Bara några veckor kvar till valet och jag har bara bestämt
mig i kommunalvalet där det blir Miljöpartiet. I övrigt vet jag faktiskt inte. Eftersom jag i mitt hjärta
förespråkar solidaritet med utsatta, men samtidigt har en liberal ådra, så blir
det svårt.
Anständighet och solidaritet
Ca 85 procent av befolkningen hoppas jag står för någon
slags grundläggande anständighetsnivå just vad gäller solidaritet. Statsminister
Reinfeldt vädjade häromdagen till svenska folket att öppna sina hjärtan för människor i
nöd. Jag är inte moderat, men med det talet vinner han min respekt. Solidaritet
måste få kosta. Det är så man kan mäta en nations mognad. Den nation som utan
att klaga och knota bistår utsatta barn, äldre, sjuka, flyktingar etc är en mogen
nation. Nu har jag i och för sig inga illusioner om att alla ska öppna sina
hjärtan och visa den mognad som krävs i en värld med akuta konflikthärdar. Jag
befarar att 10-15 % kommer att rösta jäkligt egoistiskt. Och jag kommer i så
fall att skämmas för den egoism och historielöshet som därmed visas.
Inte mitt land längre
Men det återstår alltså några partier att välja emellan. På
något sätt känns det som att Alliansen inte har lyckats att hålla ihop landet
solidariskt under sina åtta år vid makten. Det gjorde i och för sig inte
Socialdemokraterna heller på sin tid. Och om S nu vinner valet, så lär det
ärligt talat inte hända särskilt mycket. S är ju ett mittenparti som försöker
vara alla till lags. De vågar ju inte ens återställa en enda av alla de skattesänkningar
Alliansen har genomfört. Återstår då V och MP. I båda partierna finns ganska
många tokstollar. Särskilt V har en hel del manshatare och våldsromantiker. Men
MP känns inte heller helt rätt då de vill höja bensinskatten, vilket bara
drabbar landsbygden. Så, nej, det här blir inte lätt. Men det känns skönt att i
alla fall veta vilket parti som garanterat inte får min röst. Sverige känns
inte som mitt land längre, och det beror inte på invandrarna. Det beror på att
SD skämmer ut och splittrar nationen. Det är ett parti som saknar ryggrad, mognad och känsla för vårt lands historia och tradition av att visa solidaritet och barmhärtighet. 200 år av fred förpliktigar. Inser man inte det så saknar man en viktig inre moralisk kompass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar