Återfall i släktforskning

Släktforskningen släpper aldrig sitt grepp. Människor kan sluta röka och supa, men inte sluta släktforska. Den kan vara vilande ibland, men nog kommer den alltid tillbaka.

Unikt källmaterial

Sverige har en relativt unik källsituation, som gör det lätt att släktforska. I vårt land har man under flera hundra år varit noga med att kontrollera människors kunskaper och registrera födda, döda och gifta - helt enkelt hålla ordning och föra statistik. Därför har de flesta socknar bevarade kyrkböcker från 1700-talet och i några fall från 1600-talet. Mönsterås har exempelvis kyrkböcker bevarade från stora delar av 1600-talet.

Mikrofilmsapparater
Jag började släktforska när jag var 16 år. De första åren forskade jag intensivt. På den tiden satt man vid mikrofilmsapparater som laddades med knepiga rullfilmer. Vevandet var så pass ansträngande att det understundom var att likna vid motion.

Mönsterås bibliotek hade filmer för kommunens socknar, men ville man forska i hela Kalmar län så fick man åka till Kalmar stadsbibliotek, vilket vi gjorde var och varannan helg. Det var en underbar fritidssysselsättning som jag delade med några av mina vänner.

De där mikrofilmerna, som idag kan framstå som besvärliga, var på sin tid ändå ett revolutionerande framsteg. Tidigare hade släktforskare fått åka till landsarkiven för att forska. Men tack vare mormonernas fokus på sina förfäder så kunde man nu göra sina efterforskningar på biblioteken. Mormonerna hade nämligen fotograferat av alla svenska kyrkböcker och sedan gett ett exemplar av varje film till Riksarkivet som sedan i sin tur kopierade nya exemplar som fördelades över landet.

Vid slutet av 1980-talet kom även mikrokorten, vilket gjorde att man slapp veva, men det var ändå ganska omständligt.

Folkrörelse
Den nya tekniken gjorde i alla fall släktforskningen till en folkrörelse som uppenbarligen också mötte ett djupare behov. Det finns någonting i denna hobby som fångar sinnet, som gör att det är svårt att slita sig. På ett djupare plan kan det handla om vårt behov av rötter, men här finns också en spänning, rent av en slags kick, som är beroendeframkallande.

Långa perioder av mitt liv har släktforskningen vilat, men den kommer alltid tillbaka, släpper aldrig sitt grepp. Släktforskare kan ibland vara lite besvärliga. De/vi är ibland så fixerade vid sina anor att de glömmer allt annat. Å andra sidan trivs jag med excentriker. Trevlig hobby, trevliga människor.

Det är oerhört lätt att fastna i släktforskningens mysterier. Där finns så mycket spännande och lärorikt, samtidigt som man möter många intressanta människoöden. Man lär sig helt enkelt så mycket om Sveriges historia.

Mina förlorade filer återfunna

Nu har jag börjat längta efter forskningen igen. Häromdagen fick jag för mig att leta fram mina anor som jag för några år sedan lade in i ett släktforskarprogram på datorn. Nu blev det lite svettigt. Det var över ett år sedan jag rensade min gamla dator och gav till mitt barn. Jag sparade då över allt viktigt till en hårddisk. Tyvärr missade jag alla mina antavlor, dvs hela min släktforskning. Loggade nu in på mitt barns dator och fann att jag hade kastat mina anor i papperskorgen, men som väl var glömt att tömma den. Makalös tur.

Digitalisering
Och nu har det blivit än smidigare att släktforska. De gamla kyrkböckerna har digitaliserats och numera kan man alltså släktforska på internet. Fantastiskt! Ancestry (f.d Genline) visar digitaliserade varianter av de bilder mormonerna fotade. Själv föredrar jag ArkivDigital som har nyfotograferat alla kyrkoböcker och mycket annat såsom mantalslängder, bouppteckningar och domböcker.

Släktforskning är kanske lite introvert och ego i en mening, samtidigt som man nätverkar med så många människor och finner avlägsna släktingar lite överallt. På det sättet är den gränsöverskridande. En trivsam hobby ger också ny energi för annat engagemang. Kanske behöver jag just nu en stillsam hobby att försjunka i. Tror jag ska få ett återfall.