30 april 2020

Hembygdsföreningen muckar gräl...

Stranda hembygdsförening har bestämt sig för att trappa upp konflikten. På förra styrelsemötet bestämde de sig för att straffa mig genom att ta ifrån mig nyckeln till gården eftersom jag framfört åsikter offentligt. Åsiktsregistrering och bestraffning alltså. Låter modernt.

Självklart kommer jag inte att lämna tillbaka den nyckel jag blev lovad att få behålla. En i styrelsen sa till mig när jag slutade att jag fick behålla nyckeln och att jag "när som helst" var välkommen att gå in och jobba på kontoret. Inga krav på att jag skulle hålla käften framfördes.

Styrelsen har stora problem med sin självbild och oförmåga att idka ens ett uns av självkritik. Varför tror dom att jag går ut offentligt? Varför fick jag uppsöka kurator efter att två styrelseledamöter mobbat mig till och från under åren där. Varför grät min arbetskamrat när han blivit utsatt för samma sak och fått sitt arbete nedvärderat? Varför kom en tredje arbetskamrat i konflikt med samma man?

Varför tyckte alla som jag mötte i mitt jobb på äldreboenden, skolklasser, föredragspublik om det jag gjorde? Varför fick jag kommunens kulturpris? Varför fick jag Rospriset? Varför är just styrelsen emot? 

Sanningen är att styrelsen inte förmår släppa in kompetent folk utifrån. Reviren är många och starka.

Jo, jag ska stanna i föreningen. Målsättningen är att få styrelsen utbytt nästa år. Mönsterås förtjänar en hembygdsförening med ett ledarskap som bemöter andra med respekt och som har visioner för framtiden. En modern förening helt enkelt.

Nedan tacken för allt jag gjorde för föreningen under mina 10 år där.



Inga kommentarer: