Tavlan är målad av Hugo Lundgren 1971, men han har utgått från ett äldre fotografi. Tavlan visar hur Kaninbacken såg ut ungefär fram till 1960. Tavlan visar en till största del förlorad del av Mönsterås.
Endast de tre hus som syns till höger står kvar idag. Husen till vänster fick uppleva sin långfredag under 1960-talet. När de hade rivits blev det en backe parallell med Torggatan som ofta användes för skid- och pulkåkning. På 1980-talet byggde man där huset där Algots och Systembolaget låg tidigare. Det påskgula huset i mitten revs på 1980-talet, men var öde redan på 1970-talet.
Jag växte upp i det rödmålade huset längst upp på 1970-talet. Under oss bodde min farbror Alvar och hans hustru Aina. I det vita huset till höger bodde en originell man som hette Hjalmar Asp. Tiden på torget var en fantastisk tid. Alla vildträdgårdar erbjöd fantastiska lekområden och människorna i Kaninbacken var underbara original. Vårt hus var inte moderniserat och saknade såväl varmvatten som elspis.
Kaninbacken var delvis bebyggd redan under 1700-talet, förmodligen ännu tidigare och låg då formellt på Åsevads mark, även om den i praktiken kom att bli en del av Mönsterås köping.
Hugo Lundgren var tvillingbror till Folke Lundgren som också var konstnär.
3 kommentarer:
Jonny, det är märkligt att du inte omnämner Hjalmar Asp:s fru Ingeborg när du berättar de som bodde i det lilla vita huset. Jag vet att Ingeborg och H Asp ofta umgicks med din farbror Alvar och hans fru Aina.
Kan orsaken till din totala tystnad ang Ingeborg vara av frireligiösa trätosjäl, detta då Ingeborg var ett Jehovas Vittne?
Inte alls. Jag berättar om Ingeborg i min bok Mönsteråsbarn. En mycket blid och snäll kvinna. I temperament raka motsatsen till Hjalmar. Men det var ju Hjalmar som var känd och som jag hade med att göra. Mot mig var han snäll.
Jodå, Ingeborg var en "mycket blid och snäll kvinna" - men ibland kunde hon bli rejält förbannad på Hjalmar, inte utan anledning. Hon berättade vid ett tillfälle efter att hon mästrat Hjalmar att hon hade lite finskt blod i sig vilket enligt henne förklarade de plötsligt uppblossade ilska ordharangerna på finska. Ingeborg var född och uppvuxen på "Seskarö"(svenskt) längst upp i Bottenviken så närheten till Finland präglade nog henne lika mycket som Sverige.
Skicka en kommentar