En ny årgång av Stranda hembygdsförenings anrika årsbok Stranda har landat i brevlådan. Publikationen såg dagens ljus 1927 och fram till 1960 var det professor Ivar Modéer som säkrade den goda kvalitén där ny forskning om bygden stod i centrum. Efter Modéers bortgång breddades årsboken under några decennier. Fler skribenter bidrog och kvalitén var fortfarande hög, även om det akademiska anslaget tonades ner.
De senaste årgångarna har innehållet alltmer kommit att präglas av minnen och 1900-talshistoria. Det är ytterst sällan som ny forskning om bygden har fått vara med. Och äldre historia lyser nästan helt med sin frånvaro. Detta är en ytterst ledsam utveckling. Nog borde väl en hembygdsförening ligga i framkant och kunna hitta en bra balans mellan minnen (som absolut är viktiga) och forskning om såväl nyare som äldre historia.
I den nya årgången synes ingen ändrad kurs. Det är minnen efter minnen. Och är det inte minnen så är det artiklar som mer hade passat i en allmän kulturtidskrift. Undantaget är artikeln om Mönsterås marknad av Ingemar Lönnbom. Där ges en fin djupdykning i forna tiders marknader och dramatiska händelser placeras i historiska sammanhang.
Men huvudintrycket kvarstår. Årsbokens åsidosättande av äldre historia, den tydliga frånvaron av akademisk stringens och ny forskning, samt fixeringen vid modern historia och det som ryms inom minnets horisont ligger i tiden. Man vänder sig inte i första hand till genuint historieintresserade, utan knyter hellre an till nostalgi och sådant människor kan relatera till från sin egen livstid.
Detta är något jag själv har noterat. Om jag visar ett historiskt intressant vykort från sekelskiftet 1900 så får det betydligt mindre uppmärksamhet än ett senare jämförelsevis ointressant vykort som visar sol och bad på Oknö. Helt enkelt därför att mottagarna föredrar det de själva har minnen av.
Notera att jag inte kritiserar dem som delar sina minnen. Allt är läsvärt. Det är redaktionens urval som kritiseras.
Men en tidskrift bör inte ge efter för tidens populism. Den bör finna en balans mellan det gamla och det nya, mellan lokala berättare och akademiska rön vid forskningsfronten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar