Jag älskar min hembygd men tiger inte om politik och offentlig verksamhet

Som en uppföljning till föregående inlägg vill jag förtydliga att jag förstås talar väl om min hembygd och det jag älskar här - naturen, vattnet, husen, caféerna, Storgatan, en hel del människor och bygdens historia. Denna hembygdskärlek leder dock inte till att jag tystnar och slutar framföra offentlig kritik av politiska beslut och offentlig verksamhets kvalitet. Hembygdskärleken går djupare än åsikterna om politiken och dessa skall inte sammanblandas. Det är två helt väsensskilda ting.

Låt mig ge ett exempel på hur kritik av kommunal verksamhet kan vara ett djupt genuint uttryck för hembygdskärlek. Mönsterås Kommun har de senaste årtiondena sålt ut stora delar av Oknö och tillåtit ett stort antal privata året-runt-bostäder. Det har medfört att hela Oknös tidigare så trivsamma atmosfär delvis har förstörts. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att hembygdskärleken har svårt att tåla en sådan behandling av den tidigare idyllen.

Jag befarar att den idag nästan obefintliga offentliga debatten i Mönsterås kommer att tystna nästan helt. Nu när befolkningsminskningen drabbat kommunen på allvar och kommuner konkurrerar om de rörliga medborgarna, så ökar kraven på tystnad och fin bild utåt. Men om alla ska gå i samma takt och åt samma håll så är det inget annat än fascism. Låt oss kalla det vid sitt rätta namn.

Jag rekommenderar alla att se Janne Josefssons Debatt från igår när det går i repris eller på Internet. Det tar upp mycket viktiga frågor och avslöjar hur det kan gå till i det offentliga Sverige av idag.