En dag vilken som

En gång om året brukar jag skildra en helt vanlig dag i mitt liv. Inte för att just mitt liv är särdeles intressant, utan för att hjälpa framtidens historiker i den mån våra digitala spår finns kvar då.

Vaknar en halvtimma före klockradions skrällanordning. Slipper höra de ofta trista nyheter som annars brukar möta varje morgon. Ingen idé att ligga vaken, så går upp och duschar tio i sex. Somnar nästan i duschen lutad mot kaklet. Känner inte av den värk jag hade på höger sida kvällen innan. Troligen njurgrus som svider.

Ser till att min dotter kommer upp. Styr med sedvanliga morgonbestyr.

Kommer iväg till jobbet kvart över sju. Sätter genast på kaffebryggaren. En termos per dag får jag i mig, vilket sannolikt är högst olämpligt och räknas som gravt missbruk av koffein.

Förbereder dagens bildvisning/föredrag på Allégården. Stämmer av med min dotter så att hon kommer till skolan.

Fortsätter jobba med kommande föredrag. Ser till att det sker ett byte av jackor då en person råkat ta fel jacka under årsmötet kvällen innan.

Ett kommunalt nummer ringer mig under förmiddagen. Samtal som skiftar mellan viss upprördhet och oenighet. Mitt humör skenar i hast från neutralt till dåligt och inom kort uselt. Jag är van att hamna där så no big deal. Försöker skicka ett mejl, vilket inte fungerar. Får agera egen brevbärare och besöker den plats som var min fängelsehåla åren 1979-1982. Eftersom humöret ligger kvar där nere så är jag lite näsig mot den jag möter. Tänker att jag borde ha låtit mer saklig i tonen. Gillar ju henne egentligen.

Värken i höger sida av magen är tillbaka och tilltar. Hade samma för ett par år sedan. Bråcket eller njurgrus på vandring? Hoppas på bråcket, men är tämligen säker på att det är njurgrus.

Äter lunch. Kantarellsoppa. En sort med mycket kantarell i. Kantareller är bland det godaste som finns.

På eftermiddagen tränger jag undan alla känslor, fokuserar och har bildvisning på allégården en timma. Alltid lika roligt att komma ut från kontoret och glädja andra. Gamla Mönsteråsfotografier brukar gå hem. Så också idag. Värktabletten jag tog en halvtimma innan, gör att jag kan hålla i det utan smärta. Får en vacker liten blomma som gör mig genuint glad. Det är kanske fåfänga men att få en blomma efteråt betyder mer än många tror. Igår fick jag en mössa från en tacksam människa. Glömde den på jobbet.

Klockan 3 kommer frestelsen att köpa något jag inte ska äta nu under fastan. Blir arg på mig själv och äter ett päron istället. Tänker på vad jag ska äta ikväll så att jag håller mig till planen.

Hämtar upp min dotter vid skolan och småhandlar. Åker hem och börjar förhöra min dotter på ljud. Fysikprov imorgon. Fokus ligger just nu inte där för någon av oss, men det känns ok när vi slutar.

Äter. Olämplig föda.

Fixar med diskmaskinen. Går runt och tänder myslampor i hemmet. Försöker upprätthålla någon slags normalitet.

Värken i magen börjar smyga sig på igen, men ingen större fara. Resten av kvällen ska jag skriva på deckaren, vilket kräver koncentration. Skrivandet är min terapi. Kommer på att jag inte har skrattat på hela dagen, men nu när jag skriver så har jag roligt. Älskar flera av scenerna i nya deckaren för humorns skull. Det finns en ironi att mina deckare har mycket humor eftersom jag själv ofta har en så allvarlig framtoning.

Behöver göra research på Schopenhauer, Sartre och Kierkegaard. De vill gärna vara med i min deckare och det får dom gärna.

Skriver med Morrissey som bakgrundsmusik. Tycker att han borde jobba ihop med Johnny Marr igen. Har inte hittat tillräckligt intressanta gitarrister under solokarriären.