Världens mest otursförföljda gäng

Ett sista inlägg
Trist att skriva om det här med ungdomsgäng igen, och det här får bli mitt sista inlägg i frågan på ett tag. Jag är genuint ledsen över utvecklingen i Mönsterås. Det blir väl som vanligt att det vänds mot dom som vågar säga ifrån och så kommer väl pratet om att det är synd om ungdomarna som inte har något att göra. Precis som om påstådd sysslolöshet skulle legitimera vandalisering och bränder. Det finns hur mycket som helst konstruktivt att göra i Mönsterås även om man inte spelar fotboll eller tycker om att hänga på fritidsgården. Jo, jag kan lista minst 100 saker som är roligare än att ställa till skada för andra. Men får man inte stopp på det här så har vi snart medborgargarden på gatorna och det är inte riktigt det samhälle man vill ha heller.

Världens mest otursförföljda gäng

Nä, jag påstår inte att ungdomsgäng är skyldiga till all vandalisering och alla bränder i Mönsterås, bara att de har råkat befinna sig på varje plats strax innan något har hänt. Jäkla otur. Världens mest otursförföljda gäng helt enkelt. Jo, jag tar mig friheten att raljera lite.

Det finns säkert en och annan som anser att det inte finns några problem med ungdomar som är ute på nätterna i Mönsterås. Rent teoretiskt så kan det ju vara en ren slump att de gång på gång råkat befinna sig på samma plats där fönster krossats och bränder uppstått. Gång på gång på gång på gång. Otur, som sagt.

Ja, ibland kan människor råka befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, men här finns ju ett uppenbart mönster.

Föräldrafrånvaron stör mest
Jag klandrar inte ungdomen i stort. De flesta sköter sig förstås. De som inte sköter sig och är straffmyndiga är ju ansvariga för sina handlingar. De flesta torde dock vara omyndiga och därför är det ju föräldrafrånvaron som stör mest.

Elfel och självantända buskar och lövhögar

I Sverige är ingen skyldig förrän man är dömd. Och jag påstår inte med 100% säkerhet att det är ungdomar som har vandaliserat hembygdsgården gång på gång i sommar/höst, att ungdomar satte eld på prydnadsbusken vid hembygdsparken, att ungdomar satte eld på Mölstadskolan eller att ungdomar har satt eld på containrar och garage i hamnen. Dock konstaterar jag alltså att ungdomar befunnit sig och iakttagits på så gott som alla de platser där detta har skett. Vid hembygdsgården kunde även en 15-årig grabb identifieras. I hamnen var det också ungdomar samma kväll som det brann. Tändstickor hittades där de hade varit. När jag var barn så stod man ju och tittade om det uppstod en brand. Ungdomarna i hamnen verkar ha försvunnit illa kvickt. Men ni ska se att det var något elfel (någon gång vart 20:e år så självantänder säkert en bil i Mönsterås) och så simsalabim så är ungdomsproblemet ur världen och vi som misstänkte ungdomar får stå där med lång näsa och skämmas. Yes! Jag springer gärna gatlopp. Vi har ytterligare ett antal av stenar och ekollon självkrossade rutor, en självantänd prydnadsbuske (jmfr Mose och den brinnande busken) och en självantänd lövhög vid en skola.

Det är ju inte så att någon är emot ungdomarna som uttrycker sig destruktivt. Men det är klart att man blir förbenad på allt mjäkande. Man unnar ju ungarna att få må bra och orten att slippa vandalisering.

Man hade gränserna inom sig

Löser man då problemet med ett kulturhus för alla dom som inte lirar fotboll eller vill hänga på fritidsgården? Nä, knappast. När jag var ung satte jag aldrig min fot på fritidsgården. Vi var ute och drev omkring utan att sabotera för andra. En gång satte jag och en kompis eld på en enbuske på en holme mellan Mönsterås och Kråkerum. Det var oerhört dumt gjort, men vi skulle aldrig ha kommit på tanken att sätta eld på något av värde i närheten av människor. Man hade helt enkelt gränser i sig för sina tokigheter. Rutor krossades bara genom eventuell olyckshändelse. Att krossa en ruta på rent ofog fanns inte på kartan.

En kontakt med pappa räckte
För några år sedan hade vi problem med ett mopedgäng där jag bor. Ett i jämförelse litet problem. De körde runt och saboterade gräsmattorna på nätterna, väckte alla i grannskapet och genade över en lekplats dygnet runt så att barnen utsattes för direkt fara. Jag försökte stävja ofoget med egenproducerade skyltar och Bostadsbolaget försökte med hinder. Inget hjälpte. Så småningom lyckades jag ta registreringsnumret på en moped som hade detta. Jag spårade mopeden som ägdes av en man på helt annan ort i Sverige, förmodligen mopedkillens far. Jag skrev ett brev till den förmodade fadern och upplyste honom om den förmodade sonens aktiviteter. Det dröjde inte länge förrän mopedbuset avstannade. En föräldrakontakt räckte i detta fall.

Ungdomsgängen i Mönsterås

Långt från verkligheten
Läste i tidningen att en Socialdemokrat i Mönsterås betonade att vi inte får peka ut en åldersgrupp som skyldig till de senaste vandaliseringarna och bränderna i Mönsterås. Mycket ska man behöva höra innan öronen trillar av. Politikerna hade också besökt fritidsgården, vilket också visar hur långt ifrån verkligheten de lever. Tror de verkligen att de här aktuella ungdomarna vistas på fritidsgården. De grabbar det handlar om gillar inte att spela pingis och mysa över en läsk. De skaffar sig sin prestige på helt andra sätt. Bättre vore om politikerna åkte till hamnen, hembygdsparken eller någon annan plats där ungdomarna huserar helgkvällar/nätter. (se kommentarerna för fortsatt diskussion)

Minst två gäng
Är det då inte ungdomar som ligger bakom allt som hänt? Tja, utan bevis är det ju svårt att peka ut enskilda personer, men visst handlar det huvudsakligen om ungdomar. Jag känner till minst två gäng eller kamratkretsar som driver runt i köpingen sena kvällar och ibland även på nätterna.

Upprepade vandaliseringar där ungdomar varit synliga
Mönsterås Hembygdspark har vandaliserats flera gånger under vår, sommar och höst genom krossade rutor, förstörda bänkar och en brunnen buske. Samtidigt har ungdomsgäng huserat där var och varannan kväll under den aktuella perioden. Problemet är att de förstås väntar tills alla vuxna har lämnat området innan de gör något. Nu har dock en 15-åring blivit sedd och utpekad vid ett tillfälle. Hoppas det kan leda till något, men tyvärr, tyvärr så brukar det sluta med att bevisen inte räcker. Men ingen kan väl på allvar tro att det är vuxna som roar sig med att pricka fönster med ekollon och sätta eld på prydnadsbuskar.

Vidare sågs ett ungdomsgäng vid Mölstadskolan strax före branden där för några veckor sedan. Ungdomsgäng sågs också vid hamnområdet före branden där förra veckan.

Det kan självklart inte uteslutas att det finns en galen pyroman i Mönsterås. Men tillåt mig tvivla. Ungdomsgängen har redan ställt till så mycket skada att man nu måste ta itu med det här på allvar.

Även äldre
Nu finns det även ett antal personer mellan 20 och 30 som ställer till problem i Köpingen och som gör att folk drar sig för att gå ut mörka kvällar på helgerna. Otrevliga jäklar som tror de äger världen efter att ha supit sig halvt redlösa på byns enda krog.

Patrullerande poliser
När nu föräldrarna uppenbarligen inte tar sitt ansvar så behöver Mönsterås patrullerande poliser som medborgarna kan få direktnummer till för att slippa gå via någon seg växeltelefonist som i bästa fall sitter i Kalmar. Men Mönsterås är tyvärr en polisiär öken, vilket ligisterna förstås vet.

Cykelfantomer och hembygdsvandaler i Mönsterås

Cykelfantomer
För fem dagar sedan uppmärksammade jag den bedrövliga trafiksituationen i Mönsterås. Som en av punkterna tog jag upp alla cyklister som cyklar enkelriktat på Storgatan. Idag uppmärksammar Barometern/OT samma sak då en kvinna hört av sig till redaktionen i samma ärende. Läs här.

Hembygdsvandaler
I båda lokaltidningarna (Östrans artikel här) kan vi dessutom läsa hur ungdomar har satt i system att vandalisera hembygdsgården och dess byggnader i Älgerum och vid Nynäs.

Vad ska man säga? Jag trodde vandaliseringarna, som var så omfattande förra sommaren, hade lugnat ner sig i år, men uppenbarligen inte. Jag ställer samma fråga som förra året. Var finns föräldrarna till dessa småligister och marodörer som borde lära sig veta hut! Skäms på er! Om jag kommer på er ska jag personligen ta er i kragen och lyfta hem er. Jag betalar gärna böter för otillbörligt ingripande.

Bra med ökad ungdomsdemokrati, men vandaliseringarna beror inte på dåligt fritidsutbud

Ska vi komma tillrätta med problemen i ungdomsgängen måste vi ta reda på vad de här ungdomarna saknar.

Ja, så säger en ledande socialdemokrat i Mönsterås med anledning av det senaste årets problem med vandaliseringar och gängbildning. Socialdemokraterna vill låta Statistiska centralbyrån fråga Mönsteråsungdomarna hur de vill att fritidsutbudet ska se ut i kommunen, allt enligt dagens Östran. Men är det verkligen ett vettigt fritidsutbud ungdomarna saknar, eller är det sunda värderingar?

Låt mig först slå fast att tanken från S är god och jag stödjer verkligen idén. Det är bara positivt om ungdomarna får större inflytande på kommunens fritidsutbud. (Mönsterås Bostäder glömde bestämt att fråga barnen innan man skrotade ett antal lekplatser, utan man frågade istället pensionärerna i hyresgästföreningen).

Men...och det är viktigt att påtala. Om Socialdemokraterna tror att man kan få bort vandaliseringen genom ett bättre fritidsutbud så tänker man fel. Tanken går tillbaka till det flummiga sextiotalet då det var inne att betrakta människor som gjorde kriminella handlingar som offer för samhället eller en taskig uppväxt. På så sätt fråntog man människor det egna ansvaret för sina handlingar.

Ungdomar som vandaliserar kan aldrig skylla på att kommunen har ett dåligt fritidsutbud. Vi var missnöjda med en hel del i min ungdom, men vi drev inte runt och förstörde saker för det. Vi använde vår egen kreativa förmåga och hittade på egna sysselsättningar.

Så...Socialdemokraternas förslag är bra för att ge ungdomar ökat inflytande över kommunens fritidsutbud. Men det innebär ingen lösning på vandaliseringsproblematiken. Det sitter djupare än så och handlar om de grundläggande värderingar som ungdomarna bär på. Där krävs en långsiktig och krävande satsning från föräldrar och skola.

Dagens vandaler - gårdagens bus

Varje vecka kan vi numera läsa om ungdomsgäng som vandaliserar, skräpar ner och stör. Trots att Mönsterås är en liten ort där flera måste veta vilka det är, så händer ingenting. Men hur var det när jag var ung? Vad ställde vi till med?

För det första kan jag konstatera att våra bus inte syftade till att förstöra för andra. Nej, våra tveksamma aktioner var mer inriktade på äventyr med klättringar och smygande som värsta förbrytelser. Så vad gjorde vi?

1. Takklättringar. Att klättra på tak tillhörde favoritsysselsättningarna. De var en del av leken där husägaren var en bov som vi skulle avslöja. De farligaste klättringarna gjordes vid Peos hus, vid ett garage vid Pionjärgatan, Parkskolan och så Torghallen (den affär som låg där Algotsparkeringen är idag). Jag minns särskilt en episod från Torghallen. Jag, Jocke och Peo hade klättrat upp. Plötsligt kommer affärsinnehavaren upp för stegen. Jag och Jocke hoppar ner i en snöhög, men vår andre kamrat vågar inte och fastnar i butiksinnehavarens fasta famn.

2. Spaningar i Ödehus. I detektivarbetet ingick förstås att smyga i ödehus, särskilt de gamla husen på torget (före rivningar och renoveringar) utgjorde grogrund för lyckade spaningar.

3. Lek vid hamnsågen. Särskilt roligt var det att hoppa runt i sågspånshögarna eller att gå omkring bland de livsfarliga sågmaskinerna. Detta var förmodligen det farligaste vi ägnade oss åt, och man kan fråga sig hur sågen fick vara så tillgänglig utan ett enda staket. För att undgå upptäckt hemma (morsan letade sågspån på strumporna) så hade jag ett par reservstrumpor hos Peo som jag bytte till innan hemfärd.

4. Lek i Mönsterås Bostäders källare och vindar. På den tiden var bolaget inte så noga med att låsa dörrarna, så vi grabbar hade i princip fritt fram. Men vi förstörde aldrig något.

Nej, några vandaler var vi aldrig, även om vi en gång tände på en enebuske ut mot Kråkerum. Jag kan i övrigt bara påminna mig en riktigt tveksam handling under hela barndomen. Men det är bäst jag kollar upp preskriptionstiden innan jag skriver om det.

Vandaler i Mönsterås - Var är föräldrarna?

I dagens Barometern/OT fylls nästan hela utrymmet igen av vandalartiklar när det gäller Mönsterås. Ingen risk för nyhetstorka där inte. Föräldrar är oroliga och undrar varför inte kommunen gör något. Borde de inte undra vad föräldrarna gör istället? Vidare kan vi läsa att Hembygdsgården har vandaliserats, liksom en förskola. Varför ge sig på dessa när de inte har något som helst symbolvärde? Ideella krafter och barn - är vandalerna stolta nu när de har gett sig på dem?

Dessa återkommande brott måste utföras av ett begränsat gäng, och jag är mycket förvånad att polisen inte verkar veta var man skall leta. Och var är som sagt föräldrarna? Är de så aningslösa? Ni borde skämmas som inte håller ordning på era kriminella barn!

Vems är ansvaret?

Ja, jag har skrivit om det tidigare och rangordnar nu det igen:

1. Föräldrarna har förstås ansvar för vad deras omyndiga barn har för sig.

2. Ungdomarna själva har också ansvar för hur de beter sig. I den åldern vet man förstås vad som är rätt och fel när det gäller nedskräpning, skadegörelse odyl. Man är ju straffmyndig från 15 års ålder.

3. Polisen har i uppdrag att förebygga och utreda brott. Varför spanar man inte i området en helg och fångar in busarna? Så borde polisarbete utföras.

4. Kommunen. Kommunen som myndighet och kommunen såsom allmänhet har förstås ett kollektivt ansvar att försöka bidraga till ett så harmoniskt Mönsterås som möjligt. Det kan ske på olika sätt via skola, sociala myndigheter, fritidsverksamhet etc.

Rapport från Hamnen

Plötsligt skall alla partier i Mönsterås överträffa varandra när det gäller skola, kultur och hamnstök; just de tre områden som denna blogg oftast tar upp i Mönsterås. Nå, så stor påverkan har nu inte denna blogg, men det visar i alla fall att politikerna inser var problemen finns. Här följer en rapport från hamnen.

Förra helgen åkte familjen ner till hamnlekplatsen där vår dotter skulle få leka en stund. När vi kommer dit har två killar just ställt en bänk på högkant. En kille har lyft bänken, och den andre åker kana på den. Jag säger förstås ifrån på skarpen, varvid den ene killen lite förskrämt undrar om de har förstört något. Jag försöker förklara att bänkarna är till för att sittas på och inte utföra vådliga lekar på, samt att de genom sitt beteende nu ingår i den krets som kan misstänkas för skadegörelsen i hamnområdet.

Den ene killen lommar sedan iväg till sina kamrater som sitter på en annan bänk på lekplatsen. Den andre killen sitter demostrativt kvar och blänger. Detta mitt på dagen en lördag.

Killarna var väl i åldern 14-17 år, och jag får väl vara glad att jag inte fick stryk.

Vem har då ansvaret för buset i hamnen? Kommunalrådet Roland Åkesson hänvisar till föräldrarna, andra hänvisar till polisen och kommunen. Jag ska försöka rangordna ansvaren.

1. Föräldrarna har förstås ansvar för vad deras omyndiga barn har för sig. Där ger jag Åkesson rätt.

2. Ungdomarna själva har också ansvar för hur de beter sig. I den åldern vet man förstås vad som är rätt och fel när det gäller nedskräpning, skadegörelse odyl. Man är ju straffmyndig från 15 års ålder.

3. Polisen har i uppdrag att förebygga och utreda brott. Varför spanar man inte i området en helg och fångar in busarna? Så borde polisarbete utföras.

4. Kommunen. Kommunen som myndighet och kommunen såsom allmänhet har förstås ett kollektivt ansvar att försöka bidraga till ett så harmoniskt Mönsterås som möjligt. Det kan ske på olika sätt via skola, sociala myndigheter, fritidsverksamhet etc.