Den genuina trångsyntheten triumferar

Jaha, så var man då där igen. Har kämpat i drygt ett år för att komma uppåt och hade kommit en bra bit på väg. Men nu har jag halkat nedåt igen. Vaknar klockan 4 varje morgon och har svårt att somna om. Någon slags apatisk ledsenhet. Nej, det beror inte på att jag tvingades lämna in nyckeln till hembygdsföreningens styrelse som straff för att jag framfört åsikter i sociala media. Den typen av repressalier slår bara tillbaka på dem själva. Nej det som gör mig genuint ledsen är elakheten bakom. Eller vad man nu ska kalla det. Missunnsamheten, trångsyntheten, maktfullkomligheten. Å andra sidan förstår jag nu bättre dem som drabbats före mig. Så de behöver inte ha dåligt samvete för sitt svinaktiga beteende.

Om detta hade hänt på en skola hade de mobbande ungarna och deras föräldrar blivt inkallade till rektor för mycket allvarliga samtal. När vuxna mobbar kan det bara passera. Förstår om ni tycker att jag ältar det, men jag ska statuera exempel. Jag blev mobbad som barn och min dotter också vissa perioder. Jag slår tillbaka stenhårt om någon mobbar mig. Det ska liksom aldrig löna sig att trakassera mig. Allt överskott jag fått från mina böcker har jag skänkt till Friends som jobbar mot mobbning.

Styrelsen ska inte komma undan med ett sådant beteende. Har anmält föreningen till Kalmar Läns Hembygdsförbund. Vet inte om de med automatik stöttar styrelser eller tar fotfolket på allvar. Får väl hoppas att det är hederligt folk.

Hade en kommun använt sig av denna typ av repressalier så hade de brutit mot grundlagen. Yttrandefrihetslagen och meddelarfrihet gäller. En kommun får inte straffa en anställd av sådana orsaker. Föreningar antar jag får bete sig hur som helst.

Som tur är kan jag arbeta. Vilken dag som helst lägger jag ut ett nytt föredrag. Det kommer att handla om tiden före Viktor Lund och sedan hans epok. Och för varje dag blir det lite mer skrivet i nya boken. Så jag klarar mig.