Därför förlorade Centerpartiet i Mönsterås kommun

Varför förlorade Centerpartiet (C) valet i Mönsterås? Här följer några få punkter utan djupare analys. Man ska komma ihåg att valförlusten började redan valet 2022 då partiet minskade från 38,9% till 24,4%. Det vanliga efter ett sådant ras är att man träder tillbaka och ger andra chansen. Istället valde man att hoppa studsmatta på SD. Och i detta val fick alltså C 9,7%. Vad beror raset på? Utan inbördes rangordning:

1. Vindkraft

Många av kommunens invånare vill inte ha vindkraft. De stör sig av olika skäl. De syns, de hörs, de ser fula ut och det ena med det andra. En del känner sig överkörda och så sprider sig historierna och missnöjet. Centerpartiet har varit positiva till vindkraft, vilket är detsamma som politiskt självmord i dessa dagar. När det sedan sprids rykten om att kommunalrådet själv har egenintresse i vindkraft så hamnar vi någonstans i gränslandet mellan sanning och konspirationsteorier. En viktig faktor är alltså Centerpartiets positiva syn på vindkraft.

2. Schabblet med låg- och mellanstadieskolorna

I köpingen har det under lång tid funnits två skolor upp till årskurs 6 (förr hade vi även Centralskolan), en i norr (Mölstadskolan) och en i söder (Ljungnässkolan). Detta har varit uppskattat och gjort det smidigt för barnfamiljer att bosätta sig var som helst. Vi bosatte oss exempelvis i radhusen i Mölstad för att det var nära till Mölstadskolan. Med sämre ekonomi, försummade skolbyggnader och minskande barnkullar så bestämde C med andra partier att Mölstadskolan ska läggas ner och att en ny skola ska byggas på Ljungnäs efter vanskötsel av den tidigare. Strikt ekonomiskt finns det förstås en logik i detta, men sådant uppskattas knappast av de barnfamiljer som investerat i boende i köpingens norra delar med omnejd. Beslutet kan ju dessutom få till följd att norra delen av köpingen allt mer blir ett enda stort äldreboende, därför att barnfamiljerna mer och mer bosätter sig på Ljungnäs med omnejd. Det kan också leda till att folk flyttar från kommunen eller inte vill bosätta sig här.

3. Schabblet med högstadiet i Blomstermåla

Att under ett valår föreslå att Blomstermåla högstadie ska flytta till Mönsterås är avancerat politiskt självskadebeteende. En sådan flytt är säkert rationell strikt ekonomiskt, men framstår ju som helt horribelt när det kommer från ett parti som säger sig vilja gynna landsbygden. Ett dylikt centraliseringsförslag gjorde förstås att C tappade enormt mycket i Blomstermåla. Till slut lär det hamna i Mönsterås i alla fall, och Blomstermåla kommer att förlora än fler barnfamiljer i en ond spiral. Invånarna på en ort tänker inte som kyligt rationella tjänstemän och politiker.

4. Schabblet med gymnasieskolan

För få elever som sökte till Mönsterås blev inte hållbart i längden. Då tvingas man till slut lägga ner. Kunde kommunens ledning ha gjort mer för att rädda skolan genom ett annat långsiktigt arbete tidigare? Inte en aning, men detta hjälpte förstås inte Centerpartiet.

5. Jäv

Alla dessa påståenden om att kommunalrådet har varit jäv och haft egna intressen än här än där. Jag kan inte alla turer i det där, men det kan säkert ha spelat in. Att sedan alla i ett beslutsrum är jäv mer eller mindre i en liten kommun där alla känner alla är förstås också sant.

6. Utsläppen vid biogasanläggningen vid Grimhult.

Inte Centerpartiets fel, men när det väl hände fick man känslan av att kommunen var handlingsförlamad och att allt tog för lång tid, att man inte satte tillräckligt hård press på företaget.

7. Svår arbetssituation för anställda inom hemtjänst och annan äldreomsorg. Minutstyrning och annat. En kommun som inte lyssnar.

8. En socialförvaltning som ingen får ordning på.

9. Eftersatt underhåll av kommunala byggnader.

Det här får väl Åkesson ta på sig, men likväl faller det ju över nuvarande Centerpartiet

10. Tystnadskultur m.m.

En utbredd tystnadskultur både bland politiker och tjänstemän. Svårt att få ut handlingar. Fördröjning. Nya regler och avgifter som ska göra det svårare att få insyn, dvs minskad transparens.

11. Inkompetens

En del politiker och tjänstemän verkar inte kunna grundläggande lagstiftning vad gäller hur man sköter affärer eller offentlighetsprincipen. Därtill missade ansökningar som gör att kommunen förlorar pengar.

12. Två blev ett

I Mönsterås har vi inte politiskt tillsatt kommunchef. Ändå får en del känslan av att kommunalrådet har växt ihop med kommunchefen. Den senare ska alltid upprätthålla en tjänstemannaintegritet.

13. Den planerade storskaliga solcellsparken i Smedmossen

Denna fråga har poppat upp på slutet. Jag kan inte turerna alls kring detta. Men parken ska bli lika stor som 190 fotbollsplaner, så kan jag mycket väl tänka mig att det kan ha bidragit till helheten. Tror inte parken är helt utan risker heller.

14. Turismen

Man har inte lyckats lösa problemet med plåtlådan i hamnen. Folk verkar också tycka att man borde ha ansträngt sig mer för att lirka fram en camping på Oknö, fixa till gamla igenvuxna badstränder och en del annat.

15. Centrumdöden

Vi har ingen riktig krog och allt fler av de gamla butikerna försvinner och ersätts av företag inom servicesektorn. Norra Storgatan har därtill förlorat det mesta. Det är väl svårt att skylla detta på ett parti, men när det finns ett missnöje med något skickas det ofta uppåt till kommunledningen

Valaffischer i Mönsterås del 1 - Kristdemokraterna

Var ute en runda och såg alla dessa valaffischer i Mönsterås. Eftersom de snart lär vara vandaliserade så passade jag på att fotografera en del, för att kunna presentera dem här.

Först ut är en affisch från Kristdemokraterna som går till val på "sunt förnuft". Ok, KD lider ju inte direkt av motsatsen till hybris. Det är just detta lilla parti på omkring 6% som står för "sunt förnuft" i Sverige. Vad är då sunt förnuft? Ja, det får vi ju inte veta på en liten affisch, särskilt inte då en stor del upptas av den i och för sig sympatiske Jimmy Loord. (Efternamnet är roligt eftersom många som röstade på detta parti för länge sedan trodde på Gud). 

Det är länge sedan vi levde i en luthersk ortodox enhetskultur, så vad som är sunt förnuft är inte längre självklart utan öppet för diskussion. Men någon sådan vill inte KD ha - nej det är "inget tjafs", som gäller. Inga debatter, inga krångliga remisser från forskare, inga analyser. Vi bara kör på med "sunt förnuft". Affischen är ganska så typisk för den anti-intellektualism som nu råder i samhället.

Samtidigt är den just därför effektiv. Många människor är förmodligen ganska så trötta på allt konstigt i tiden och kan därför stämma in i KD:s valslogan "sunt förnuft". KD vill verkligen betona att man inte är någon skäggkliarklubb. Inge tjafs, hit med pengarna bara, förlåt rösterna. Sedan är det ganska symptomatiskt att vi uppmanas att tro på Sverige och inte Gud. Från kristna värderingar till nationalistiska.

Magnifik spelning med Morrissey blev en påminnelse om något annat...

I lördags var jag friherre och befann mig i Partille för att se en spelning med Morrissey. Att efter 43 år äntligen få se Morrissey live var en minst sagt surrealistisk upplevelse. Jag har följt honom sedan 1983. Förra året ställde han in, men nu så. Morrissey verkar lite småtjurig i början, men tinar upp och förmedlar låtarna med genuin känsla. Och rösten – den blir konstigt nog bättre för varje år. Denna kväll är den helt magnifik. Vi bjuds på 5 Smithslåtar, 4 spår från nya skivan och 10 från hans övriga solokarriär, varav de flesta är klassiker.

Att se Morrissey live handlade inte bara om musiken, mannen och myten, utan det var en påminnelse om hur det är att vara i ett sammanhang där man inte betraktas som konstig. Det var väl därför några av oss fastnade för The Smiths en gång i tiden. Han satte ord på känslan av stå utanför och titta på när andra levde sina normala liv, utan att för den skull romantisera det livet. Jag valde aldrig mitt ”utanförskap” (detta så missbrukade ord), utan blev knuffad dit. Indierocken var en frizon.

Känslan av att inte bli sedd som annorlunda i negativ bemärkelse gällde i och för sig stora delar av den indierockkultur man befann sig i. Man åkte på Hultsfredsfestivalen, såg diverse obskyra band eller gick ner i Uffes källare i Växjö och snackade bort en stund om de senaste importerna.

I de kretsarna stack man inte ut. Tvärtom fanns det en grundtanke om att vara sig själv. Morrissey och publiken blev en påminnelse om att det finns andra sammanhang där det inte tittas snett eller tisslas och tasslas för att man vägrar sätta in benen i en polisbil. Tvärtom så hade det varit det självklara sättet att göra motstånd och försvara sin integritet. Ingen hade ifrågasatt det valet.

I Mönsterås fungerar det inte så. Hur mycket jag än älskar köpingen så finns det någon slags brukspräktighet som genomsyrar det mesta. Det behövs inte särskilt mycket för att det börjar pratas, och efter 3-4 nya öron har det blivit lika många upplagor av vad som har hänt.

Det är bland annat därför som jag är öppen med allt som händer. Skvallrarna slår in öppna dörrar. Dessutom finns det inget som myndigheter är så rädda för som anti-tystnadskultur.

Mönsterås har, som de flesta mindre samhällen, tydliga sociala koder, och även om jag säkert kan betraktas som socialt oberäknelig, så kan jag de flesta. Det är mer en fråga om jag vill följa dem. I vissa sammanhang är det självklart – högtidsdagar, bröllop och begravningar. Sedan finns det andra sammanhang där man har sett sig nödgad att säga ifrån oavsett vad andra tycker. Man får inte bli hur mjäkig och undfallande som helst. Konserten i Partille blev en påminnelse om att det finns andra världar.

Öka inkomsterna och minska utgifterna - anständiga och oanständiga tips i tider av ekonomisk utpressning

När nu regeringen sänker ersättningen dramatiskt för oss arbetslösa (även om jag arbetar varje dag utan lön mellan klockan 06.00 och 23.00) var 100:e dag för att sätta press, så måste man tänka igenom de alternativ som finns för att rädda ekonomin. Här kommer mina tips, en del anständiga, andra inte.

Öka inkomsterna

1. Få ett avlönat arbete. Det är förstås det här som regeringen har fått för sig ska hända när vi latmaskar får mindre pengar i plånboken. ”Malm upp – mat ner”, som det heter. Utpressning är ett annat ord som beskriver verkligheten. I detta ingår social skambeläggning av arbetslösa. Problemet är att det inte finns tillräckligt många latmaskar och slashasar för att sänkta ersättningar ska slå igenom mer än marginellt. De flesta får inget jobb pga åldersdiskriminering eller att de mår för dåligt, eller att det ställs helt orimliga krav på långa flyttar fast man har familj. Så för många handlar det inte om att skaffa sig ett jobb, utan om att arbetsgivare inte VILL ge ett jobb. På en mer strukturell nivå spelar förstås även konjunkturerna roll.

2. Dra in pengar via hobbyverksamhet. I mitt fall kan det vara att sälja böcker jag har skrivit. Det kan också vara sådant som att man väver och säljer mattor eller säljer av saker på Tradera. Här finns vissa övre tak att ta hänsyn till om man vill hålla sig inom lagen eller slippa motsvarande avdrag från ersättningarna. Här finns dock viss potential om man är klok. När politiker och höginkomsttagare fifflar eller trixar så kommer de i regel undan med det, medan vi andra i mer utsatta positioner blir granskade in på skinnet.

3. Vinna på spel. Här gäller det då att antingen vinna så pass mycket att det ger lite mer varje månad eller vinna så pass mycket att man blir fri från myndigheternas krav och kontrollsystem.

4. Bli kriminell. Det gäller bara att hitta en så riskfri metod som möjligt, som inte heller skadar andra människor i någon högre grad. Regeringens politik urholkar moralen och bryter samhällskontraktet, så detta alternativ bör definitivt övervägas.

5. Prostituera sig. Jag är gift så inte aktuellt för mig. Det har dessutom hög förnedringsfaktor. Men strippa kanske jag skulle kunna göra. Finns väl alltid några kärringar som går igång på gubbmagar.

Minska utgifterna
Här ser det förstås väldigt olika ut beroende på vem man är och hur livet ser ut i övrigt. Här kommer bara några förslag som gör politikerna nöjda, för en arbetslös får ju inte ha det för gutt.

1. Minska utgifterna för laster såsom rökning och alkohol. För egen del brukar jag dricka vin just på fredagar som självmedicinering. Här har jag en besparingsmöjlighet. Det kan ju räcka med varannan fredag eller en gång i månaden. Visserligen kommer jag att må psykiskt sämre när jag inte får kemisk hjälp att släppa all skit några timmar varje vecka, men det får man liksom ta. Regeringens tanke är ju att man ska må dåligt av att vara arbetslös.

2. Säga upp prenumerationen på sportkanalen så att jag inte kan se Allsvenskan, Superettan, SHL eller Hockeyallsvenskan. Idrott har för mig varit en annan metod för att koppla av lite ibland och slippa grubbla på allt som tynger, men här kan jag spara några hundra varje månad. Man kan ju följa matcherna på Flashscore där i alla fall målen registreras. Eller ibland radiosporten. Därtill sluta gå på GIF:s matcher, och istället se matcherna från trottoaren vid norra långsidan, alternativt smita in via det stora hålet i stängslet vid östra kortsidan.

3. Sluta med sin hobby, i mitt fall vykort och delvis böcker. Det här blir då det sista steget i den trestegsraket jag lanserar för att kompensera de sänkta ersättningarna.

Men man kan tänka sig fler besparingar.

4. Sänka utgifterna för mat. Jag behöver ju ändå gå ner i vikt, så en diet på sallad och nudlar skulle gynna både kroppen och ekonomin.
Att skaffa sig en liten kolonilott för odling skulle man troligen också vinna på eftersom kolonilotter är extremt billiga per år i Mönsterås.

5. Sluta gå på konserter. Musik har alltid varit en viktig överlevnadsfaktor i mitt liv, inte minst livemusik. Men jag kan låta Morrissey i Partille om en vecka bli den sista konserten för att spara pengar.

6. Vi åker inte på semester inom Sverige längre, på sin höjd en endagarstur till Vanås respektive Öland. Men även dessa resor kan man givetvis avstå.

7. Blir så pass kriminell att man hamnar i fängelse. Böter leder ju bara till ökade utgifter. Fängelse däremot – där får man sovrum och mat. Därtill får man ju arbete, även om det bara ger 5 kr i timmen eller något liknande. Problemet är att man i regel inte får använda dator i fängelset, utan man måste skriva med vanlig penna på papper. Det är för mig det största hindret.

8. Skaffa ett billigare boende. Ja, men det förutsätter att man har råd att flytta, vilket vi i nuläget inte har.

Barometern/OT har fått en påminnelseavi

Kommer att påminna Barometern/OT varje dag till de har gjort en rättelse. Jag har tålamod. Mycket tålamod. Och är luttrad. Tror inte ens att en novis första terminen på journalisthögskolan skulle sätta en så pass förvriden och "polisvinklad" rubrik. Journalister ska inte slicka polisstövlar, utan formulera sig neutralt.

Barometern/OT far med osanning

Här följer mitt mejl till Barometern/OT.

Hej!

Eftersom inget verkar hända, trots mina påpekanden så begär jag alltså rättelse på följande punkter.

1. Rubriksättningen. Hur vet tidningen att det uppstod en brottningsmatch? Det är något som polisen påstår och inget som jag är dömd för. Så rubriken är  således vilseledande. Jag är inte dömd för något och har således oskuldspresumtion. Att ge polisens påstående företräde i rubriken är inte neutral journalistik.

2. Jag är inte åtalad. Jag är misstänkt för våldsamt motstånd. En förundersökning har gjorts och ärendet är nu överlämnat till åklagare som ska bestämma om han vill åtala eller lägga ner fallet. Ett mellanalternativ, vilket är det troliga, är att jag får ett strafföreläggande, dvs böter för att jag sprattrade lite och inte ville sätta in mina ben i bilen.

Jag begär att få med dessa rättelser i tidningen, alternativt att rubriken och texten korrigeras. Om så inte sker kommer jag att lämna in en anmälan, inte till er chefredaktör, utan till den högre instans som gäller när tidningar inte rättar sig efter sanningen.

Jag vill inte bli skyddad

Tidningen skriver "en man i 60-årsåldern" för att skydda mig. Men jag vill inte bli skyddad. Jag står alltid för det jag gör, vare sig det är inom lagens råmärken eller om någon skulle anse att jag gått utanför den gränsen genom att vägra sätta in mina ben i en polisbil. Jag har inget att skämmas för. Polisen brukar komma hit ett par gånger om året, så det är nästan en tradition. Flera familjer med NPF vet precis vad jag menar.

Men...och det är ett viktigt men....ska jag bli dömd för något ska det vara på riktigt, inte något litet tjafs om var mina ben befann sig. Så när de kommer nästa gång, för det kommer de att göra, så ska de få se vad motstånd verkligen är. Jag har skaffat nytt extralås och försvarsspray för att vid behov freda mitt hem. Hit in kommer de aldrig mer, och jag kommer aldrig mer i hela mitt liv att prata med någon polis verbalt. Det blir på annat vis.

Vi är så mesiga i Sverige. Står inte upp för vår rätt och frihet. Jag har absolut ingenting att förlora. Vet inte hur mycket jag kan få för pepparspray och kanske kasta saker mot dem, men oavsett skulle det vara värt det. Alla dar i veckan.

Folk i allmänhet ser bara till sitt eget bästa av rädsla. De saknar det historiska perspektivet för vad motstånd kan betyda. Det är en oerhört viktig historisk faktor både kollektivt och privat. Se på Dackeupproret. Dacke förlorade försvisso, men kungamakten var för all framtid rädd för bönderna och tvingades till långtgående kompromisser framöver. En del menar till och med att den svenska sk samförståndsandan formades där, alltså att vi i Sverige kompromissar istället för att göra uppror.

"Man i 60-årsåldern" - misstänkt för våldsamt motstånd

Ha ha, nu är man förstasidesstoff...nå i alla fall på Mönsteråssidan. Fast 60 år var väl en överdrift. Likaså är jag inte åtalad i vanlig mening. Enligt förundersökningsledaren kommer jag på sin höjd att få ett strafföreläggande för att jag vägrade sätta mig i polisbilen, alltså som vid fortkörning och dylikt. Våldsamt motstånd är alltså inte det man kan tro, utan det kan räcka med det jag nämnde eller att man råkar sprattla till. Juridikens definitioner skiljer sig från normalt språkbruk. Den som lever får se. Oskuldspresumtion gäller även mig. Och jag bryr mig ärligt talat inte. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde motstånd på riktigt.

Vi är ju vana vid att polisen kommer hit då vi är en NPF-familj. Så det är inget anmärkningsvärt. Jag förklarade för dem att det inte pågick något bråk och bad dem lämna lägenheten. De begick alltså hemfridsbrott. De vägrade, varvid jag helt sonika sa ifrån på skarpen att de skulle ut ur vår lägenhet. Då slet de tag i mig som vore man en kriminell. Givetvis ett helt oacceptabelt beteende från de kaxiga ungtupparna till poliser.

Poliser kan ingenting om NPF-familjer och diagnoser. De har ingen känsla för sammanhangen och kan inte läsa av en situation. Poliser borde utbildas, annars dra åt helvete.

Fast jag säger som Strindberg - vi ses i nästa bok, ja nästnästa. Det här är långt ifrån över.

Notera också att Barometern/OT har en vilseledande rubrik: "....slutade i brottningsmatch med polisen." Hur vet tidningen det? Det är vad polisen påstår. Jag motsäger den uppgiften, liksom min fru. Och åklagaren har inte ens tagit ställning. Så hur kan tidningen påstå något som om det vore en avgjord sanning när det bara är polisen som påstår detta. Förtydligande sker visserligen i artikeln, men det räcker inte, enligt min mening. Rubriken är vilseledande. Oskuldspresumtion gäller även mig. Tidningen kunde likaväl ha satt rubriken: "Polisen tog till övervåld mot privatperson i hans hem".

Mönsterås kämpade ner Kalmarpolisen

Albin Petersson och Hampus Rampeltin var två av kvällens matchhjältar.

Äntligen! Så efterlängtat och så välförtjänt! I vårsäsongens sista match blev Mönsterås äntligen premierat för det fina spel man visat i många matcher. Och det blev Kalmarpolisen som åkte på däng.

GIF började matchen optimistiskt och hade det mesta av det som kan kallas konstruktivt spel. Kalmarpolisen såg däremot osedvanligt bleka ut. Nu är det visserligen inte lätt att göra mål på poliserna eftersom de är stora och starka, men GIF kämpade och slet och vann förvånansvärt många närkamper.

Svårare var det att skapa de där riktigt farliga chanserna. Men plötsligt fick GIF en boll i stolpen efter ett osäkert ingripande, eller snarare brist på ingripande, från bortalagets målvakt. Där började jag undra om det skulle bli ännu en match där vi spelar bäst men inte får in bollen.

Hemmalaget var klart bäst första halvtimmen och Kalmarpoliserna skapade i princip ingenting. Men så plötsligt fick de på ett hårt och lurigt skott som Texas i mönsteråsmålet gjorde en monsterräddning på. Mönsterås tröttnade lite sista kvarten, men skapade ändå den bästa chansen när Rampeltin kom fri med målvakten och där även returen var nära att ge ett ledningsmål. 0-0, men klar fördel GIF efter första halvlek.

Andra halvlek började på bästa sätt. Hampus Rampeltin blev frispelad och ensam med målvakten gjorde han inget misstag. 1-0 till Mönsterås var då mycket välförtjänt.

Spelet böljade sedan fram och tillbaka. Kalmarpolisen flyttade fram sina positioner och skapade ett par farligheter på hörnor, men GIF kunde få bort bollen med viss nöd. Mönsterås var ändå laget som spelade trevligast fotboll. En del snabba omställningar och hörnor kunde mycket väl ha gett utdelning.

Mönsterås höll undan och vann med 1-0. 4-1 hade väl bättre återspeglat matchen, så Mönsterås har stor potential att göra än fler mål. Så givetvis finns det en del att jobba på, men det förtar inte aftonens triumf.

Hela laget gjorde en helgjuten kämpainsats. Extra plus till Rikard Ulvenhag Nyström, ungdomarna Albin Petersson, Hampus Rampeltin och Tarek Abu Alhusein. Nämnas kan också Emanuel Svendsby som blev bättre och bättre när han även började passa bollen och inte bara drev själv, vilket han i och för sig är mycket duktig på. Fullt logiskt var det också Svendsby som mycket fint spelade fram Rampeltin vid målet.

Kvällens seger var efterlängtad och dessutom helt rättvis. Och det finns inget skönare än att besegra just Kalmarpolisen (endast Blomstermåla är på samma nivå).

Kalmarpolisens spelare såg förstås besvikna ut när de lommade av planen.

Mönsterås tränare Håkan Gustafsson var förstås glad!

Texas gjorde en mirakelräddning och ytterligare några bra insatser.

Milad Eliassi hade en mer defensiv roll ikväll men klarade det också.

Smålands bästa bottenlag...

Mönsterås GIF ligger sist i division 5 SÖ med en inspelad poäng. Men det finns egentligen ingen att klandra för det dåliga utfallet. Alla förluster utom en är uddamålsförluster och i flera av matcherna har GIF spelat fin fotboll och varit det bättre laget. Vi var klart bättre än topplaget Kalmar AIK. Vi spelade i princip ut Blomstermåla stora delar av matchen. För att bara ge två tydliga exempel. Tyvärr kunde jag inte se matchen mot Bäckebo senast pga en födelsedag, men de rapporter jag har fått säger att GIF borde ha vunnit även den matchen.

Varken tränaren eller spelarna kan rå för att vi inte har en given striker i straffområdet. Saknas det en sådan spelare så gör det. Det skulle man möjligen ha tänkt på under försäsongen.

Så utifrån det spel jag har sett, så är GIF definitivt Smålands bästa bottenlag. Det är bara att fortsätta spela fin fotboll. Leder det inte till poäng har man i alla fall hedern i behåll.

Loom släpper ny musik i sommar - första låten är här

 

I en normal musikvärld borde Loom nämnas ihop med andra storheter från bygden som The Quill och Mönsterås Bluesband. De är nämligen på samma höga nivå, men i ett annat musikaliskt landskap. Jag skulle påstå att de är bland de bästa i sin genre även från ett globalt perspektiv.

Efter sisådär 35 år av kreativt skapande släpper Loom nu ny musik, med en ny sångare. Idag kom första låten, "The end of a story II", från den EP bandet släpper i sommar.

”Nu gör jag den musik jag verkligen vill fullt ut”, säger bandets låtskrivare och gitarrist Fredrik Axelsson när jag möter honom på Nelssons café i centrala Mönsterås. Och den nya sångaren är Fredriks egen son Albin Axelsson-Jonsson som nu gör studiodebut.

Att Fredrik är entusiastisk inför den nya EP:n som släpps i sommar råder det ingen tvekan om. Dessutom har Simon Scott från klassiska shoegazebandet Slowdive varit med och mastrat låtarna. Slowdive får man ju räkna bland de tre största inom genren tillsammans med My bloody Valentine och Ride. Det säger något om den respekt Loom har i branschen.

Loom har sina rötter i det sena 1980-talet när Fredrik Axelsson började spela in musik ihop med kompisar. Ett par tre år senare var Loom bildat. Geografiskt förankrat i Ålems- och Blomstermålabygden, men musikaliskt inspirerade av den brittiska indiescenen med band som The Cure, Joy division, Slowdive och Cocteau twins, även om Loom alltid har haft ett eget uttryck. De är inga kopior av någonting annat.

Två fullängdare, några EP-skivor och singlar har det blivit under årens lopp. 2006 släppte de “Not even a thousand years wóuld be enough” med Fredriks syster Monika som sångerska. 2011 kom andra plattan ”Lost in that moment, captured in endless different views”, nu med Evelina på sång. Därefter har de gett ut ett par finfina EP-skivor och singlar.

På de nya låtarna är det alltså Albin Axelsson-Jonsson som tagit över mikrofonen och tveklöst passar hans röst perfekt in i det ljudlandskap Loom skapar. Den nya låten (som iofs har funnits många år som demo) har en ödesmättad men ändå vacker atmosfär med svarta sorgkanter, som går väl ihop med den sorgliga texten om en tjej som kämpar med en stor smärta i livet, så stark att hon söker sin befrielse.

Nu är det förstås inte bara atmosfäriskt. I grunden finns en låtstruktur och en fin melodi, men som lyssnare blir jag helt uppslukad av musiken som jag tycker har blivit något tyngre med åren. Man lyssnar inte bara på en låt, utan man blir en del av den. Fredrik verkar känna lättnad när låtarna nu är klara eftersom han sugs in i texternas stämningsläge när han gör musiken. Men för oss som lyssnar kan det mörka vara något som man känner igen sig i och som därmed ger tröst. Man är inte ensam. Och i dessa dagar där jakten på lycka är allt, vågar Loom visa en annan del av verkligheten. Det är också en slags befrielse.

Den nya EP:n ”And maybe the end is not final” har 4 låtar som släpps pö om pö under sommaren. Jag har fått tjuvlyssna och kan redan nu utlova en riktigt fin låtsvit. Troligen kan det bli mer senare i år. Jag tror jag hörde något om vinyl också. Det ser vi fram emot. Men först kan vi alltså njuta av den låt som släpptes idag. Den vittnar om ett band som ännu är ytterst angelägna, musikaliskt spänstiga och som har något att förmedla. På riktigt.

Loom består nu av:

Fredrik Axelsson: musik, text, gitarr, keyboard.

Roland Klein: musik, bas.

Eddie Wilmin: keyboard.

Henrik Viberg: trummor

Albin Axelsson-Jonsson: sång och gitarr.

Mönsterås brutala trafikkultur

Alla som har bott i Mönsterås en tid torde vara väl bekanta med ortens råa och brutala trafikkultur. Kanske känner man rent av ett obehag över att behöva ge sig ut på köpingens gator och trottoarer. Det är i så fall inte svårt att ha förståelse för sådana känslor. Det handlar definitivt inte om trafikfobi, utan om välgrundad skräck.

Nu syftar jag inte i första hand på den frustration och känsla av vanmakt som uppstår när man hamnar bakom en av ortens otaliga epa-traktorer, som likt kungliga bröllopsekipage med en hastighet á 25 km i timmen orsakar kilometerlånga köer och allmänt kaos, samt får till följd att man missar första kvarten av fotbollsmatchen man så länge sett fram emot eller inte hinner in på bolaget före klockan 18.00, vrålrusar sina motorer eller upptar alla parkeringsplatser vid Statoil eller Algots. Nej, ungdomens, låt vara förargelseväckande, förströelser, kan man trots allt ha ett visst fördrag med. Det är en övergående fas.

Värre är det när vuxna tar sig fram utan några som helst begrepp om trafikregler eller omsorg om andra människors utsikter att kunna fortsätta sina liv i denna köping. Att nämna alla de korkade och enfaldiga trafikbrott man återfinner på köpingens laglösa vägar är här omöjligt då det skulle kräva tid och skrivutrymme som inte finns, men nedan följer några av de vanligast förekommande:

Bilister stannar inte vid stoppskylt. ”Här har det ju alltid vart högerregel när en annan växte upp.” Detta fenomen är särskilt vanligt där Åsevadsgatan möter Parkgatan vid Systembolaget.

Bilister struntar i högerregeln och kör efter lokal sedvänja. ”Så har det alltid varit här. Farsan….”

Använder inte blinkers i rondeller, eller använder dem felaktigt. ”Varför ska jag behöve slå på blinkers när jag ska svänge. Är det någon bakåm så sir di väl att jag svänger ändån.”

Bilister som glider upp i arslet på en och stressar fast man själv håller lagstadgad hastighet. ”Om du bromser får du skylle dig själv.”

Bilister som kaosparkerar vid Konsum/Systembolaget enbart för att de är för lata att gå från parkeringen norr om Konsum. Ofta norr eller öster om Systembolaget. ”De sto ju ingen här ändån så…”

Bilister som sitter med öppna dörrar vid parkeringsplatser. Här finns en deluxevariant  där de inte ens stänger dörren när någon vill parkera på rutan bredvid. ”Det fanns ju andre ledige platser längre bort…”

Friska bilister som nyttjar handikapparkeringar. ”Ja har för faen alltid ont i rygga, det behöver en ingen diagnos eller klistermärke på bilruta för att känne…”

Bilister på Nynäs och Oknö som har fått för sig att de deltar i den klassiska rallytävlingen ”Oknörundan”.

Bilister som inte stannar vid övergångsställen. ”Var kom han ifrån…Di bare går rätt ut nu för tia, och inga reflexer…”

Bilister som susar fram i över 50 km i timmen på Storgatan. ”Gata var ju helt dö som vanlitt.”

Cyklister som cyklar mot enkelriktat. ”De går ju snabbere hem då”.

Cyklister som cyklar på trottoarer avsedda för fotgängare. ”Vem våger cykle på vägarna med alle desse idioter ute.”

Cyklister som cyklar över övergångsställen. ”Det är för krånglitt att klive av cykeln och lede den över. Dessutom behöver bilen inte vänte så länge på att få köre.”

Fotgängare som inte ens ser sig om vid övergångsställen. ”Jag har rätten på min side…” Pang.

Bilister och motorcyklister som kör om fast man själv har slagit på vänsterblinkers i god tid...

Avslutningsvis min senaste upplevelse:

Igår kunde det ha slutat illa för en motorcykelkille i Mönsterås. Jag körde Parkgatan fram vid Mölstadskolan i nordlig riktning mot vårt radhus. Bakom mig låg två motorcyklar och småstressade. Efter skolan följer en skarp högersväng och sedan ligger vårt garage på vänster sida. Redan i kurvan slår jag på vänster blinkers då jag avser att svänga vänster och parkera framför vårt garage. Just som jag ska svänga så susar den ena motorcykeln förbi mig på vänster utsida. Tydligen hade han inte noterat eller struntat i mina vänster blinkers. Totalt vårdslöst. Som väl var så anade jag att de där motorcyklisterna inte gick att lita på i trafiken och hann notera vansinnesomkörningen, men det handlade om hundradels sekunder.

Frustrerande start på seriespelet för GIF

Efter sex spelade matcher ligger Mönsterås GIF sist i div 5 sydöstra med endast en inspelad poäng. Detta trots att spelet i en del matcher har varit så pass bra att det normalt sett borde ha gett minst en poäng, ibland tre, men istället har det blivit snopna uddamålsförluster. Mot Kalmar AIK var vi exempelvis det klart bättre laget i 75 minuter, men KAIK gjorde sina vinnande mål på den kvart man hade spelet. Detta faktum gör den skrala poängskörden till en frustration, samtidigt som det kan inge hopp.

Ett GIF utan Niki Avdyli saknar naturligtvis den spets vi blivit bortskämda med de senaste åren. Men han kan inte spela av hälsoskäl och det ska man förstås visa den största respekt för. Nu har en annan nyckelspelare - Andreas Hauge - gått till Stjärnan. Han blev tydligen bänkad i GIF men fick inte veta varför, och eftersom han gärna vill spela fotboll så blev det som det blev. Jag förstår Hauge, men inte bänkningen. Hauge är ju definitivt en av seriens tre bästa mittbackar. Att han blir bänkad låter ju som en scen hämtad från en Kafkaroman. Det är ett stort kvalitetstapp.

Jag kan för lite om fotboll för att föreslå några förändringar som ska leda till fler poäng. Kanske räcker det med att nöta på och hoppas på att spelet börjar ge utdelning. Inte en aning.

Men nu väntar två extremt viktiga matcher. Ikväll väntar ett bottenmöte mot Runsten/Möckleby och därefter Blomstermåla. Av någon underlig anledning har vi nästan bara hemmamatcher just nu, så det gäller att ta vara på den fördelen.

Unik musikafton i Mönsterås på lördag - The Quills releasefest, evelyne och The Stäbs

 

På lördag erbjuder Mönsterås en exklusiv musikafton på Munken när The Quill har releasefest för sitt nya mästerverk Master of the Skies. Men inte nog med det – vi får även uppleva två andra förstklassiga rockband – evelyne och The Stäbs. Samma kväll, på samma biljett. En unik händelse i Mönsterås musikhistoria.

The Quill har, efter att ha spelat hårdrock i mer än 35 år, mognat som ett fint årgångsvin och blivit legendarer i musikvärlden, ett band man talar om med aktning. Det fenomenala, och inte alls självklara för ett så rutinerat band, är att de bara blir bättre och bättre. Här finns ingen som helst antydan till slentrian eller stagnation. Den precis släppta skivan Master of the skies är en kreativ höjdpunkt för bandet och den hyllas helt rättvist av musiktidskrifter, även av denna blogg. Det är lätt att ta ett band från hemorten för givet, men The Quill håller världsklass.

evelyne kommer också från Mönsterås och har under 10 år släppt två underbara album, 3 EP och många briljanta singlar. Bandet har en speciell förmåga att kombinera bra melodier med energi och elegans. Det här är ett band som brinner live och som älskar sin publik. Och det är garanterat ömsesidigt. Jag har sett bandet många gånger och aldrig blivit besviken. Har man en gång upplevt dem live letar man ivrigt efter en chans ett få se dem igen. Dagen före musikfesten släpper de lämpligt nog en ny singel.                                                                                         

The Stäbs bildades 2010 och debutplattan Bastard train från 2013 är en av de bästa förstlingsverken Småland har frambringat. För ett par månader sedan kom skivan Cave improvement, en skiva som, efter ett par råpunkiga alster, visar ett rockigare och mer nyanserat band som visar var skåpet ska stå. Ett mycket fint album. Själv kallar de sig för ”det perfekta förbandet” och säger sig ha W.A.S.P som förebilder. Men av detta hör man, som väl är, inte särskilt mycket, utan här möts punk och hårdrock och något odefinierbart eget. Ska man jämföra med något får det bli ett tungt Sator och ett rått The Cult.

Livemusik ger onekligen något som det digitala lyssnandet inte kan ge – mötet mellan bandet och publiken, att få vara en del av något större tillsammans med andra, det oförutsägbara, nerven som uppstår när banden ger av sig själva och inte kan förlita sig på någon produktion. Så ta chansen att som publik vara med och skriva musikhistoria.

Som arrangör för evenemanget står Fredrik Kling i samarbete med Blomstermåla IK, Kronmunken och de tre banden.

De sponsorer som stöttar kulturlivet och gör musikfesten möjlig är Mönsterås Allservice AB, MTL Custom och Ocab.

The Quill

The Quills nya skiva Master of the skies - en kreativ höjdpunkt

 

The  Quill  skulle kunna göra det lätt för sig och ge ut en hel skiva med hits i linje med ”Stone  Believer”, men man väljer en annan väg på nya skivan Master of the skies. Visst finns det medryckande låtar här också, men framförallt är den här skivan en kreativ och, med risk för att låta pretentiös, konstnärlig triumf som förlitar sig på att lyssnaren verkligen lyssnar.

Skivan börjar med titelspåret och det är en av de tyngsta inledningarna jag har hört inom den anständiga hårdrocken. Mäktigt! Direkt efter det mästerliga inledningsspåret så följer den mer direkta och medryckande Dark City som helt logiskt blev första singelvalet.

I låt efter låt framträder The Quills briljans. Magnus har väl aldrig visat sin bredd som sångare som här. Lyssna på den fina rösten i vackra Son of light. Christians gitarrspel med det ena mer osannolika riffet efter det andra är, utan att överdriva det minsta, av absoluta världsklass. Det ger gåshud flera gånger. Därutöver en rytmsektion med Roger på bas och Jolle på trummor som lyfter allt ytterligare ett snäpp och bidrar till låtarnas dynamik med ett sällsynt bra samspel.

Låtarna har stor bredd, och en del letar sig fram på slingriga vägar med taktbyten och ljuddynamik. Mastodon är exempelvis drygt nio minuter lång, men är ett äventyr att lyssna på från början till slut. På andra spår kan jag ana ledtrådar till såväl österländsk musik som folkmusik.

Vad texterna handlar om är inte alltid självklart i The Quills värld, och jag har inte hunnit läsa dem än. Men här möter man både en apokalyptisk och ödesmättad atmosfär med konstiga varelser, samtidigt som här finns trådar som leder in i kristen symbolik. Jag uppfattar skivan som tämligen tematisk. Hårdrocksopera är väl att ta i, men jag anar ett koncept, någon slags röd tråd.

Master of the skies är kanske inte The Quills mest lättlyssnade verk, inte direkt svår heller, utan en kreativ höjdpunkt i deras karriär. Det hedrar bandet att de efter så många år anstränger sig för att göra bra musik med själ och hjärta. I en tid med mycket yta känns det fantastiskt att The Quill bjuder på djup.

Betyg 9 av 10.

En förlust som gör ont

GIF mot serieledarna Kalmar AIK borde kanske ha varit en förutsägbar match, men så blev det inte. Hemmalaget dominerade första halvlek och borde haft med sig en större ledning än 1-0 i halvtid. I andra halvlek visade KAIK större effektivitet och kunde åka hem med segern. Inte särskilt rättvist sett till spelet, men vad bryr sig fotboll om rättvisa.

GIF rivstartade matchen och skapade direkt en öppen, kvalificerad målchans där det nio av tio gånger blir mål. Hemmalaget fortsatte att gå framåt på ett utmärkt sätt och spelade sig fram till ytterligare ett par väldigt bra lägen. KAIK skapade inte mycket, men stack upp någon gång där Texas i målet fick briljera. Men det var nog ingen som protesterade när Hampus Rampeltin efter en knapp halvtimma sköt in 1-0 till Mönsterås efter kaosartade scener i KAIK:s straffområde. Ledningen stod sig halvleken ut och den borde ha varit ett par mål större sett till spel och skapade chanser. Det var en av de bättre halvlekar jag sett GIF spela på länge, länge. Samlat, fokuserat, balanserat och kreativt.

Andra halvlek började olyckligt. KAIK kvitterade efter bara 3 minuter genom en helt bisarr lobbnick. Målet gav KAIK energi och under några minuter låg man på för ett ledningsmål. Ett sådant kom också tio minuter efter kvitteringen, men var det bara jag som tyckte att det var offside…Hörde inga övertygande protester, och det hade ju inte hjälpt ändå. Ett effektivt KAIK hade hur som helst vänt matchen.

Resten av matchen jagade GIF kvittering och när KAIK:s målskytt Svante Juneberg fick ett rött kort så fick man en fördel till. Hemmalaget skapade en handfull chanser till som mycket väl kunde ha gett mål, men antingen räddade KAIK:s målvakt eller så fick de bort bollen i sista stund.

Den här förlusten gör ont. Grabbarna förtjänade bättre idag. Ser man till matchen som helhet var GIF det bättre laget och borde rent av ha tagit 3 poäng. KAIK var bara bättre första kvarten av andra halvlek och kunde då genom sin effektivitet avgöra.

Idag gjorde hela GIF en helgjuten insats. Fortsätter man så här så kommer det att ge segrar framöver. Extra plus till Texas i målet och Manne. Ungdomarna blir bättre för varje match och om jag inte såg helt fel var det någon av Albinarna som höll på att sätta en boll i krysset. Min poäng är inte att dela in laget i rutinerade och ungdomar, utan att den uppdelningen egentligen inte behövs. Det här börjar allt mer likna ett väl fungerande lag.

Akta dig för kvasipsykologerna

Vad ska man störa sig på idag? Jo, alla kvasipsykologer som ska försöka analysera ens beteende och ge "kloka råd". De har ju en del favoritteman. Jag ska bara nämna 3:

1. Man får inte gå in i rollen som offer (precis som om det vore en j-la roll), det är den största dödssynden. Offer får man inte vara. Då har man hamnat i ett destruktivt tankemönster där man skyller allt på andra. Det där är förstås bara kvalificerat skitsnack. Hur mycket man än tar ansvar för sina egna val, så kan man mycket väl vara ett offer, hela livet eller vissa faser av livet.

2. Man måste bli fri från det förflutna, inte blicka tillbaka. Annars gör man sig skyldig till den andra dödssynden. Man ska istället se framåt. Detta är också floskler i den högre skolan. Vi bär alltid med oss det som har hänt i livet. Vissa sår läker, andra inte. En del saker som hänt kommer att ha en negativ inverkan resten av ditt liv, andra kan i bästa fall omvandlas till erfarenheter som man har nytta av i livet eller som kan vara andra till hjälp. Men att krampaktigt stirra framåt löser inga problem. Jag gör som i den judiska kulturen: backar in i framtiden.

3. Håll dig lugn. Ja, att bli arg är den tredje dödssynden i Sverige. Man ska sitta stilla i båten. Aldrig brusa upp. Bara sitta där som ett mähä och "hålla sig lugn". Andas ut. Meditera. Ta ett djupt andetag. Problemet är snarare att man har följt detta råd alldeles för ofta. Man höll sig lugn när "tuffingarna" gav sig på en eller retade en i skolan. Man höll sig lugn när människor i ens närhet levde destruktiva liv. Man höll sig lugn när man på olika sätt blev utnyttjad. Man höll sig lugn och satte inga gränser i sitt eget hem. Man höll sig till en början lugn gentemot skola och socialtjänst. När man väl satte ner foten var det en stor befrielse, om än för sent.

Så det är mitt främsta råd till människor i utsatta situationer. Låt ingen annan definiera eller analysera dig. Äta, sova, tvätta sig...absolut. Men ska man gå rakryggad ur någonting, så ska man inte gå på alla dessa floskler som finns i vår tid. Stå rak.

Koppången

 

Den här kommer att inleda mammas begravning. Vackrare än så här blir inte folkmusik.

GIF:s hemmapremiär - Spel för 3 poäng, verkligheten gav 1

Hemmapremiären mot Glömminge/Algutsrum blev en tämligen ologisk historia, som så ofta i idrottens värld. Mönsterås borde sett till spel och chanser ha vunnit med ett par mål, men ölänningarna kunde åka hem med en poäng.

Efter GIF:s bleka premiär uppe i Löttorp så hoppades man ju få se andra takter i kväll. Och jag hade knappt hunnit fästa blicken på spelet förrän en Mönsteråsspelare stod helt fri med målvakten, men fick bollen utanför. Gräsmattan var inte i bästa skick och på konstgräs hade han satt bollen i nät. 

Faktum är att Mönsterås den första kvarten hade mer anfallsspel än man hade på hela matchen mot Böda, men det ville sig inte i de avgörande momenten.

Glömminge/Algutsrum skapade egentligen inte en enda chans under första halvlek, men lyckades få en straff efter en olycklig hand som var i vägen. Den förvaltade bortalaget med bravur, men nog kändes det snopet som hemmasupporter.

Lagen drog på sig var sitt rött kort under halvleken, och överlag drog GIF på sig alldeles för många kort under matchen. Snälla, se nu till att inte vinna kortligan i år igen.

I andra halvlek styrde Mönsterås spelet än mer påtagligt och borde ha gjort flera mål. Låt vara att Glömminge var ganska farliga på ett par hörnor och hade en boll i stolpen. Men Mönsterås låg på och i den 63:e minuten kunde Nyström kvittera till 1-1 efter ett riktigt fint skott.

Bara minuten efter tog Glömminge ledningen igen och jag får erkänna att jag inte riktigt förstod vad som hände. Som alltid så måste man vara extra vaksam när man just gjort mål, men det var man inte. Smart av Glömminge, slarvigt av Mönsterås.

Men det här var Mönsterås halvlek och med kvarten kvar sköt Tarek in kvitteringen.

Fler mål blev det inte. Mönsterås kunde ha gjort minst ett par mål till, men det fanns viss oskärpa i avsluten och sista passningen. Sedan var planen ganska knepig. Skriver inte det som en ursäkt, men det kan kanske förklara en del, dock för båda lagen.

Vi hade förstås behövt 3 poäng. Men spelet och inställningen lovar ändå gott inför framtiden. Det var helt enkelt en bra kämpainsats med flera goda intentioner i spelet. Extra beröm ger jag idag till Emanuel Svendsby och Gabriel Pålsson. Två urstarka grabbar som krigar sig framåt på banan med attityd. De får akta sig för korten, men den urkraft de står för är väldigt viktig när den kombineras med de andra spelarnas teknik. Ulvenhag Nyström blandar och ger lite än, men när han får till det är han bäst på plan. Ungdomarna tog steg framåt idag jämfört med matchen mot Böda och det är ju precis den utvecklingen man vill se.

Ny musik

Det var länge sedan jag skrev om ny musik, så ska skriva ifatt en del med riktiga recensioner. Ikväll blir det emellertid bara ett par låtar. Först ett spår från Morrisseys nya skiva  -  The monsters of  Pig Alley.  Sedan en av hans äldre låtar - Who will protect us from the police. Båda högst aktuella på lite olika sätt.