Nog är det så. Hellre frihet än trygghet och allt guld i världen. ”Gud ge mig mod att säga emot när maktens människor talar. Hjälp mig att inte tiga av rädsla för repressalier.” Ja, det lät kanske lite högtravande, men aftonbönen förändras med åren.
Vissa har stoltheten för att de som i mitt fall kommer från nackstyv arbetarklass. Morfar var statare. Min far var kroppsarbetare. Ingen satte sig på dom. Om någon hade kommit och pekat med hela handen till dom så hade den handen troligen hamnat i bandage. Andra bär stoltheten för att de lever i den akademiska eller kristna friheten. Eller så har man allt det där i sig. Arbetarklassens okuvliga stolthet, borgerlighetens frisinne och den akademiska viljan att vända på allt. Allt i ett.
Var rädd om din frihet i vardagslivet, på arbetsplatsen, på Internet, i Kristus.
Ebba Grön – Uppgång och fall
Bo Kaspers orkester – Dansa på min grav (sången
börjar på 34 sek)
Morrissey –
Why don´t You find out for
yourself
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar