"Främlingen...skall räknas såsom en inföding bland er"

"Främlingen...skall räknas såsom en inföding bland er"
Det finns viktiga saker här i världen. Världen är ond mot många och vi som levt så länge i fred har förpliktelser. SD pratar ofta om vår gamla kristna kultur, trots att man ytterst sällan ser dem i gudstjänsterna. Men om de nu vill vara kristna kan de ju börja med att lära sig 3 Mosebok:

"När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom. Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv;"

Den kristna barmhärtigheten omnämns redan i GT som en grundläggande etisk princip och här är skriften solklar. Flyktingar ska inte behöva vara här på nåder som andra klassens medborgare. De ska ”räknas såsom en inföding bland eder”.

Tiden
Tiden är förstås en oföränderlig storhet, men kan upplevas olika. Just nu rusar dagarna förbi. Jag gör troligen det jag ska och lite till, men hinner inte fundera så mycket. Några kämpiga veckor börjar övergå i större harmoni. Det har tagit sin tid att i vissa avseenden förstå och anpassa sig till ett nytt läge.

Min dotters skolgång har också gått bra efter första dagens tråkighet, så jag hoppas på ett lugnt läsår. Alla skulle må väl av det. Orkar vi något annat?

Det är inte mycket jag känner avundsjuka för i denna värld. Jag har andra svagheter. Men jag kan känna viss avundsjuka gentemot dem som har mycket tid att skriva. Eller avundsjuka är kanske fel ord. Jag missunnar ingen riktig författare sin tid, men jag önskar att jag också hade den. Författare brukar beskriva hur de varje dag avsätter si och så många timmar för skrivande, ibland med små avbrott för måltider och promenader. Mina dagar kan förstås inte arrangeras på det sättet. När den vanliga arbetsdagen är slut väntar ett hem som ska skötas, läxhjälp och andra plikter. Jag är tacksam för det, men så mycket tid över för skrivande blir det ju inte. När jag väl hamnar i soffan är jag i regel så trött att det jag lyckas få ihop kräver oändlig redigering.

Trots viss frustration ska det väl ändå bli något till slut. Hittills har jag skrivit under vinterhalvåret så att mina böcker kommit ut antingen efter jul eller när semestertiden börjar på sommaren. Det är egentligen helt fel tid att ge ut böcker. Då sinar kassan för många eller har de annat att tänka på inför semestern. Ändå har jag sålt slut upplagorna direkt. Vore jag affärsman skulle jag väl ge ut böckerna före jul, men det ligger helt fel i tiden för mig.

Nog om det. Nu ska jag öppna ett paket som förhoppningsvis ligger i brevlådan.