När Alstermo kom till Mönsterås var de obesegrade. När de åkte hem till Uppvidingeskogarna var de inte det längre. Mönsterås visade fin lagmoral när man efter stor dramatik vann en underhållande match med 4-3.
Mönsterås säsong verkar inte ha handlat om att ta hem serien, utan om att skapa ett lag som har roligt och utvecklas, för att på sikt kunna nå högre. I en tid då många föreningar har svårt att få ihop lag handlar det på något sätt om att etablera sig i seriespel. Det betyder inte att jag har tagit lätt på förlusterna. De svider alltid. Särskilt ett par matcher där Mönsterås varit värda poäng, som mot Rödsle och Fliseryd. Därför gav dagens seger en varm känsla av att det här var något laget förtjänade.
Första halvlek var nog den bästa jag sett GIF göra i år sett i relation till motståndet. Jag tror inte Alstermo lyckades få ett enda skott på mål under 45 minuter, vilket Alstermos tränare var mycket frustrerad över. Om GIF:s försvarsspel har svajat ibland, så var det nu rejält och resolut. Inget duttande utan bara iväg med bollen. Och fanns det inga passningsalternativ på mittfältet så slog man utan att skämmas långbollar.
Just långbollarna var faktiskt ganska farliga emellanåt och om nu uppspelen riskerar att utsätta laget för fara, så är långbollar absolut att föredra.
Mönsterås stod upp bra mot ett fysiskt starkt Alstermo. Ett par gånger kom Alstermo igenom i djupled, men Mönsterås målvakt avstyrde farligheterna. Istället skapade Mönsterås de klart vassaste chanserna, och efter 35 minuter hamnade bollen hos Adnan som fick på ett skott som skruvade sig in bakom Alstermos målvakt. 1-0 var fotbollsgodis.
I halvtid funderade jag på vad Alstermo skulle göra för förändringar. Svaret fick jag tämligen omgående i andra halvlek då Alstermo satte upp ett betydligt högre tempo med mer energi. Mönsterås verkade bli stressade och istället för att fortsätta med resoluta undanrensningar föll man plötsligt tillbaka i gamla synder med klantiga felpass och duttande i uppspelsfasen. Just efter en sådan miss kom Alstermo igenom och kunde kvittera i minut 58.
Sedan dröjde det inte länge förrän Alstermo kunde kontra och göra 2-1 (minut 61) Kort därefter blev det 3-1 på ännu en kontring (minut 63). På bara 5 minuter hade Mönsterås rasat ihop som ett korthus och Alstermo imponerande med bländande fotboll typ division 4. Jag kände mig helt tom och tämligen uppgiven, men hoppades få se lite lagmoral i alla fall.
Och Mönsterås jobbade sig in i matchen igen efter denna underliga djupdykning på 5 minuter. Slit och moral gav resultat. Med kvarten kvar snappade Victor Hällblad upp bollen efter en målvaktstabbe och fick öppet mål. 2-3.
Mönsterås fick nu vittring och med bara minuter kvar av matchen slog Hällblad till igen och fick in kvitteringen. Redan där kändes det som ett litet mirakel, men med bara en minut kvar gick Mönsterås för seger.
Så hände det helt otroliga. Amed Akyol fick bollen till vänster vid straffområdet, avancerade och skottplacerade snyggt in 4-3. Stora glädjescener följde, medan Alstermo något snopna fick lämna planen och fråga sig vad som hade hänt.
Den sista kvarten så skrek Alstermos tränare till sina spelare att det räckte om de hade koll på nr 10 (Adnan) och nr 16 (Dino) i Mönsterås. Det visade sig vara ett ödesdigert direktiv.
Ytterst få trodde nog på en sådan vändning när Mönsterås låg under med 3-1 och såg ut att bli överkörda. Men egentligen var det bara den där konstiga perioden mellan minut 58 och 63 som Mönsterås var helt under isen. I övrigt gjorde GIF en mycket stabil match. Det var helt enkelt en rejäl laginsats. Försvaret hade, om vi bortser från de där 5 minuterna, höjt sig rejält. Kim Ramsner nämns kanske inte så ofta, men han gjorde en mycket bra match som högerback. Lugn och trygg med kloka val. Framåt fick vi utdelning idag och snyggaste målet gjorde Adnan.
Inte bara lagen bidrog till underhållningen. När Lars Högstedt är domare blir det en show i sig. Hans förmåga att kommunicera med spelarna är genialisk och inger respekt. Med sin höga särpräglade stämma råder det aldrig någon tvekan om någonting. Därtill har han humor. Dömer sällan uppenbart fel och om han dömt fel kan han erkänna det utan prestige. "Fel av mig!" kan man då höra eka över idrottsplatsen. Men det behövdes inte idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar