Igår deltog jag i en frejdig debatt om Sverigedemokraterna i en Mönsteråsgrupp på Facebook. Och tja, det finns ju inga mer lättkränkta och lättprovocerade människor än deras trollsvans. Ensam fick jag debattera mot 30-40 hånfulla och arga människor som inte kunde tåla vare sig fakta eller åsikter. Nå, det dröjde förstås inte särskilt länge förrän jag blev hotad av en "man" från Mönsteråsbygden.
Anledningarna till att jag aldrig backat är två:
1. Rent principiellt ska man aldrig backa för hot och pöbelfasoner. Då får de blodad tand. Om däremot en klen stackare som jag bjuder motstånd blir de paralyserade.
2. Jag kan inte slåss, men jag kan faktiskt försvara mig. Dels vet jag hur man håller fast någon effektivt. Dels kände jag en kille som hette Ricky. Han är tyvärr borta idag, men han lärde mig några väldigt konkreta och praktiska försvarsingripanden, samt en oerhört viktig psykologisk insikt om man inte kan snacka sig ur en situation - överraskningsmomentet. Är du underlägsen en motståndare kan du slå ut honom ändå genom att överraska. Det gäller helt enkelt att vara först på bollen. Misshandel är inte som slagsmål på film. Den som hinner först har ofta en stor fördel. Och är man tillräckligt trängd och 100 säker på att den andre ska slå eller sparka, så måste man hinna före helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar