Vi har en ytterst liten trädgård, så man kan kanske tycka
att vi borde lägga mer energi på den. Men nej…det vildvuxna är charmigt och ger
trädgården en karaktär av egen värld. Att låta naturen ha sin egen gång är också ett sätt att visa sitt oberoende av trender och Ernst. Lite smått liberalt eller punkigt om du så vill.
Så syrenerna får växa efter eget huvud. Och de brudspireor
som Mönsterås Bostäder en gång planterade får växa relativt fritt. Jag klipper
till dem lite någon gång per år så att vi kan öppna grinden. Men den får gärna
vara lite yvig. Och det gamla plommonträdet borde vi kanske ha kapat för länge
sedan. Det är kvarterets sista och inte särskilt vackert. Men det ger frukt och
på vintern lyser ljusslingan upp trädgården.
Däremot lät jag gräva upp det lilla trädgårdslandet
häromveckan. Det var ett stort ogräshie. Sedan satte vi några säsongsväxter.
Nästa år ska det planeras ordentlig och få fler och varierade växter. Det får
bli en kontrast till det vildvuxna.
![]() |
Det får växa ganska fritt. |
![]() |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar