Jag har fortfarande svårt att förlåta dem som gjorde det, för att inte tala om den som lyckades. Förlåta, kanske någon undrar? Ja, jag har oerhört svårt för den som försöker ta sitt liv och därmed utsätter sin familj, vänner och kamrater för en outsäglig smärta och trauma för resten av sina liv. Bara att upptäcka en människa som ligger livlös när du är barn, ungdom eller för all del vuxen....det ger trauman för livet. De minnena och den smärtan släpper aldrig.
En del är väl så sjuka att de inte kan kontrollera vad de gör. Men Durkheim talar om det egoistiska självmordet som dominerande i de protestantiska och mer individualistiska samhällena.
Jag har blivit anklagad för att ha en "hård" linje vad gäller självmord. En gång fick jag till och med stryk för att jag framförde min syn. Så känsligt är det. Man kan ha olika åsikter om det mesta utan att det skär sig på djupet, men i denna fråga har jag upplevt de riktigt djupgående såren.
Ja, jag är kanske hård, men det bottnar i mina egna erfarenheter. Och den hårdheten har räddat liv. Livet går i vågor. Ibland är det helt enkelt för jävligt. Det går att genomleva de perioderna också. Samma om man är kemiskt deprimerad. Sök hjälp i tid så du inte skadar dig själv och din omgivning. Livet är alltid bäst oavsett helvetet man lever i.
Inte så att jag vill kriminalisera självmordsförsök som det var i gamla tider. Det vore empatilöst. Men att den som drabbas av andras självmord eller självmordsförsök borde få någon form av skadestånd kombinerat med psykologiskt stöd, jo det tror jag vore bra. Sedan borde det vara kriminellt att trycka ner någon så att självmord framstår som det enda alternativet för en del.
Tunga tankar för att vara en fredag. Ja, men allt kan inte vara glättigt. Men dagens låt är ganska lättsam. Det är Hoven Droven som äntligen släpper nytt. De brukar ju kombinera folkmusik med hårdrock. Här mer folkmusik med disco. Svänger gör det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar