Flygfoto vid Nynässerveringen

Häromdagen fick jag ett vykort som jag saknar av en vänlig själ - Nynässerveringen från ovan.

Bilden måste vara från 1950- eller 1960-talet. Kanske kan någon lista ut det genom att titta på bilmodellerna. Om det är en SAAB 96:a som syns längst till vänster så är fotot från 1960-talet eftersom den modellen började tillverkas 1960. Om det är en 93:a så kan det kanske likaväl vara 1950-tal. Notera särskilt kiosken. Nynässerveringen, som även erbjöd camping, utvecklades ungefär samtidigt som Oknö camping och stugby omkring 1950. Oknö var dock en trestjärnig camping, vilket var det högsta man kunde nå vid denna tid, medan Nynäs var enstjärnig. Tälten slogs upp i slänten ner mot viken.

Den här bilden har jag visat tidigare, men den kan man gärna se igen. Jag var ju här ganska ofta som barn. Mitt emot serveringen på andra sidan vägen låg en liten lekplats med en trevlig karusell.

Folkparken som aldrig blev av

Folkparken som försvann och folkparken som aldrig blev av
Från tidigt 1900-tal fram till början av 1960-talet hade Mönsterås en festplats/folkpark på området där Parkskolan ligger idag. När så kommunen behövde utrymme för att bygga en ny skola så vägrade först folkparkföreningen att flytta parken. Kommunen gav då föreningen ett erbjudande att få en ny folkpark på Nynäs som enligt första budet skulle stå färdig våren 1961 och kosta 100 000 kr, något som folkparkföreningen accepterade.

Men någon folkpark på Nynäs blev det inte. Kommunen förefaller i sista stund har dragit sig ur projektet som med tiden hade växt och skulle kosta drygt 1 miljon. Folkparkföreningen fick istället nöja sig med ett startskott på 25 000 kr som man fick i mars 1963. Om allt detta kan man läsa i de kommunala protokollen och i min bok om Mönsterås historia som kom ut i vintras.

Men orsaken till varför det inte blev någon ny folkpark är höljd i dunkel eftersom de kommunala protokollen tiger om just detta. Kan det ha berott på att kommunens ekonomi började bli dålig? Kan det ha berott på ett politiskt maktskifte i kommunen 1962? Drog andra medfinansiärer sig ur? Magnus Ekwall visade mig några sidor i tidningen FIB Folket i Bild 1961 nr 28. Där finns ett utförligt reportage om den kommande folkparken i Mönsterås som visar att planeringen hade kommit väldigt långt och att det fanns en detaljerad plan för området. Dessutom verkar alla partier ha varit eniga. Läs artikeln nedan. Alla sidor blir större om man klickar på dem en eller två gånger.

Artikelns första sida handlar inte specifikt om Mönsterås, men visas ändå för sammanhangets skull.

Här påbörjas beskrivningen av Mönsterås planerade folkpark. Notera att tre gamla timmerhus skulle flyttas hit från köpingen.

Teckning som visar hur det var tänkt att bli vid Nynäs.

Här får vi veta mer om planerna. Notera den nedersta bilden som är helt unik och visar entrén till den gamla folkparken vid dagens Parkskola. Jag har aldrig tidigare sett entrén.

Ny livsfarlig skadegörelse vid lyktstolpe

Någon har skruvat loss en skruv till skyddslocket vid lyktstolpen på Nynäs. Där bakom finns strömförande delar på 400 V som kan vara dödande vid åtkomst.

Ny livsfarlig skadegörelse vid lyktstolpar
Mönsterås har i sommar drabbats av återkommande livsfarlig skadegörelse vid lyktstolpar, särskilt vid Parkskoleområdet (Se Barometern/OT). Nu är det dags igen, men denna gång vid Nynäs. Fick idag ett mejl och bilder från en läsare som under sin morgonpromenad upptäckt en lyktstolpe där någon skruvat loss en skruv från skyddslocket. I närheten låg även ett helt bortskruvat skyddslock som måste höra hemma på en annan lyktstolpe.

Kan vara dödande
Bakom skyddslocket riskerar man att komma åt spänningsförande delar på 400 V, vilket kan vara direkt dödande om det vill sig illa.

Liv riskeras
Man undrar förstås vilka som ligger bakom denna uppenbart livsfarliga skadegörelse. Mopedbus, krossade rutor och ölburkar, som det har varit tidigare, är ju illa nog. När man nu har nått en nivå där särskilt barn riskerar sina liv, så får vi alla hjälpas åt att få tag på ligisterna.


Bredvid lyktstolpen låg ett helt bortskruvat skyddslock från en annan ännu ej identifierad stolpe.


Den drabbade lyktstolpen på lite avstånd.


Stolpen finns på Nynäs villaområde, enligt kartan. (Källa: hitta.se)

Varmt tack till den uppmärksamme läsaren!

Valborgselden värmde på Nynäs

Årets Valborg firades vid Nynäs, precis som vanligt. Bakom det trevliga arrangemanget stod Mönsterås NSF Scoutkår. Som traditionen bjuder sjöng Fliseryds kyrkokör. Årets vårtal hölls av Lina Grimhammar. Huruvida de lyckades kristna den gamla hedniska högtiden undandrar sig ett säkert bedömande. Elden tändes som sig bör av scoutungdomar som anlände till stranden med facklor i kanoter.

Fiskemuseet vid Nynäs

Fiskemuseet vid Nynäs började ta form redan 1927. Till höger ser vi Mörkeskogstugan som flyttades dit 1930. Till vänster ser vi det sk Bergquistska huset som flyttades från köpingen 1936. I bakgrunden syns en notbod från Runnö, ditflyttad 1927. Foto: Ingalill Granlund 1953.

Planer på ett fiskemuseum
Kanske har du sett de gamla husen som ligger vid den sk Långåsen mellan Kuggås och Nynäs. Kanske har du funderat på hur de hamnade där och varifrån de kommer? Svar finns att få eftersom det lilla området utgör Stranda Hembygdsmuseums fiskemuseum.

Mark och bodar vid Nynäs
Redan första verksamhetsåret 1926 började föreningen på initiativ av Ivar Modéer (sedermera professor i Uppsala) att planera för ett fiskemuseum. Samma år förvärvade man en sjöbod vid Fridhem, Kråkerum, som man därefter skötte på sin ursprungliga plats under flera decennier.

Året därpå, 1927, skänkte lantbrukare August Bengtsson ett område på Nynäs marker strax efter Kuggås ström. Redan samma sommar flyttades två sjöbodar och en notbod från Runnö till det nya området.

Vad gäller notboden så anger Nordiska museet i en kartläggning från 1950-talet felaktigt att det är den som föreningen införskaffade vid Fridhem 1926. Men årsberättelserna visar otvetydigt att notboden kommer från Runnö. Dessutom avslöjar ett gammalt foto av Fridhemsboden att den inte alls såg ut som Runnöboden vid Nynäs. I årsberättelser från 1940-talet framgår också att man exempelvis målade om notboden vid Fridhem. 1927 fick föreningen även fyra fiskebåtar varav två flyttades till Nynäs. Båtarna finns inte kvar där idag, och protokollen tiger om vad som hände med dem.


Tidigt foto från Fiskemuseet vid Nynäs. Fotot är taget av Ivar Modéer 1928 något år efter att man fått de två ihopbyggda sjöbodarna och den lilla notboden från Runnö.


De två ihopbyggda sjöbodarna från som flyttades från Runnö till Nynäs. Foto: Ingalill Granlund 1953.


Notboden som flyttades från Runnö till Nynäs 1927. Foto: Ivar Modéer 1928.


Notboden vid Fridhem. Som synes är det inte samma bod som står vid Nynäs. Foto: Ivar Modéer 1926.

Mörkeskogstugan och sjöbod från Applerum
1928 inköptes en stuga i Mörkeskog på Kronobäcks marker och en sjöbod från Applerum i Döderhults socken som planerades att flyttas till fiskemuseet 1929. Föreningen hade dock inte tillräckligt med pengar för att genomföra flytten förrän i augusti och september 1930. 1934 möblerades Mörkeskogstugan och iordningsställdes så att den därefter kunde hållas tillgänglig för allmänheten. Entrébiljetterna kostade 25 öre, och såväl stugan som sjöbodarnas visades av kakelugnsmakare Albin Sandelius på Kuggås.


Mörkeskogstugan före flytten. Torpet hade då varit öde några år och använts som vedbod och hönshus. Fotot bör vara taget 1928-1930.


Återuppbyggnaden av Mörkeskogstugan vid Nynäs. Foto: Ivar Modéer 22/8 1930.


Mörkeskogstugans baksida. Foto: Ingalill Granlund 1953.


Sjöboden från Appelrum som flyttades till Nynäs 1930. Foto: Ivar Modéer 1934.


Appelrumssjöboden. Foto: Ingalill Granlund 1953.

Blekingeekan Näbban
1931 tillkommer blekingeekan Näbban. Den köptes för 200 kr från Ungskär i Torshamns socken, Blekinge, och hörde tidigare hemma i Tryseryd i samma socken. Den hade flera gånger besökt marknaden i Mönsterås med saltad sill och torsk, senast hösten 1929.


Blekingeekan Näbban flyttades till Nynäs 1931. Foto: Ivar Modéer 1934.

Planer på museibyggnad
Vid 1930-talets början planerade man också för att bygga en museibyggnad vid Nynäs. Ritningar beställdes och man fick tillstånd av Mönsterås köping. Men eftersom man inte ville låna pengar, så fick byggnaden vänta.

Bergquistska huset
1936 inköptes det Bergquistska huset (Per-Ola-stugan) i kvarteret Flagen i Mönsterås köping och flyttades till museitomten på Nynäs. Kvarteret Flagen sträckte sig från hamnområdet bortemot köpingens norra gräns. Huset bör alltså ursprungligen ha stått i området runt Sjögatan. Man vet att huset en tid användes som raststuga för arbetarna i hamnområdets brädgårdar.


Bergquistska huset flyttades från Köpingen till Nynäs 1936. Foto (beskuret): Ingalill Granlund 1953.

Tomten avstyckas
1937 avstyckades tomten på Nynäs och lagfart söktes. Museiområdet utökades också något sedan kommunen skänkt ett tomtstycke. De föremål som har förvarats på vinden i Modeerska fastigheten i köpingen flyttades över till Bergquistska huset på Nynäs.

Nya planer på museibyggnad
På 1950-talet planerar man ånyo en museibyggnad vid Nynäs. Nya ritningar gjordes 1954, men även denna gång rinner projektet ut i sanden. Istället får föreningen vid 1950-talets slut tillgång till Elgerumsgården och dess ladugårdar, och därmed löstes de mest akuta förvaringsproblemen.

Ydun
Fiskemuseet vid Nynäs fick dock vara kvar och 1963 fick föreningen Galeasen Ydun av arkitekt L.E. Magnusson. Båten stod många år vid fiskemuseet, men en kombination av förstörelse och förruttnelse medförde att man till slut fick bränna upp det som fanns kvar av fartyget, även om vissa delar räddades till Elgerumsgården. Ydun, byggd i Barth 1897, var ett segelfartyg som gick i handelstrafik på Östersjökusten vid 1900-talets början och det sista av de segelfartyg som tidigare hört hemma i Mönsterås.


Ydun vid Nynäs.

Ännu idag finns det mesta kvar vid det gamla fiskemuseet – bostadshusen, blekingeekan och de gamla bodarna. Området är väl värt ett besök.


Ritning över fiskemuseets område som återfinns i skriften "Hembygdsgården Elgerum i Mönsterås" (1968.)

Källor och litteratur
Stranda Hembygdsförenings årsberättelser i tidskriften Stranda.

Fotografierna huvudsakligen från Stranda Hembygdsförenings arkiv.

Skriften "Hembygdsgården i Elgerum" utgiven 1968.

Far och son försvann i djupet när skonaren Christian av Mönsterås sjönk i stormen 1907

Christian av Mönsterås sjönk under en storm 1907. Med i djupet följde hela besättningen, bland andra en far och hans son från Nynäs utanför Mönsterås.

Havet tog far och son
Sjömanslivet var på segelfartygens tid fullt av faror. Jag vet inte om familjen hemma vande sig och kanske invaggades i en falsk säkerhet. Man hade ju mött far så många gånger förut efter lyckade färder. Det här är en historia om en far och son som inte kom hem, och kanske i lika hög grad en berättelse om de efterlevande som blev ensamma kvar. Historien nedan är berättad av sjökapten Albert och hans hustru Amandas barnbarn Hjördis Gillisson som nu bor på Oknö.

"Skonaren Christian av Mönsterås sjönk i en storm utanför Bergkvara kring midsommar 1907. Den ägdes av Albert Pettersson vid Nynäs utanför Mönsterås. Huset som han och hans fru Amanda bodde i finns fortfarande kvar på Nynäs. På tomten har nu läkaren Conny Pettersson byggt ett nytt hus, men den gamla Kaptensstugan finns kvar. Där bodde Amanda Petterssons dotter Elsa kvar till sin död 1990. I huset fanns varken vatten eller el.

Skonaren köptes av Albert 1895 och seglade med trävaror från Mönsterås till Tyskland och Danmark. När skonaren var hemma ankrade man upp på redden och rodde hem till kaptensstugan i livbåten. Familjen stod på land och barnen sjöng ” Christian tyrann kommer aldrig fram med fyra man i båten rodde gubben iland”.

På seglatsen 1907 var det 5 besättningsmän från Mönsterås, bl.a. Alberts son Sture. Alla omkom vid förlisningen. Hemma väntade frun Amanda och 4 barn - tre flickor och en pojke.

Två av flickorna skulle ha följt med på nästa resa. De hade köpt rött klänningstyg som de skulle sy nya klänningar till resan. De fick nu byta tyget mot svart. Amanda bodde sedan kvar i stugan med sina barn. För att klara ekonomin hyrde hon ut ett rum till övervintrande sjömän som låg infrusna i Mönsterås över vintern. Hon fick sedan ytterligare två barn. Det måste ha varit trångt i stugan som bara hade två rum och kök.”

Varmt tack till Hjördis som delgav mig denna berättelse.

En annan man som drunknade under denna färd var Carl Gustav Carlsson från Oknö, bror till den berömda Oknökvinnan Karolina som påstås ha sovit i 32 år.

Nynäs 1914 och velocipeder

Ulf Söderbäck var vänlig att skicka mig detta vykort som visar ett parti av Nynäs 1914. Fotograf var August Melin. Jag blev först inte riktigt klok på vilken del av Nynäs som visas. Men eftersom man kan se vatten på båda sidor, samtidigt som det sluttar ganska brant på båda sidor, så undrar jag om det inte kan vara en del av vägen ut mot Oknö, med Trollsjön som skymtar på högersidan. Men jag är inte säker.
























Ulf skickade även dessa härliga gamla velocipedkort. Och jag tycker de passar bra ihop med den härliga grusvägen ovan. Ulf, som är mycket kunnig vad gäller äldre fordon, tror utifrån analys av fordon och frisyrer att korten är tagna på 1920-talet. På fotot med den ensamma kvinnan noterade Ulf den gjutna registeringskylten som angav hemmahörighet, samt löpnummer. Under en period på 15-20 år var det lagstadgat att alla velocipeder skulle vara försedda med en dylik skylt. Ulf skriver vidare: "En kuriös detalj är att man före ca 1925 inte vågade riskera att ha slitsade hål på framgaffeln. Vid punktering måste man därför med stor kraft bänd isär gaffeln för att få ut framhjulsaxeln ur dess slutna hål! Jag har själv gjort detta och måste då använda domkraft! Här kan man se att damsadeln liknar herr-dito. I begynnelse var detta emellertid en moralisk omöjlighet. Damsadlarna bestod därför av endast 2 "kuddar", men var tvärt avhuggna på hälften, utan spetsig del!"

Får man verkligen inte gå vid Nynäs? Oklarhet i domen.

Vad säger domen egentligen?
”Stopp för att gå längs stranden”, kan man läsa i tidningen idag. Men hur är det egentligen? Jag har nu läst domen (särskilt sid 5-6) och konstaterar att Regeringsrätten ingenstans förbjuder allmänheten att gå utmed Nynäs strandlinje som tillhör Kråkerum. Det är bara Kommunens detajplan med en anlagd promenadstig som stoppades. Jag upprepar - domen handlar inte om allmänhetens rätt eller avsaknad av rätt att nyttja allemansrätten, utan om att Kommunen inte får genomföra sin detaljplan och anlägga en promenadstig.

Allemansrätten torde gälla den vattensjuka strandremsan som tillhör Kråkerum
Regeringsrätten säger att man inte får promenera över tomterna och att Mönsterås Kommun inte får anlägga en promenadstig enligt föreslagen detaljplan. Samtidigt har man juridiskt konstaterat att marken närmast vattnet faktiskt inte är strandtomt utan tillhör Kråkerum och omfattas av allemansrätten. Därmed finns det en uppenbar svaghet i domen. Vi får inte gå på tomterna. Men marken närmast stranden tillhör ju inte tomterna. Varför skulle man då inte få gå vid strandlinjen? Regeringsrätten kan väl inte sätta sig över den allemansrätt som då borde gälla vid den strandlinje som inte tillhör tomten?

Problemet verkar vara att strandlinjen ligger under vatten ganska ofta eller är vattensjuk. Därför får Kommunen inte anlägga en promenadstig. Men rent teoretiskt borde det alltså bara vara att ta på sig stövlar. Strandlinjen tillhör ju inte tomten. Jag tycker inte man ska provocera i onödan och jag tar bestämt avstånd från dem som har saboterat på familjens tomt, men det är viktigt att inget förblir oklart.

Så här säger kommunalrådet - bekräftar att domen bara gäller detaljplanen
Jag ställde en fråga angående detta på Kommunens frågepanel och så här svarade kommunalrådet:

"Hej
Regeringen godkände kommunens detaljplan (allmän plats, Natur) som avser att säkerställa allmänhetens möjlighet till passage utmed strandlinjen. Med en detaljplan hade kommunen haft möjlighet att följa upp planen så den efterlevs - hävda att vissa hinder mellan de privata tomterna och vattnet tas bort osv. Det är detta som Regeringsrätten nu upphävt med motiveringen "att det avsedda syftet med detaljplanen inte kan genomföras utan att enskilda intressen åsidosätts på ett sätt som inte motsvarar rimlig avvägning enligt PBL".

Det innebär att det finns ett icke planlagt område mellan de aktuella tomterna och strandlinjen på cirka 2-4 meter vid normalvatten som tillhör Kråkerum. Där gäller allemansrätten. Men vid vissa delar av året, framförallt vid högvatten, är det svårt att passera utan att på en del av sträckan beträda de privata tomterna och det finns det inget stöd för i allemansrätten. Under rådande förhållande anser vi inte att kommunen kan peka ut en strövstig i det aktuella området och därmed riskera att människor hamnar i konflikter.Men Du har rätt i Ditt påpekande om att Regeringsrättens dom gäller detaljplanen.Roland Åkesson"

Mönsterås Kommun förlorade Nynästvisten - olyckligt beslut av regeringsrätten

Kommunen förlorade Nynästvisten. Svensk sedvanerätt åsidosatt.





Konfliktens bakgrund
Under flera år har Mönsterås Kommun och en villaägare vid Nynäs stridit om en strandremsa. Kommunen hävdar att folk skall ha rätt att nyttja den som gångpassage. Motparten hävdar att det är hans mark och att det görs störande intrång på hans privata domäner.

Regeringsrätten sätter privata intressen före allmänhetens
Det finns mer att säga om detaljerna, men efter många beslut och överklaganden så har Regeringsrätten nu upphävt regeringsbeslutet så att kommunen inte får göra en gångstig enligt föreslagen detaljplan. Läs Barometern/OT. Läs Östran.

Regeringsrätten åsidosätter svensk sedvanerätt och rättspraxis
Det är inte ofta jag stöder kommunen gentemot privatpersoner, men här har jag gjort det. Regeringsrättens beslut är ytterst olyckligt och åsidosätter svensk sedvanerätt och rättspraxis.
Samtidigt är ju Mönsterås Kommun ivrig att luckra upp strandskyddet, så egentligen har kommunen talat med kluven tunga. Men beslutet är en förlust för oss alla.

Sedvanerättens starka ställning i Sverige
Sedvanerätt betyder "oskriven rätt" och avser en slags praxis man följer där lagen inte säger något eller där det kan tolkas olika. Människor är vana att gå vid strandremsan och har så gjort i alla tider. Sedan gammalt har människor gått från Mönsterås via Nynäs och vidare mot Oknö. Enligt sedvanerätten skall de således ha rätt att fortsätta med det. Regeringsrätten borde ha vägt in detta såsom regeringen gjorde.

Sedvanerätten var mycket viktig i Sverige under historisk tid och något om man i regel tog hänsyn till i domstolarna. I 1734 års lags rättegångsbalk står det: "Domaren skall noga prova lagens rätta mening och grund och därefter döma; men ej däremot, efter eget godtycko. Landssed, som ej har oskäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, där beskrifven lag ej finnes".

Nynästvisten handlar om mer än strandremsan
Nynästvisten handlar således om så mycket mer än den aktuella strandremsan. Den handlar om sedvanerättens status i samhället, om allemansrätt och strandskydd.

Nynässerveringen - På spaning efter det Mönsterås som flytt III

Min mor tog oss ofta till Nynässerveringen när jag var barn. På andra sidan fanns en lekplats med karusell. Efter en lekstund kunde jag sedan få en glass vid serveringen och kanske få köra en runda med den lilla oranga bilen. Mycket mer minns jag inte. Men det skulle vara intressant att få veta mer om platsens historia. En tes som jag ska undersöka är om serveringen uppkom efter Oknös lyckade etablering. Äldre vykort verkar visa att vägen inte riktigt gick som idag utan slingrade sig mer följsamt med naturen. Med tiden verkar en kiosk ha tillkommit så att folk inte skulle behöva gå in för bara en glass. Där fanns även en skylt som vittnar om att där fanns en tältplats. Nog visar de äldre bilderna en servering mer i harmoni med naturen än det sista. Men på senare år tycker jag nog att serveringen har fått sig ett lyft igen.

Nynästvisten i historisk belysning

Under flera år har Mönsterås och en villaägare vid Nynäs stridit om en strandremsa.

Kommunen hävdar att folk skall ha rätt att nyttja den som gångpassage. Motparten hävdar att det är hans mark och att det görs störande intrång på hans privata domäner.

Det finns mer att säga om detaljerna, men efter många beslut och överklaganden så har myndigheterna kommit fram till att strandremsan får nyttjas av allmänheten.

Det är ett klokt beslut som följer sedvanerätten. Sedvanerätt betyder "oskriven rätt" och avser en slags praxis man följer där lagen inte säger något eller där det kan tolkas olika. Människor är vana att gå vid strandremsan och har så gjort i alla tider. Sedan gammalt har människor gått från Mönsterås via Nynäs och vidare mot Oknö. Enligt sedvanerätten skall de således ha rätt att fortsätta med det. Juridiken bör i ett sådant fall väga in detta.

Sedvanerätten var mycket viktig i Sverige under historisk tid och något om man i regel tog hänsyn till i domstolarna. I 1734 års lags rättegångsbalk står det: "Domaren skall noga prova lagens rätta mening och grund och därefter döma; men ej däremot, efter eget godtycko. Landssed, som ej har oskäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, där beskrifven lag ej finnes"Nynästvisten handlar således om så mycket mer än den aktuella strandremsan. Den handlar om sedvanerättens status i samhället.