Mord
Jag läser gärna deckare av Leif GW Persson trots att han beskriver polisarbetet in i minsta detalj på minst 300 sidor. Men det jag har lite svårt för är hans totala avsaknad av krystad mordromantik. Han nöjer sig i regel med ett skott i huvudet. Men lite krystat och klurigt ska det allt vara för att bli intressant. Det kan handla om gift eller något annat mer uppseendeväckande.
Men svenska deckare är tyvärr allt för ofta präglade av urtrist socialrealism eller polisiär utredningsrealism och så har det varit sedan 1960-talet. Nu har för all del även jag hotat med att min kommande deckare ska bli mer realistisk än den förra. Må så vara, men jag lovar att den ska vara kryddad med humor, ironi och en hel del absurditeter. Det är mitt sätt att beskriva samtiden.
Jag läser gärna deckare av Leif GW Persson trots att han beskriver polisarbetet in i minsta detalj på minst 300 sidor. Men det jag har lite svårt för är hans totala avsaknad av krystad mordromantik. Han nöjer sig i regel med ett skott i huvudet. Men lite krystat och klurigt ska det allt vara för att bli intressant. Det kan handla om gift eller något annat mer uppseendeväckande.
Men svenska deckare är tyvärr allt för ofta präglade av urtrist socialrealism eller polisiär utredningsrealism och så har det varit sedan 1960-talet. Nu har för all del även jag hotat med att min kommande deckare ska bli mer realistisk än den förra. Må så vara, men jag lovar att den ska vara kryddad med humor, ironi och en hel del absurditeter. Det är mitt sätt att beskriva samtiden.
Vänskap
Vänskap så. Under min barndom hade jag bara en vän och det var alldeles tillräckligt. Jag tror aldrig att vi bråkade. Det fanns en lojalitet som var orubblig. Visst umgicks vi med flera och ingick även i större kamratkretsar som hittade på allt möjligt, alltifrån fotboll till tennis och diverse smyglekar. Men jag hade en riktig vän och kände inget behov av flera.
Vänskap så. Under min barndom hade jag bara en vän och det var alldeles tillräckligt. Jag tror aldrig att vi bråkade. Det fanns en lojalitet som var orubblig. Visst umgicks vi med flera och ingick även i större kamratkretsar som hittade på allt möjligt, alltifrån fotboll till tennis och diverse smyglekar. Men jag hade en riktig vän och kände inget behov av flera.
På gymnasiet
fick jag ytterligare tre vänner och i Växjö en till.
Idag bor vi utspridda
över landet och jag är av olika skäl dålig på att upprätthålla
vänskapsrelationer. När livet har gått in i besvärliga faser så vänder jag mig
inåt och går upp i soloprojekt. Då har jag inte så mycket att bidra med till
andra människor. I alla fall upplever jag det så själv. Då blir det mest
hobbyrelaterade kontakter. Det är ganska sorgligt. Skulle vilja bo på samma ort
eller i alla fall samma län som mina vänner.
Aristoteles delade in vänner i tre
olika kategorier:
1. Användbara vänner (= Bruksvänner)
2. Lustans vänner (= Nöjesvänner)
3. Varaktiga vänner (= Sanna vänner)
Här åsyftar jag givetvis vänner i
kategori nr 3.
Man brukar säga att det är fyra
saker som konstituerar vänskap - tillit, ömsesidighet, frivillighet och jämlikhet.
Även om jag är dålig på att hålla
kontakt, så skulle jag aldrig svika en vän. Vänskapen står definitivt över min
lojalitet gentemot specifika idéer.
Men ytterst sett är man alltid
ensam mänskligt sett.
Maktlöshet
Läste i OT i tisdags om att BEO lägger ner ärendet med den familj vars barn kränktes av förskolepersonal. Ord står emot ord heter det. Ja, det är ju så det brukar låta. Redan när det stod om detta i tidningen första gången skrev jag att det är oerhört svårt att få rätt emot en kommun då det sällan träder fram några vittnen. Varför är ju lätt att förstå. Kollegial anda. Tycker så oerhört synd om denna familj.
Forskarfynd
Maktlöshet
Läste i OT i tisdags om att BEO lägger ner ärendet med den familj vars barn kränktes av förskolepersonal. Ord står emot ord heter det. Ja, det är ju så det brukar låta. Redan när det stod om detta i tidningen första gången skrev jag att det är oerhört svårt att få rätt emot en kommun då det sällan träder fram några vittnen. Varför är ju lätt att förstå. Kollegial anda. Tycker så oerhört synd om denna familj.
Forskarfynd
 |
| Hittade idag årtalet 1873 inristat i skorstensmuren vid den sk Gula villan som tillhör de ursprungliga husen vid hembygdsgården. Det var i äldre tider statarbostad och senare trädgårdsmästarbostad. Det har ju tidigare diskuterats huruvida huvudgården uppfördes redan 1850 eller i början av 1870-talet när Rosén köpte gården. Jag har själv argumenterat för åren 1872-1874. Kanske kan denna inristning ge stöd för det om Gula villan uppfördes samtidigt som huvudgården. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar