar, men det skulle jag inte ha sagt. Genast fick jag veta att jag inte får säga att hon är blyg, då hon kan ta det till sig. Jag försökte förklara att blyghet inte är något negativt, utan att det är samhället som anser att det inte är en önskvärd egenskap. Kampen att försvara hennes personlighet i det avseendet har sedan fortsatt under hela dagistiden och skoltiden. Samhället premierar pratmakeri och tror att det är detsamma som social kompetens, samtidigt som de sätter press på blyga tänkare.

- Kan ni inte få tyst på henne!? Svar: Nä! dottern har temperament som hon vågar visa hemma. Vissa har haft svårt för det. Vi lever i ett samhälle där ungar ska vara tysta hemma för att inte störa grannarna. Den vackra fasaden är viktig. Helt sjukt. Det är inte normalt med barn som inte skriker ibland och utmanar sina föräldrar. Eller beror tystnaden på att föräldrar inte sätter gränser? Då blir det ju inte heller några konfliktytor.

- Ni måste släppa henne längre! Svar: Nej, vi släpper henne inte lika långt som man släppte ungarna när jag var barn. Det finns helt enkelt för många rattfyllerister och andra sorters galningar idag. Vissa kallar det överbeskydderi. Jag kallar det att ta föräldraansvar.

- Huh, vad smal hon är! Svar: Hade det varit bättre om hon hade varit tjock? Hon äter och är frisk. Det är väl gott så! Allt tjat om hur smal hon är är lika oförskämt som att påtala att ungar är tjocka.

- Hon ska väl få ett syskon. Det är synd om ensambarnen! Svar: Det borde heta ”endabarn”. Det finns både för- och nackdelar. Endabarnet behöver inte dela föräldrarnas tid med andra barn och det finns studier som visar att endabarn blir något mer mentalt stabila än barn med syskon och dessutom upplever sig själva som lyckligare. (se här, här och här)

Summa summarum så är det många som har åsikter om det mesta på ett sätt som inte ens var tänkbart under folkhemmets glansdagar. Folk tyckte förstås då också och sa givetvis ifrån om man inte skötte sig utomhus, men det fanns ändå en viss grundrespekt för att det är varje förälder som tar ansvar för just sitt barn. Tiderna förändras onekligen.