Jag har hört att det cirkulerar konstiga och direkt felaktiga uppgifter om min relation till hembygdsföreningens styrelse. Låt mig en gång för alla och kortfattat klargöra.
1. Jag var på olika sätt anställd på Stranda hembygdförening mellan 2010 och hösten 2019. Jag fick INTE sluta pga någon konflikt eller missnöje med mitt arbete. Vi var 3 anställda som fick sluta eftersom regeringen tog bort sitt finansiella stöd för våra tjänster. En ideell förening kan givetvis inte finansiera 3 anställda ur egen kassa. Alla hade förståelse för att det blev så. Nedan visas mitt anställningsbetyg.
2. I samband med att jag slutade så erbjöd jag styrelsen att fortsätta arbeta ideellt för föreningen med skötsel av arkivet och ett och annat föredrag. Detta tackade styrelsen ja till och jag fick behålla nyckeln. Redan innan hade en i styrelsen, som hade en bra dag, sagt att jag var välkommen när jag ville och att jag gärna fick gå upp till mitt gamla kontor och jobba vid datorn.
Så en dag några månader senare fick jag se några historiska handlingar slängda på köksbordet. Det var de delar av Anton Sjöbergs samlingar som handlade om Timmernabben. De skulle skänkas dit och styrelsen hade inte sagt någonting. Än mindre rådfrågat. En grundregel är att man inte ska splittra en samling, särskilt inte en unik sjöfartssamling som Antons. Jag tog tillfälligt hem materialet för att scanna det och skrev till styrelsen om min åsikt. Det föll inte i god jord. Plötsligt skulle jag inte längre få läsa protokollen från styrelsemötena som tidigare har varit öppna för varje medlem som ville ha dem utskickade. Jag försökte få sekreteraren att få tal del av dem, men han hänvisade till ordföranden att han inte fick det. Om detta skrev jag öppet på Facebook, då jag tyckte det var mycket underligt att minska insynen.
Efter ett tag fick jag direktiv om att lämna tillbaka nyckeln och att jag inte var välkommen mer att jobba i arkivet. Orsaken till det var att jag framfört negativ kritik om föreningen offentligt. Se handling här under.
3. Under de närmare tio år som jag jobbade där så hade i och för sig inte allt varit frid och fröjd. En av styrelseledamöterna var oerhört mån om sina revir och minsta lilla tå som gick över den gränsen (som man absolut inte visste var den gick) så blev man ett mobbningsoffer. En annan hade problem med sitt humör och hade ingen god inblick i vad det innebär att jobba med historia. Så där kunde man få skäll med jämna mellanrum. En lynnighet som skapade ångest.
4. På följande årsmöte som hölls hösten 2021 så höll jag ett avslutningsanförande som jag gjorde mitt bästa för att hålla balanserat. Då skulle plötsligt Polle som inte ens sitter i styrelsen läsa upp saker som jag hade skrivit, trots att jag nästan aldrig skrivit till honom. Det enda jag kan tänka mig var att han skulle läsa upp mejl som jag skrivit till styrelsen. Hur nu han har kommit över dem i så fall. Jag står för vartenda ord i dem. Därefter var det kaffe varvid en annan man i styrelsen följde efter mig vart jag än gick i huset. När jag konfronterade honom erkände han att han gjorde det. Regelrätta trakasserier alltså. Möjligen för att försöka provocera fram ett bråk med fysiska inslag. Jag vet inte.
För att summera så handlar det alltså i grunden om en styrelse som inte orkar med andras åsikter och som inte förmår ta tillvara på andras kompetens. Särskilt inte om man är välutbildad. Då känner de sig hotade. Svaret blev en utstötningsprocess med inslag av ren mobbning, trakasserier och provokationer.
Efter allt detta har jag skrivit till styrelsen och sagt att vägen ligger öppen för försoning. Bara en har svarat. Ingen annan har svarat. De svarar aldrig på någonting. En form av utfrysning. Av en barnsligt snäll, utbildad och engagerad människa. Föreningens styrelse har alltså inget som helst intresse av att lösa konflikten.
Nu hoppas jag slippa upprepa allt detta. Jag har andra projekt på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar