Efter stormen...

Så här efter stormen när livet börjar bli bättre och något lugnare, så kan jag ibland reflektera över vad jag lärt mig. När man har gått igenom några tuffa år så tror en del kanske att man ska bli snäll, smidig och försiktig. Men i själva verket är det precis tvärt om. Alla krig gör en människa tuffare, hårdare. Man går än mer sin egen väg och lyssnar bara på en ytterst liten krets människor. Vännerna kommer att bli allt färre. Man är hela tiden och balanserar på den där gränsen. Sund myndighetsskepsis blir myndighetsförakt. Man lär sig att ytterst få innerst inne vill väl. Att människor medvetet misstror och förvränger, ljuger och slingrar sig.

Bli inte bitter nu, säger en del i all välmening för dom tror att dom är klokare, fast dom aldrig varit i närheten av mitt liv. Men det handlar inte om bitterhet. Det handlar om att det inte finns förtroende. Skolor vill inte hjälpa alla barn, inte om det kostar. Sociala myndigheter vill inte heller hjälpa familjer, de vill bara utöva statlig och kommunal öststatskommunism, där staten tror sig stå över familjens suveränitet. Och de flesta vanliga människor i ens omgivning tar bara tillfället i akt att trycka ner lite till. Givetvis de äkta vännerna undantagna.

Nu kommer flertalet att tro att jag bara hemfaller åt min sedvanliga mörkersyn. Men så är det inte alls. Den mörkersynen finns i själva verket inte. När man läser om allt som människor råkar ut för så inser man att man är långt ifrån ensam.

När man sedan går vidare i livet är man så oerhört mycket mer luttrad. Som väl är har jag alltid haft ganska lätt att omvandla negativ energi till kreativitet. Men Guds hjälp sker en transformation. Den som inte klarar det riskerar att fastna i riktiga tråkigheter.

Snart jul och som frisk diabetiker undviker jag ändå allt sött. Kan sakna äkta julmust och Paradischoklad. Köpte emellertid 4 julöl. Men tillhör dem som aldrig skulle komma på tanken att bli berusad, vare sig vid jul eller nån annan gång. Som ung kunde berusningen locka ibland eftersom jag var så blyg. Men nu räcker det med en öl eller ett glas vin.

Nu var det en som klagade igen på att min låtsasdeckare Muddern inte innehåller några smaskiga nakenscener. Nå, då har man missuppfattat alltihop. Böcker med detaljerade nakenscener är i regel tämligen ointressanta och fulla av schabloner. Kläder, antydningar eller en specifik spänning i en scen är ofta betydligt mer "naket". De som söker plumphet hittar det hur lätt som helst på andra håll.

Adjö!