Dagens vandaler - gårdagens bus

Varje vecka kan vi numera läsa om ungdomsgäng som vandaliserar, skräpar ner och stör. Trots att Mönsterås är en liten ort där flera måste veta vilka det är, så händer ingenting. Men hur var det när jag var ung? Vad ställde vi till med?

För det första kan jag konstatera att våra bus inte syftade till att förstöra för andra. Nej, våra tveksamma aktioner var mer inriktade på äventyr med klättringar och smygande som värsta förbrytelser. Så vad gjorde vi?

1. Takklättringar. Att klättra på tak tillhörde favoritsysselsättningarna. De var en del av leken där husägaren var en bov som vi skulle avslöja. De farligaste klättringarna gjordes vid Peos hus, vid ett garage vid Pionjärgatan, Parkskolan och så Torghallen (den affär som låg där Algotsparkeringen är idag). Jag minns särskilt en episod från Torghallen. Jag, Jocke och Peo hade klättrat upp. Plötsligt kommer affärsinnehavaren upp för stegen. Jag och Jocke hoppar ner i en snöhög, men vår andre kamrat vågar inte och fastnar i butiksinnehavarens fasta famn.

2. Spaningar i Ödehus. I detektivarbetet ingick förstås att smyga i ödehus, särskilt de gamla husen på torget (före rivningar och renoveringar) utgjorde grogrund för lyckade spaningar.

3. Lek vid hamnsågen. Särskilt roligt var det att hoppa runt i sågspånshögarna eller att gå omkring bland de livsfarliga sågmaskinerna. Detta var förmodligen det farligaste vi ägnade oss åt, och man kan fråga sig hur sågen fick vara så tillgänglig utan ett enda staket. För att undgå upptäckt hemma (morsan letade sågspån på strumporna) så hade jag ett par reservstrumpor hos Peo som jag bytte till innan hemfärd.

4. Lek i Mönsterås Bostäders källare och vindar. På den tiden var bolaget inte så noga med att låsa dörrarna, så vi grabbar hade i princip fritt fram. Men vi förstörde aldrig något.

Nej, några vandaler var vi aldrig, även om vi en gång tände på en enebuske ut mot Kråkerum. Jag kan i övrigt bara påminna mig en riktigt tveksam handling under hela barndomen. Men det är bäst jag kollar upp preskriptionstiden innan jag skriver om det.