18 maj 2020

Lättkränkta

Människor är lättkränkta i vår tid sägs det. Jo då. Det stämmer nog. Men läser man 1600-talets domböcker och ser hur folk stämde varandra på tinget för minsta lilla oförrätt, så inser man att det är det historiska normaltillståndet. Ja, det var mycket värre på 1600-talet.

Men där slutar likheterna. På 1600-talet var man lättkränkt därför att det handlade om ens överlevnad. Priset för ett dåligt rykte kunde bli högt. Du riskerade att bli mer eller mindre socialt isolerad och minska dina försörjningsmöjligheter.

I vår individualistiska tid handlar det nog mer om egot och prestige. Det är inte längre chansen att få mat på bordet som står på spel, utan din självbild som fått sig en törn.

Man kan jämföra det med stölder. I äldre tider stal man i regel för att man var hungrig. Idag är det oftast helt andra motiv. I alla fall i västvärlden.

Stranda hembygdsförenings styrelse må vara lättkränkt. 10 års framgångsrikt jobb för dom vägde lätt när de såg att jag framfört en åsikt om ledningen i sociala medier. Då tog dom ifrån mig både nyckel och arbetsuppgifter. Mig gör det egentligen inte så mycket på ett personligt plan. Jag har allt jag behöver. Alla tusentals bilder från arkivet som jag och en kollega scannade är nu på en extern hårddisk och ett moln långt ifrån styrelsens insyn. Och alla bilder är så gamla att det inte finns någon copyright.

Men servicen till allmänheten kommer att bli dramatiskt försämrad. Arkivet kommer att stå och samla damm. Tragiskt. Men styrelsen kanske känner en inre tillfredsställelse nu. Vad vet jag. Min kompetens som akademiskt skolad historiker var när det kom till kritan inte mycket värd. Det gör mig inget. Styrelsen är inte världen. De flesta jag mött har en helt annan attityd mot mig. Det är så mycket mer värt.


Inga kommentarer: