12 april 2017

Upp till kamp

Förra veckan var det en artikel om autistiske Olof i Barometern. (se här, troligen inte gratisartikel). Han är son till en av mina barndomsvänner. Och det var så mycket man kände igen. Kämpa för diagnos, kämpa för anpassad skolgång och kämpa för rätt vård. Alltid denna kamp mot en inkompetent eller oförstående eller underbemannad eller ofinansierad och ibland rent av ogin omgivning. Man kan gå till vilket forum som helst för autism och asperger så hittar man samma typ av historier.

I artikeln handlade det om aggressiva utbrott där ingen hjälp gavs. Nej det känner man ju igen. Det vanliga är ju att omgivningen istället snackar skit eller anmäler en när barn får aggressiva utbrott. De fattar ingenting och vill inte fatta.


Och när det gäller skolan är det så att hjälpen till dem med ”osynliga” funktionshinder ligger långt efter den till dem med fysiska funktionshinder. Ingen skulle få för sig att säga till en rullstolsbunden att han/hon ska ställa sig upp och springa 400 meter. Man anpassar förstås gymnastiken efter handikappet. Men den med asperger kan mycket väl få göra prov eller redovisningar på samma sätt som alla andra barn trots att det i vissa moment kan vara lika omöjligt som för en förlamad att springa. Parkskolan har dock något högre ambitionsnivå än Mölstad, det ska sägas. Mölstad ville inte. Parkskolan vill nog, men det är väldigt många lärare och informationen ska landa hos alla.

Hur som helst är det påfrestande att alltid vara i det här kampläget. Snart påsklov dock. Det finns onekligen dubbla skäl till att fira påsk.

Inga kommentarer: