Årsmötets förhandlingar var över. Vi drack kaffe och jag kände att jag ville mingla lite. Gick runt och pratade med folk. Noterade att en man i styrelsen följde efter mig var jag än befann mig. Jag var alltså punktmarkerad. Varför fick jag inte veta. Det måste helt enkelt ha varit ett försök att provocera mig. När sådant händer undrar man om man är med i en dålig B-film.
Jag sa till slut ifrån för att få slut på detta sällsynt barnsliga beteende från en vuxen människa i en styrelse. Då plötsligt kommer mannens fru och säger "Du kanske ska gå hem Jonny." Jag förklarade att jag inte tänkte gå hem förrän mötet var slut. Varför skulle jag gå hem, när det var styrelseledamoten som betedde sig oacceptabelt? Då kunde likaväl min gode vän Peter Danielsson som var på mötet ha bett styrelseledamoten gå hem.
Jag var trevlig och pratade med en del av de församlade, hade inte tagit några starka drycker (körde bil) och uppträdde inte konstigt på något sätt. Men tydligen har inte styrelsen lärt sig någonting utan fortsätter med sin mobbning till och med under årsmötet. Något annat ord är faktiskt svårt att välja. Ångrar att jag inte höjde rösten ordentligt. Rösten är ett viktigt redskap som ibland bör användas mot människor som måste lära sig veta hut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar