Visserligen fick Mönsterås GIF en gratisplats till elitfyran
och förväntningarna hade därmed kunnat vara låga. Men så anslöt ett par spelare
med meriter från betydligt högre divisioner och genast skenade förväntningarna.
Från att ha varit underdogs blev man tippade på övre halvan. En psykologisk
revolution.
Själv varnade jag för en övertro på att enstaka klasspelare
med osäker form skulle kunna lyfta ett helt lag. Ett lag är aldrig starkare än
kollektivets sammantagna styrka. Jag skrev också att det gäller för spelarna
att kunna hantera den ökade konkurrensen på rätt sätt.
Tyvärr blev det värsta scenariot som slog in. Dels verkade
det bli bråk om laguttagningarna. Och vissa spelare skulle i någon slags
solidaritet med dem som inte valdes ställa sig utanför laget. Vidare gick det
rykten om att några spelare fick betalt. En i ledningen dementerade detta på
heder och samvete till mig, men ryktena har inte försvunnit. Sammantaget
medförde det att några spelare hoppade av GIF-tåget. Allt det där medförde att
jag faktiskt förlorade lusten att skriva om matcherna. Jag förväntar mig helt
enkelt att GIF har en bra laganda där spelarna håller ihop i med- och motgång,
lär sig hantera konkurrens och kör med öppna kort i ekonomiska frågor (alternativt
reder ut missförstånden). Det är många känslor i fotboll och varje lag borde ha
ett par diplomater som kan gjuta olja på vågorna. Fotboll är i min värld en lek som i grund botten handlar om bollkonster och kamratskap.
Nu har man haft sommaren på sig att reda ut det här och jag
ser fram emot en höst där GIF kan hålla huvudet högt och förhoppningsvis hålla
sig kvar i elitfyran. Resultaten är förstås viktiga, men det börjar inte där.
Basen är alltid en bra laganda och lagmoral. Det ger i sin tur motivation och
kämpaglöd som alltid behövs för att kunnandet ska komma till sin fulla rätt. Det är därför jag inte i första hand skriver om för många insläppta mål och för få poäng på hemmaplan.
Ikväll spelar GIF träningsmatch borta mot IF Stjärnan och
det ser ut att bli ett kombinerat A-B-lag. Denis Halilkanovic gör comeback och
Manfred Persson spelar också för GIF. Vågar man hoppas på att vi får se dessa i
höst också?
Avslutningsvis – jag kan ta förluster om inställningen är
den rätta. Och det är det jag vill se i höst. Ett lag som aldrig viker ner sig.
Ett lag som ger allt i alla lägen och offrar sig utan att för den skull dra på
sig onödiga gula kort. Kanske förlorar man ändå mot de bästa lagen. Jag vet
inte. Men med rätt kämpaglöd kommer det att bli några poäng man annars inte
skulle ha fått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar