Mönsteråsbloggen - Historia: Blomstermåla Folkets Hus på lördag - Föreläsning och musik till förmån för Suicide Zero

Jag hade en vän. Hade. Han orkade inte mer. ”Hör av dig när du vill”, sa jag. Det gjorde han inte. Tankarna gnager ibland. Kunde jag ha gjort något mer? Kunde psykiatrin ha räddat honom? Jag kan inte svara på det. Men jag har också tillsammans med vården fått nåden att vara med och hjälpa människor, så jag vet att livet kan ta sig nya och ljusare vägar.

Men samhället kan te sig brutalt för den som inte mår bra. Det är alfahannarnas värld, de välmåendes och de välanpassades värld, de vassa armbågarnas värld. Ofta gäller den starkes rätt. Det gäller att prestera så att man inte blir dysfunktionell i samhällskroppen. Många skäms när de inte orkar med alla krav. Man vänder sig inåt i stället för att vara öppen eller söka hjälp. Man är rädd för samhällets dom, rädd för att hamna mellan myndigheternas stolar, rädd för vardagslivets blickar och tissel och tassel. Allt för många saknar en omgivning som ser och hör och bryr sig.

Men det finns människor som vill se, som vill höra, som vill bry sig, och som vill forma nya attityder gentemot psykisk ohälsa så att människor vågar dela med sig. Och som vill väcka en vaksamhet så att vi vågar fråga, bry oss om och göra det som borde vara en naturlig del av anständig medmänsklighet.

Den 13 december klockan 15.00 är det ett evenemang i Blomstermåla Folkets Hus som aktualiserar detta angelägna ämne och där allt överskott går till organisationen Suicide Zero. Det är Fredrik Kling som har tagit initiativ till ännu ett evenemang med ”tillsammans” och ”psykisk (o)hälsa” som tema.

Maria Pedersen håller först ett föredrag om hur vi kan stödja människor som inte mår bra. Hon vet vad hon talar om. Insikterna kommer direkt från ett hjärta som upplevt det mest smärtsamma man kan erfara.

Det bjuds också på magnifik musik. Hur många har inte vittnat om hur musiken var ett stort stöd under en svår period, kanske rent av räddade deras liv. Musiken blir ett redskap som sätter ord på det man själv upplever. En känsla av att vara förstådd, av samhörighet. Och livemusik för oss alla samman.

I Blomstermåla får vi lyssna på Weibenfalk, en man med livserfarenhet och musiken som en trogen följeslagare. Han har en speciell förmåga att väva ihop tider som gått med nuet och förmedlar eftertänksamma reflektioner kring allt som satt spår. (Video finns i slutet av inlägget)

Weibenfalk och Maria Pedersen

Vi får också lyssna på Esplanaden som med sin energi och livsbejakande musikaliska gåva ger nytt hopp och nya insikter om att det finns en väg framåt trots smärtsamma erfarenheter. (Video finns i slutet av inlägget) Missa inte detta evenemang. Det är viktigt på riktigt.