GIF firade 100 år

GIF firade 100 år i lördags med tre rätters middag, utdelning av priser, föredrag och rockmusik.

Jag kan egentligen inte den världen särskilt bra, men det var fascinerande att se gamla legendarer som spelade på 1970- och 1980-talen, samtidigt som en del yngre förmågor och föräldrar var där. Som helhet en bra mix, även om jag saknade en del som rimligtvis borde ha varit där sett till deras insatser.

Själv höll jag ett historiskt föredrag. Grabbarna i fotbollslaget började skandera mitt namn när jag klev upp på scenen och plötsligt, för första och sista gången, kände man sig som en rockstjärna. Ha ha, har aldrig varit med om något liknande. Aja, det gick bra, kanske det roligaste föredraget jag har hållit, och efter det drog jag mig tillbaka till min plats och följde aftonens fortsättning. Barn- och ungdomsledare fick priser. Särskilda hederspriser fick Thomas Sunesson (postumt), Stephan Kullberg, Hans Eklund och Åke Jonsson. Alla värdiga vinnare förstås. Maten smakade utsökt och Mollie med band var duktiga och valde bra låtar.

Det är länge sedan jag var på en fest. Som introvert är det en viss utmaning att klara av småpratet. Men jag hade trevliga bordsgrannar och var osedvanligt social. Drack i och för sig 4 pilsner, men jag tycker inte att de biter som förr.

Det roliga med fester av det här slaget är de udda inslagen. Eftersom jag skriver deckare så noterar jag alltid överraskningarna och det motsägelsefulla. Några undrade hur gammal jag var och jag tvingades faktiskt tänka efter. Jag funderar sällan på åldern. Men det var intressant att frågan ställdes, även om jag inte vet varför. Förmodligen ser jag betydligt äldre ut än vad jag är och betraktas som en gubbe. För all del. Med åldern blir man trygg med sig själv, så någon fördel finns det.

Några frågade också varför frugan inte var med. Till slut kände jag mig nästan som en skurk som lät henne sitta där hemma ensam medan jag var ute på partaj. Men det enkla svaret är att hon inte ville och inte är intresserad av fotboll. Vi gör ofta olika saker på var sitt håll. Man behöver inte vara fastklistrade. Man har en gemensam krets, sedan var sin egen umgängeskrets.

Träffade en jag inte har sett på 45 år, men nådde inte fram på något sätt, så kände mest sorg och vemod.

Vidare var det någon som nämnde sin man för att i nästa stund kalla honom "exet", som ena minuten bodde med honom för att i nästa inte bo där. Livet kan vara komplicerat. Jag skulle aldrig raljera med något sådant. Men jag snappar upp det och tänker att ibland sipprar det ut lite genom alla våra fasader. Jag skulle önska att det hände lite oftare.

Sedan hade jag ytterligare några små stillsamma samtal och så självklart lite fotbollstjafs.

Jag hade en mycket trevlig kväll. Man ska inte dricka sig full på fester, för då missar man alla dessa intressanta människor och samtal. Samtidigt finns det alltid ett visst vemod på tillställningar som denna.

Imorgon tvingas jag välja mellan GIF:s match och Modos. Ständigt dessa val. Eller så kommer jag undan valet genom att se båda - GIF på plats i Kalmar och Modo samtidigt på mobilen.