Demokratiskolorna blev mobbningsverkstäder

De gamla svenska folkrörelserna och dess föreningar blev i mycket en skola i demokrati. Där fick människor lära sig att uttrycka sig och ta ansvar för olika verksamheter. Insikten att föreningen tillhörde alla medlemmar och att styrelsen var satt att betjäna var en given grundförutsättning.

Idag har det tyvärr blivit så att allt fler sätter likhetstecken mellan styrelsen och föreningen. Men det är så långt från folkrörelsernas grundideal man kan komma. Sitter man dessutom med i en styrelse årtionde efter årtionde så ökar risken att man med tiden ser sig själv som en inkarnation av föreningen. Med tiden riskerar man att få ett inflytande som inte alls står i proportion till det mandat man har.

I själva verket är en styrelse bara en grupp medlemmar som fått förtroendet att upprätthålla verksamheten och helst också utveckla den. Varken mer eller mindre.

Om gapet mellan en styrelse och dess medlemmar ökar finns en stor risk att engagemanget minskar bland medlemmarna. Man får en stor passiv medlemsgrupp som är med därför att de har en positiv känsla för föreningen eller får någon förmån. Det är värdefullt det också, men ska en förening överleva på sikt krävs också att en viss del vill vara aktiva. Då blir det där gapet ett hinder.

Stranda hembygdsförening har över 1100 medlemmar. Ca 30 kommer på årsmötet. Vilken legitimitet får en sådan styrelse? Ytterst liten. Låt vara att de som inte kom får skylla sig själva. Men demokrati kan man inte kalla det. När sedan medlemmarna dessutom inte får ta del av styrelseprotokollen, aktiva medlemmar motarbetas och reviren är väl minerade, så kan man inte förvänta sig att fler ska bli aktiva eller att en sådan förening ska bli spännande.

Några få stör sig på att jag skriver öppet om hembygdsföreningen. Så är det alltid. Som man bäddar får man ligga. Jag har gett den styrelsen så många chanser. Självklart har jag som medlem rätt att framföra mina synpunkter när och hur jag vill. Att den öppenheten inte passar är inte att förvåna.

Jo, det är faktiskt sant. Styrelsen vill ta ifrån mig nyckeln (som jag blivit lovad att få behålla) och mina uppgifter i arkivet (trots att det finns såväl styrelsebeslut och bekräftelse från styrelsens representant Leif om att styrelsen gett mig det uppdraget) enbart därför att jag offentligt har framfört mina åsikter om föreningen. Åsiktsregistrering och bestraffning. Folkrörelsernas grundare må vända sig i sina gravar. Demokratiskolorna blev mobbningsverkstäder.