17 mars 2017

Rättvisa

Rättvisa är ett ord som i vår tid inte har särskilt hög status. Det beror kanske på att rättvisa med tiden blev ett tämligen tomt ekande slagord i den politiska retoriken. Det beror säkert också på att individualismen segrade där någon gång på 1990-talet och då blev rättvisa ett negativt laddat ord som kunde hota din individuella framfart. Vet en del som slutade be "Fader vår" och ersatte det med "Min Fader". Plötsligt kom jaget före Gud och egot före gemenskapen.

Men det är hög tid att rättvisa får en renässans. Det kan handla om goda insatser som ska belönas, rättvist bemötande i vardagen, rättvisa i skuldfrågor och social rättvisa. En av de grundpelare som ingick i min fostran från både mina föräldrar och morföräldrar var just en känsla för rättvisa och att man skulle reagera där orättvisan härskar. I detta ingick att stå upp för svaga och utsatta. Att bita ifrån där det behövdes.

Som förälder så är det en tuff utmaning men ack så viktig sådan att försöka föra vidare modet att säga ifrån och inte stillatigande ta skit. Att stå upp för sin och andras mänskliga värdighet. Även om man får betala ett pris för det.

Jag har tidigare tagit upp hur man i Fliserydsdelen av kommunen känner sig orättvist behandlade av Mönsterås kommun allt sedan kommunsammanslagningen på 1970-talet. Uppenbarligen finns samma känsla i Blomstermåla. Har läst inlägg på FB om att missnöjet pyr om allt möjligt där. Det gäller bland annat dragiga skolbyggnader och ett fotbollstält som man inte ens vill diskutera från kommunalt håll. Känslan är att Mönsterås får allt. Konflikten vi så ofta hör om mellan stad och landsbygd finns även på landsbygden mellan centralort och orter i periferin, som ju inte är periferi för dom som bor där.

I min kommande deckare så kommer ett par underliggande teman att vara just rättvisa och val i ett existentiellt perspektiv. Och så kommer jag givetvis att ta upp det där att man ska vara så bedrövligt lagom i Mönsterås för att folk inte ska börja titta snett. Många är livrädda att bryta mot invanda mönster. Det är sällan man ser några udda spännande människor på köpingen längre. Det är så välordnat att det börjar bli tråkigt. Jag föraktar vare sig vanlighet eller medelsvenssonliv,  men nog finns det intressantare sätt att leva.

Kapitel 6-8 blev inte så bra som jag tänkt mig, medan jag blev nöjd med kapitel 9-12. Måste alltså fortsätta bearbeta några avsnitt innan jag går vidare.

Hyckleriet frodas på många områden. Och kanske gör vi oss skyldiga till det alla på något sätt. Men minns min barndom dåd et var synd att gå på bio. De som sa det hade emellertid teveapparater hemma. Den ekvationen fick jag aldrig att gå ihop. Överhuvudtaget hade kyrkan en väldigt konstlad uppdelning mellan skapelsen och livet som kristen i skapelsen. Vissa delar av skapelsen var ok, medan andra inte var det. Det hamnade farligt nära gnosticism där den som tackade Gud för det goda skapelsen gav betraktades som ohelgad eller njutningslysten.

Nu tar jag helg och önskar läsekretsen en trevlig sådan!

Det finns människor jag saknar. Farbror Alvar är en av dom.

Mönsterås från hamnområdet vid 1900-talets början. Konstnären var kanske inte så bra ärligt talat, men intressant kulturhistoriskt.
Det finns musik jag mår bra av. Eggstone exempelvis.





Inga kommentarer: