En månad och 6 kilo lättare. Det går som planerat. Med ett undantag - jag kan inte promenera på ett tag. På gårdagens allsång dristade jag mig att sitta på en liten campingstol, en sådan där liten utan ryggstöd. Plötsligt vek sig stolens ben och jag föll baklänges och slog ländryggen i torgets gatustenar. Svanskotan tog stöten, men under ytterst svåra smärtor kunde jag resa mig upp. Då började torget att snurra och jag sluddrade när jag försökte prata. Blodtrycksfall. Frun tog tag i mig och ledde mig, inte utan vissa protester, bort mot Lilla Bageriet. Jag sluddrade och vinglade som en fyllegubbe. Mycket pinsamt. Nå, efter ett par minuter var jag redi igen. Dock är det en fraktur i svanskotan. Det låter värre än det är. Svåra smätor men tämligen ofarligt. Det får självläka (i bästa fall).
Annars var väl allsångskvällen som de brukar vara. Ett par melloartister, en veteran och något lokalt. Mixen funkar bra så varför ändra på konceptet. Igår var det Magnus Carlsson, Dotter, Staffan Hellstrand och evelyne som uppträdde. Och så The Quill som spelade en låt eftersom de fick ett pris. Dotter sjöng förresten "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och det är nog första gången jag hör den framföras med musik och sång i samma tonart.
2 kommentarer:
Fina himlar i bild 2 och 3. Mobilbilder eller kamerabilder?
Hahaha, hopvikbara stolar är lömska, har flera liknande erfarenheter. Senast var det balkongstolen som brakade ihop, han bara tänka, "jäklar vad skönt att få sätta sig", tusendelen av en sek efteråt så sitter jag på balkongplattan och svär så det osar. Det blev inte helt lätt att ta sig ur den havererade stolen då den var försedd med armstöd som veks inåt och låste fast mig. Det tog mig säkert en halvtimme av idogt kroppsarbete att ta mig ur den positionen.
Skador på "svanskotan2 kan bli en långvarig plåga, kan bli livslång!
Jo man vet aldrig hur det slutar. Tack, korten tagna med mobilen, en vanlig Samsung.
Skicka en kommentar