Vegetarisk julskinka baserad på baljväxter - nej tack!

Vår tids extremism
I juletid framträder vår tids extremism på olika sätt. Å ena sidan har vi julens enorma kommersialisering som på sitt sätt riskerar att tränga bort julens budskap och som dessutom sänder ut helt fel signaler i en sårad värld som förmodligen skulle behöva ställa om drastiskt från ekonomisk tillväxt och köpgalenskap till en mer naturnära livsstil. Samtidigt får man ju försöka leva sig in även i köpmännens behov. Det handlar ju inte bara om stora affärskedjor, utan också om små butiker som kanske överlever tack vare julhandeln.

Julmoralisterna
På andra sidan har vi julmoralisterna som försöker ge julfirande människor dåligt samvete för att de köper julklappar och äter god mat. Somliga vill inte ens att vi ska äta julskinka och julkorv. Jens Holm (V) tyckte för något år sedan att vi skulle skippa julskinkan med hänvisning till miljön (kossor och grisar avger gaser och dynga) och grisarnas lidande (konstigt att alla grisbönder jag känner sköter sina grisar med kärlek och omsorg). Han föreslår istället följande läckra rätter som får munnen att upplösas av saliv härdsmälta - alternativ grönkålssoppa, rödbetssallad, cashewnötspaté med rödvinbärsgelé, vegetarisk Janssons frestelse och vegetarisk julskinka baserad på baljväxter. Jag upprepar – vegetarisk julskinka baserad på baljväxter! Nej, här har vi ännu en veganmupp som vill missionera ut sin egen minoritetslivsstil, försöka ge mig dåligt samvete och framställa normalt köttätande som något misstänkt. Människan har under årtusenden hållit på med boskapsskötsel utan att miljön har förstörts, så den går jag inte på.

Samma människor som vill ta bort julskinkan vill helst inte att vi ska köpa julklappar heller - i alla fall inte mer än en, och då helst något odrickbart ekologiskt te eller möjligtvis ett medlemskap i Greenpeace. Det senare är i och för sig lovvärt, men blir man glad av att få ett sådant medlemskap i julklapp? Om nu Jesus föddes till världen som ett glädjebud, så vill man väl själv ge vidare något som ger glädje.

Firar jul enligt traditionen
Hur ska man då förhålla sig till alla budskap och pekpinnar? Jag tycker äldre tiders inställning var ganska klok. Man fokuserade på julens kristna budskap, umgicks och unnade sig att äta och dricka gott. Mormor och morfar som inte hade mycket pengar att spendera och levde sparsamt - de var låginkomsttagare i ordets rätta bemärkelse och hade mycket mindre än de som idag kallas fattiga i vårt land - snålade aldrig vid jul. Det var enda gången på året de unnade sig lite extra. Lever man enkelt och anspråkslöst resten av året så kan julen bli den där högtiden då man unnar både sig själv och andra något utöver det vanliga. Så jag gör som vanligt och struntar i julmoralisterna och firar jul i förfädernas anda.

Mönsteråsbloggen önskar läsekretsen en God Jul!

Mönsteråsbloggen önskar läsekretsen en God Jul!

 

Tre julsånger bjudes också.

Jul i folkton - Trettondagsvisan

Jethro Tull - First snow on Brooklyn

Sarah McLachlan - The river

Missa för all del inte min artikelserie om Kråkerum som delvis bygger på nya källstudier, vars första del läggs ut inom ett par dagar.

Mitt första möte med tomten

Mitt första möte med tomten julen 1968. Jag var förmodligen vettskrämd inför åsynen av den minst sagt obehagliga tomtemasken som morfar tagit på sig.

Under jul och nyår kommer jag att publicera minst tre artiklar om Kråkerums historia som helgläsning. Tyvärr hinner jag nog inte bli färdig med den första artikeln som tänkt till julafton, men håll ögonen öppna. Jag har gjort en hel del ny forskning i originalarkiv och kan lova några spännande godbitar. Senast Annandagen bör del ett kunna läggas ut.

Julmoralisterna slår till

Var ska du fira jul?
Människor är frågvisa och vill veta var man ska fira jul. Ibland är det av omtanke då man inte vill att människor ska behöva fira jul i ofrivillig ensamhet. Ibland försöker man kanske dämpa sitt dåliga samvete eftersom man själv redan har gemenskap. Ibland är det bara nyfikenhet. Bara för att de själva har släktkalas, så kan de inte föreställa sig att det faktiskt finns människor som vill vara ifred vid jul. Om jag inte hade haft familj, så hade jag gärna firat jul ensam, slöat framför TV-n, läst böcker, gått promenader och fördjupat mig i något spännande historiskt källmaterial. Och däremellan hade jag väl hunnit med både skinka, julmust och en och annan Jämtlands julöl. Det finns ingen anledning att gå in i en offerroll.

Julen kan ge upphov till många komplikationer. Därför firar min familj sedan några år jul själva med god mat och dryck, tomte och julklappar, men självklart också med fokus på julens budskap om frälsarens födelse och berättelserna kring denna unika historiska händelse. Jag måste tillstå att jag inte har dåligt samvete för att vi har julklappar och äter julens traditionella rätter. Mormor och morfar som inte hade mycket pengar att spendera och levde sparsamt, snålade aldrig vid jul. Det var enda gången på året de unnade sig lite extra.

Baljväxter istället för skinka

Men somliga vill inte att vi ska äta julskinka och julkorv. Jens Holm (V) tycker vi ska skippa julskinkan med hänvisning till miljön (kossor avger gaser och dynga) och grisarnas lidande. Han föreslår istället följande läckra rätter som får munnen att upplösas av saliv härdsmälta - alternativ grönkålssoppa, rödbetssallad, cashewnötspaté med rödvinbärsgelé, vegetarisk Janssons frestelse och vegetarisk julskinka baserad på baljväxter. Mums! Nej, här har vi ännu en veganmupp som vill missionera ut sin egen minoritetslivsstil, försöka ge mig dåligt samvete och framställa normalt köttätande som något misstänkt.

Julmoralisterna slår till
Det finns alldeles för många julmoralister som tjatar så mycket om julens onyttiga mat, kommersialisering och hets att tjabbet skapar mer stress än fenomenen i sig. Visst har kommersen spårat ur, men jag har alltid tyckt att det är roligt att köpa julklappar för att glädja andra med de få korvören jag tjänat ihop, men när någon tillräckligt många gånger har sagt hur fel det är riskerar glädjen att försvinna. Jag har alltid haft en positiv känsla för julen. Julmoralisterna gör sitt bästa för att ta den ifrån mig, men jag tror inte de lyckas i år heller. Dags för en Zeunerts julmust!

Mönsteråsbloggen önskar läsekretsen en God Jul!

Jag får önska läsekretsen en God Jul! Julkortet är tecknat av Ingvor Holmqvist. Bonusläsning denna jul blir ett föredrag jag höll för ett par veckor sedan. Det är alltså ingen litterär eller bearbetad text. Föredraget har fyra delar - en introduktion, en genomgång av julens historia och traditioner, hur man firade jul i Ålems socken på 1800-talet och avslutningsvis några rader om Mönsterås jultomtar.

Julfirande genom historien

Inledning – min barndoms jular
Min barndoms jular på 1970-talet var som de mest idylliska julkort. Precis lika varma, mysiga och gemytliga. Alla var inte lika lyckligt lottade, men det var inget jag funderade på som barn. Världens elände och familjetragedier nådde aldrig fram till mig. Jag tilläts vara naivt glad på barns sätt. För mig var julafton årets viktigaste och lyckligaste dag. Varje år trängde familjen ihop sig i den lilla iskalla Folkvagnen och åkte på livsfarliga små vägar till mormors och morfars stuga i Mjölerum en halvmil utanför Fliseryd. Mormor och morfar hade 10 barn och jag hade bortåt 40 kusiner, låt vara att min morbror Kjell stod för 12 av dem. Den stora släkten samsades i två rum med kök, och allt hade förberetts i veckor av släktens kvinnor. Min mormor tillhörde dem som ännu gjorde egen korv som hon omsorgsfullt hängde i taket. Grisen hade slaktats och styckats i god tid. Skinkan var inget man köpte i affär. Den svarta marknaden för julskinka var oerhört lukrativ. Och så allt annat som fanns på bordet – syltan, mormors egna kroppkakor, korvar, köttbullar, pajer, brunkål, ostkaka, frukter, gröt, revbensspjäll, lutfisk, julöl, svagdricka och enbärsdricka. Vi var ingen rik släkt, men vid jul snålades det inte. Då unnade man sig gott och överflöd som en kontrast till de i övrigt ganska torftiga matveckorna resten av året.

Kvinnorna jobbade i köket, medan herrarna samlades i vardagsrummet för att avhandla helt andra ämnen än julemat såsom jakt och Ingemar Stenmarks senaste bedrifter i slalombacken. Särskilt rättvist kanske det inte var, men ingen protesterade. Arbetsglädjen var stor.

Mormor och morfar hade en svartvit gammal TV men Kalle Anka tittade man förstås på. Fast den vi ungar väntade på var tomten. Vi visste ju att det var morfar som gjorde årets stora insats, men ändå var det så spännande varje år. Till slut kom tomten med julklapparna som delades ut framför den egenhändigt huggna granen som inhämtats från Mjölerumbondens skogsmarker – långt bort, inte sällan utan viss dramatik i mörker och kyla.

Framåt kvällen bar det iväg hemåt för att nästa dag orka upp till julottan. Det kristna budskapet glömdes inte bort trots alla festligheter.

Men varifrån kommer egentligen julen med alla dess traditioner? Ja, för att besvara den frågan får vi gå riktigt långt tillbaka i tiden.

Från hedniskt till kristet och till hedniskt igen
Tiden kring årets slut i slutet av december har i många kulturer varit en tid för fester och firanden, oftast för att vinna gudarnas välvilja inför det kommande årets skördesäsong. I Romarriket firade man den 25 december den obesegrade solens födelsedag, en fest tillägnad solguden. År 354 byttes högtiden ut mot firandet av Jesu födelse och blev således en kristen högtid.

Årstiden för Jesu födelse anges inte i evangelierna, men Lukasevangeliet berättar att årstiden var månaderna då herdarna var ute och vaktade får. Det gjordes under sommarmånaderna, kanske särskilt under vår och höst. I slutet av oktober och början på november blev vädret kyligare. Den exakta tidpunkten för Jesu födelse är inte känd, men att han föddes i december kan vi helt utesluta.

Men det hindrade alltså inte Romarna från att fastställa datum för Jesu födelse till den 25 december. Firandet av Jesu födelse ersatte alltså det romerska firandet av solguden. Andra hedniska folk i Europa firade redan sina egna högtider vid midvinter. Även här ersattes de hedniska festerna med firandet av Jesu födelse i takt med att områdena kristnades.

Ordet ”jul” är emellertid av germanskt ursprung och har egentligen ingenting med den kristna högtiden att göra. Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment i en gotisk kalender som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr. skrev munken Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari.

Här uppe i norden hade man en stor fest som kallades jólablót eller midvinterblot, vilket var en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari. Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn.

Begreppet jul förekommer i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs "dricka jul". Vid julblotet genomförde man offer för att få gudarnas välsignelse över den kommande grödan.

Efter kristendomens införande använde vi samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det hedniska firandet. I vissa andra länder bytte man dock ord. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa), respektive "wîhe nah" (vigda natten). I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".

De hedniska och kristna traditionerna blandades och traditionen med ett stort kalas vid jul har alltså sina rötter i hednisk tid. Hur är det då med de andra traditioner som många idag förknippar med julen?

Nutida traditioner

Julgranen
Traditionen att släpa in en gran och klä den är en tradition som tog sin början i Tyskland på 1500-talet. På 1600- och 1700-talet fick granen ljus och så småningom också färgade glas- eller plastkulor. På 1800-talet blev det allt vanligare med julgran i de borgerliga hemmen och man började importera tyska julgransprydnader. Även i bondgårdar och enklare stugor blir det allt vanligare med julgran under 1800-talet.

Julklappar

Julklappar började delas ut på 1600-talet i lite noblare kretsar. Traditionen bjöd att givaren smög fram till mottagarens dörr som man ljudligt klappade på, slängde in gåvan genom dörren för att sedan springa därifrån - vilket är ursprunget till ordet "julklapp". Den här seden sprider sig sedermera även till landsbygden.

Julbocken blir jultomten

I många länder var det helgonet Sankt Nikolaus, en givmild godhjärtad biskop från 300-talet, som var julklappsutdelare. Men inte i Sverige. Under 1700-talet utbredde sig traditionen att det var julbocken som delade ut klapparna. Julbocken var helgonet Sankt Nikolaus följeslagare. I Sverige hade firandet av S:t Nikolaus försvunnit i samband med reformationen på 1500-talet då helgonen minskade i betydelse, men julbocken levde vidare som julsymbol.
I svenska borgerliga hem på 1800-talet gick presentutdelningen till ungefär som den ofta gör idag. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om "Julbocken" ("En jul när mor var liten...") står det att han "stod därute och stampa och gav dörrn en smäll". Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma "julklappar". En tradition var också att man i juletid lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.

Vid slutet av 1800-talet påbörjades den sammanblandning av S:t Nikolaus, julbocken och den svenska gårdstomten som kom att bli jultomten vilken från och med denna tid allt mer tog över julklappsutdelningen.

Det var Viktor Rydberg, med novellen ”Lille Viggs äventyr på julafton” (1871) och kanske främst dikten "Tomten" (1881), som lade grunden för det kulturella sambandet mellan gårdstomten och jultomten. Och det var Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten. Gårdstomten var ju egentligen något helt annat än julklappsutdelare– ett hedniskt väsen och gårdens särskilda beskyddare. Till skillnad från vår glada jultomte var gårdstomten en ganska enslig och butter figur. Men sakta men säkert överges julbocken till förmån för jultomten, och jultomten är alltså den svenska gårdstomten som görs om till en svensk variant av Sankt Nikolaus.

Pepparkakor, glögg och julkort
Under 1800-talet blev pepparkakor och glögg en del av den svenska jultraditionen och färgen röd blev viktig. Kring slutet av 1800-talet började Jenny Nyström ge ut kort med den nya typen av tomte och svenskarna började skicka julkort. Kring mitten av 1900-talet började speciella julfrimärken att ges ut.

När firas jul?
I Sverige pågår den kristna julen från julaftons kväll, 24 december, till Tjugondedag Knut den 13 januari. ("Tjugonde dag Knut dansas julen ut".) Enligt kristen synvinkel är den viktigaste tiden den fram till trettondagen, 6 januari, men julen pågår enligt kyrkoåret egentligen till och med Kyndelsmässodagen, ursprungligen 2 februari, men Svenska Kyrkan har flyttat det till närmast liggande söndag.

Radio och TV
Under 1900-talet har först radio och sedan TV fått en betydande roll för julfirandet. 1960 sändes Kalle Anka och hans vänner för första gången på julafton vilket sedan blivit en tradition klockan 15 varje julafton. Senare har även Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton blivit en tradition på TV. 1961 sändes den första julkalendern på TV.

Julens kommersialisering
Andra traditioner är julskyltningen som, nuförtiden startar redan i november. Julens kommersialisering är en del av det moderna konsumtionssamhället.

Så firade man jul i Ålems socken på 1800-talet

Carl Gustav Nilsson (1878-1957) i Århult, Ålems socken minns 1954 sin barndoms jular på 1880- och 1890-talet.
Bakgrunden är att Nordiska Museet samlade in uppteckningar från hela landet om olika sedvänjor. I Stranda Hembygdsförenings arkiv finns det en uppteckning efter Carl Gustav Nilsson i Århult, strax utanför Blomstermåla, Ålems socken från 1954. Han berättar där hur man firade jul när han var barn på 1880- och 1890-talen.

Julförberedelser
Att fira jul vid slutet av 1800-talet skulle nog kunna betraktas som ett heltidsjobb. Under ett julfirande skulle dåtidens människa utföra grovarbete som motsvarar en hel livstid för dagens it-människa.

I oktober började slakten av ett nötkreatur, tre-fyra lamm och till sist julgrisen. Det var inga smågrisar på den tiden, de var ett och ett halvt år med en vikt av ca 200 kg. Idag väger de ju betydligt mindre (ca 40-100 kg).

Kvinnorna skötte det mesta av förberedelserna. Köttkvarnar fanns inte utan köttet fick hackas med yxa. Korvarna stoppades för hand. Och så gjorde man julbrygden. När julölet var färdigt fick alltid grannarna smaka om det var starkt och mustigt. Även barnen fick smaka ölet. Han skriver att ”Jag kommer mycket väl ihåg sen jag var barn huru godt det var, man blef yr i hufvudet af det, det kunde gott mätas med våra dagars Pilsner”.

Så kom julbaken. I hans barndomshem bakades två grovbrödsbak med surdeg istället för jäst. Totalt blev det 20 kakor. Ytterligare brödbak av annat slag tillkom. Sist bakades sk julkakor för fattiga barn. ”Barnen kom dagen före julafton och bad om en julkaka, hvilken glädje för barnen att få en dylik, ögonen strålade på dem. Denna sed brukades i alla bondehem på den tiden på 1880-talet.”

Den 9 december på Anna-dagen skulle lutfisken (Stockefisken) läggas i aska (björkaska) så att den blev färdiglutad några dagar före jul. Idag används långa eller sej, men förr användes även torsk, gädda, gös, lake eller sik.

Julafton
Julen ringdes in på julafton. På julafton steg man upp ganska tidigt. Klockan 4 gjordes eld i den öppna köksspisen (det var före järnspisarnas tillkomst). En stor trefotad järngryta placerades över elden och fylldes till hälften med vatten. Sedan lades grishuvudet tillsammans med många korvar och syltor i grytan som sedan hölls i jämn kokning. Efter ca två timmars kok var det klart för dopp i grytan, alltså klockan 6.

Klädning av stugan förekom sällan på 1880-talet. Lite friskt tallris i vasar, samt grankvistar med vackra kottar kunde förekomma. Det var först efter sekelskiftet som rummen kläddes med girlanger av papper i rött, grönt och blått. Julkrubbor kom först på 1890-talets senare hälft. Julträd förekom inte, men julgran användes. Ljusen var hemstöpta av talg efter nötkreatur och så lite bivax.
Middag åts lite när som helst, och när de hade doppat i grytan klarade de sig nog utan middag i värsta fall.

Hur var det då med traditionen att bada till jul? ”Några bad förekom sällan, utan dom tvättade sig väl om hals och hufvud, samt bytte skjortor och underkläder.”
Julbrasan tändes strax före måltiden. Veden bestod av grov björkved.

Julklappar förekom rätt sparsamt i hans barndom. Hans första julklapp fick han 1886 och det var en liten tomte av tvål. Så småningom kom julklapparna i bruk undan för undan så vid sekelskiftet då var det riktig fart. Dom klädde ut sig till jultomtar med en säck på ryggen i vilken klapparna förvarades. Det hände också att man kastade in julklappar i rum där barn uppehöll sig. Sedan försvann kastaren innan barnen hann se vem det var.
Djuren fick lite extra till jul. Hästarna fick var sin brödkaka. Nötkreaturen fick dubbla ransoner. Tomten talades det om. Han skulle ju alltid ha ett fat risgrynsgröt vid jul.

Man lade sig alltid tidigt på julafton, för att man skulle orka stiga upp och bevista julottan som hölls tidigt på den tiden. Sist på julaftonen läste alltid husfadern juldagsevangeliet högt. Det hände också att det sjöngs en julpsalm.

Juldagen
Man gick upp vid 3-4-tiden. De ringde i kyrkklockorna första gången klockan 5. Man drack kaffe innan man åkte, men åt i regel inget. Ett enormt ljushav mötte i kyrkan. När man kom hem åt man middag. Juldagen tillbringades i stillhet och hvila. Inget arbete förekom denna dag. Enligt gammal tradition gick man inte bort på besök den dagen.

Annandag jul och framåt
Julkalasen började så smått på annandagen och fortsatte så länge maten räckte, i bästa fall fram till tjugonde dag Knut.  En liten ramsa från äldre tid får belysa hur det gick till:

”sus å dus i åtte da, hunger å svält i tri vecker, så ä den månen gången”.
Ibland förekom särskilda ungdomsfester med lekar av olika slag.

Trettondagshelgen innebar inget särskilt, men de gamle hade berättat att det i äldre tider brukade gå runt stjärnegossar och sjunga i gårdarna.
Julen var slut vid Tjugondedag Knut, då också julgranarna kastades ut.

Kyndelsmässan firades inte på samma sätt efter reformationen, men i Småland verkar den ha haft ett starkt fäste och firades nästan som en julfest. I dessa trakter är det inte Knut-dagen, utan den 2.e februari som är julens verkliga tack- och farväldag. Kyndelsmässan kallas i Småland för Lilla Jul och hade samma rang som annandag jul.

Sällskapet Mönsterås Jultomtar
Mellan 1882 och 1985 fanns det i Mönsterås ett sällskap som kallade sig Mönsterås Jultomtar. Sällskapet bildades av några av köpingens rikaste män – bryggeridirektör Paul Schmid, källarmästare Albert Angelin, kamrer Enoch Preutz och musikfanjunkare August Åhman. Tanken var att samla in pengar för att bekläda fattiga barn. Förutom medlemsavgiften och entréavgifter vid tillställningar samlade man in pengar genom att rökande medlemmar bortauktionerade cigarrsnoppar.

1897-1912 vilade sällskapet, men sedan återupptogs verksamheten igen. Från 1922 var Eric Nelsson ordförande under väldigt många år.

Kläder, skor och kalas
Varje år fick 10 barn kläder vid en särskild fest i societetshuset (hotellet) söndagen före jul. En annan uppgift gör gällande att kalaset gick av stapeln på trettondagsafton. De första årtiondena delade man ut hela klädgarderober. Därutöver fick barnen kaffe, kakor, julgröt och pannkaka. I modern tid tonades matinslaget ner och man delade istället ut godispåsar. Självklart fick barnen också roa sig med dans kring granen.

I takt med att kläder blev allt dyrare så övergick man allt mer till att dela ut skor och ytterkläder. För att skorna skulle kunna användas länge fick barnen i regel på tok för stora skor. Trots vår tids ökade välstånd så var sällskapet aktivt ända till 1985. Alla som har barn vet vilken stor utgift barnkläder är, så egentligen är det nog inte så konstigt.

När sällskapet upphörde 1985 så fick Lions överta det som fanns i kassan.

Mönsteråsbloggen utser de 12 bästa julsångerna någonsin

Så här dan före julafton bjuder Mönsteråsbloggen på de 12 bästa julsångerna någonsin, vilket torde vara svårslaget.

1. The Pouges och Kirsty MacColl – Fairytale of New York. (Pluras och Håkans version)

Kommentar: Den ultimata julsången. Ohotad varje år. Om en jul som inte riktigt blev som man hade tänkt sig.

2. Jul i folkton - Trettondagsvisan  (Alternativ version med Emma Härdelin och Lisa Rydberg)

Kommentar: Min svenska favoritjulsång, här framförd med fantastiska musiker.

3. Triakel – Julvisa från Älvdalen
Kommentar: Inte särskilt känd sång, men väldigt vacker.

4. Johnny Cash – Snow in his hair
Kommentar: Hoppas den här räknas som julsång. Ingen jul utan Cash.

5. Everything but the girl – Come on home
Kommentar: Förmodligen har inte särskilt många hört den här, men en fantastisk sång från min favoritduo. Tracey Thorn är nog min favoritsångerska alla kategorier.

6. Jethro tull – First snow on Brooklyn
Kommentar: Jethro när de är som bäst.

7. Jethro tull – Another Christmas song
Kommentar: Jethro Tull är mästare på melodier av det här slaget.

8. Nick Cave – I do dear I do
Kommentar: Singel-B-sida som förstås borde ha varit med på LP-n när det begav sig.

9. Gunnar Wiklund – När ljusen tändas därhemma.
Kommentar: Gunnar Wiklund är en av mina favoritsångare. Inte ens en sång som denna blir fel.

10. Sarah McLachlan – River
Kommentar: En av de vackraste sångerna någonsin, utan att det blir smetigt. Tror det är Joni Mitchells sång från början.

11. Frank Sinatra – I´ll be home for christmas
Kommentar: Sinatra får alltid vara med på ett hörn när det är jul. Många borde lära av hans fraseringskonst.

12. Ulf Lundell – Låt det snöa
Kommentar: Den här blir man glad av.

Hedersomnämnanden eftersom de inte finns på YouTube: Mikael Rickfors – December och Fredá – Glädjetåg.

Julfred över Mönsterås

Enligt gammal nordisk tradition utlyser jag JULFRED över Mönsterås och önskar läsekretsen en GOD JUL!

”I morgon, vill Gud,
infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest;

och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande,

emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.”













Så här brukar det se ut när julfreden utlyses i Åbo.

Mönsterås Jultomtar

Sällskapet Mönsterås Jultomtar
Mellan 1882 och 1985 fanns det i Mönsterås ett sällskap som kallade sig Mönsterås Jultomtar. Sällskapet bildades av några av köpingens rikaste män – bryggeridirektör Paul Schmid, källarmästare Albert Angelin, kamrer Enoch Preutz och musikfanjunkare August Åhman. Tanken var att samla in pengar för att bekläda fattiga barn. Förutom medlemsavgiften och entréavgifter vid tillställningar samlade man in pengar genom att rökande medlemmar bortauktionerade cigarrsnoppar.

1897-1912 vilade sällskapet, men sedan återupptogs verksamheten igen. Från 1922 var Eric Nelsson ordförande under väldigt många år.

Kläder,skor och kalas
Varje år fick 10 barn kläder vid en särskild fest i societetshuset (hotellet) söndagen före jul. En annan uppgift gör gällande att kalaset gick av stapeln på trettondagsafton. De första årtiondena delade man ut hela klädgarderober. Därutöver fick barnen kaffe, kakor, julgröt och pannkaka. I modern tid tonades matinslaget ner och man delade istället ut godispåsar. Självklart fick barnen också roa sig med dans kring granen.

I takt med att kläder blev allt dyrare så övergick man allt mer till att dela ut skor och ytterkläder. För att skorna skulle kunna användas länge fick barnen i regel på tok för stora skor. Trots vår tids ökade välstånd så var sällskapet aktivt ända till 1985. Alla som har barn vet vilken stor utgift barnkläder är, så egentligen är det nog inte så konstigt.

När sällskapet upphörde 1985 så fick Lions överta det som fanns i kassan.

För stolt
Hur ska man se på den här typen av välgörenhet? De över 1000 barn som under årens lopp blev hjälpta var säkert glada och tacksamma. Och medlemmarna i sällskapet var utan tvivel genuint intresserade av att göra en insats. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan vara känsligt att väljas ut som fattig och känna att man är i behov av hjälp. Själv skulle jag aldrig ha accepterat den typen av hjälp. Jag är för stolt för det.


Det här vykortet efter original av Ingvor Holmqvist har jag visat förut. Det heter Tomtar marscherar till Mönsterås kyrka. Huruvida det finns något samband med sällskapet vet jag inte.

Litteratur
Artikel i Östran

Mönsteråsboken

Minnen från barndomens jular

Mitt första möte med tomten var nog inte helt utan känslomässiga komplikationer.

Barndomens jular i Mjölerum
Kortet visar nog mitt första möte med tomten runt 1968-1969. Så här veckan före jul tycker jag det passar att påminna sig om barndomens jular som var precis så idylliska och mytiska som man kan drömma om. Nästan varje julafton samlades delar av släkten i mormors och morfars lilla stuga i Mjölerum några kilometer från Fliseryd. Någon gång blev det i Ruda hos moster Else-Britt. Mormor Stina och morfar Jarl hade 10 barn och det var alltid några som dök upp. Kärntruppen bestod av mormor, morfar, min familj, moster Else-Britt med make Roland och barnen Mikael och Roger, morbror Bejron med hustru Elisabeth och från 1979 deras dotter Ann-Charlotte. Oftast dök också morbror Kjell med hustru Karin och några av deras 12 barn upp. Och ibland kom moster Lisa med barn och morbror Gotthard med barn. Det var trångt, mysigt, hjärtligt och spännande. Stugan hade bara två rum med kök.

Julematen
Matförberedelserna hade pågått flera veckor. Mormor tillhörde den gamla stammen som hade korvar hängandes i taket. Grisen köptes ofta hel och styckades på köksbordet, om nu inte mormor och morfar hade fött upp några grisar själva, vilket hände. På julaftonen fanns ett enormt utbud på julbordet och jag minns säkert bara en bråkdel – korvar, skinkan, prinskorv, köttbullar, kroppkakor, diverse kålsorter, syltor, revbensspjäll, bruna bönor, ägg, risgrynsgröt, lutfisk, Janssons, sill, vörtbröd, senap, ostkaka, svagdricka i träkagge, ugnsomelett med svamp, sallader, frukter, knäck, ischoklad, nötter mm.

Spänd väntan
Gubbarna samlades i vardagsrummet. Damerna jobbade i köket. Vi barn busade omkring i väntan på tomten. Men först skulle Kalle Anka avnjutas på den svart-vita TV-n. Därefter var det mat, varpå följde en ivrig väntan innan morfar gick ut för att köpa snus. Sedan kom tomten. Vi visste nog ganska tidigt att det var morfar, men det var lika roligt i alla fall.

Här följer några foton från barndomens jular:


Här var jag lite gladare. Tomten i bakgrunden togs fram varje jul. Är nästan säker på att det var en röd liten kälke i det stora paketet till vänster.


Till vänster min kusin Mikael. Till höger undertecknad. Kanske är det tomten vi tittar på. Oj, oj, oj vad vi hade roligt!


Tomten har kommit till mormors och morfars stuga i Mjölerum. Från vänster syns: Roland, min kusin Roger, moster Else-Britt, tomten (morfar), mormor, min mor.


Julemat på gång. Från vänster: Moster Else-Britt, kusin Roger, Roland, mormor, min mor, morfar.


Här ser vi mig i morbror Bejrons knä, och kusin Mikael hos sin far Roland.


Från vänster: morfar, jag, morbror Bejron, mormor, min mor.


Min mor och jag hemma hos oss.


Min far vid vår julgran.


Morfar, mormor, jag och min lillebror Jan.


Den här bilden har ju inte med julen att göra, men var så hemsk att den ändå publiceras. Jag trivdes inte som stjärngosse.

Jag firar kristen jul

Egentligen borde väl den kristna kyrkan fira Jesu födelse under hösten eller våren. Det framgår nämligen av skriften att herdarna vaktade fåren om nätterna, vilket endast gjordes under vår och höst när lammen skulle födas. Jesus föddes alltså inte under vintern. Det var romarna som under 300-talet bestämde att Jesu födelse skulle firas den 25 december. Många menar att katolska kyrkan valde den tiden för att lättare kunna ersätta de många hedniska fester som utspann sig vid denna tid. Här i Norden var det midvinterblotet eller jolablotet som föregick den kristna julen. Hur som helst har jag accepterat att vi firar Jesu födelse i december. Betydelsen av hans ankomst är förstås viktigare än att det blir rätt årstid.

Man kan nog påstå julen har haft tre faser i Norden:
1. Den hedniska julen med midvinterblot och fester av olika slag, där vintersolståndet förmodligen var av största betydelse liksom guden Jólner som var ett av Odens många namn.
2. Den kristna julen (i kombination med hedniska element).
3. Den kapitalistiska (hedniska, mammon) julen (för vissa i kombination med vissa religiösa och gammelhedniska inslag).

De tre olika faserna kan inte sägas enbart följa efter varandra, utan går förstås i varandra.

I vår familj vill vi fira kristen jul eftersom vi anser att Jesu människoblivande är värt att firas, och de på ytan hedniska och kapitalistiska elementen begränsas och omtolkas i en kristen kontext. Jo, Tomten får vara med han också, men inte som den hedniska hustomten, utan som någon som till Guds ära och i de tre vise männens efterföljd delar ut gåvor.

Fast julen har inte börjat än. Den börjar som jag ser det på julaftonskvällen och slutar i och med trettondagen.