Jobb jag har haft...och förlorat - Del I, Växjö Universitet

Jag tänkte påbörja en liten serie här på bloggen om några jobb jag har haft. I första hand kommer jag att ta upp jobb jag har haft i Mönsterås, men även i Växjö. Jag är ganska så lojal av mig, så några större avslöjanden eller skandaler blir det inte, annat än i ett par fall där anständigheten så kräver.

Vi börjar vid Växjö Universitet. Där var den legendariske historikern Lars-Olof Larsson professor på 1980-talet. Han hade satsat på en ny generation historiker med Peter Aronsson och Lennart Johansson som ledande namn. De i sin tur byggde upp en unik forskarmiljö med oss studenter. Jag hade förmånen att få läsa både för Lars-Olof Larsson och Peter Aronsson. När jag sedan började forska på allvar så fick jag vara med i den krets som var med och gjorde historieämnet i Växjö till ett av de mest omtalade och kreativa miljöerna i Sverige. Det fanns studenter som medvetet valde historia i Växjö framför Uppsala och Lund.

Det som gjorde miljön så kreativ var nog att vi var så olika när det gäller infallsvinklar till ämnet. Vi kunde ha tuffa diskussioner men sedan ta en öl ihop. Vi tänkte, utvecklade, trätte lite, analyserade, kämpade på. Det var högt i tak. Ändå var det det lokala perspektivet som i grunden förenade oss. Oavsett våra olika teoretiska eller ideologiska utgångspunkter så var vi överens om att historien utspelar sig i det lokala sammanhanget där människor lever.

De äldre vågade dessutom satsa på oss yngre. Redan mitt första år som doktorand fick jag undervisa A-studenter. Historikern Peter Danielsson och jag drev med stor framgång kurser under några år. Skryt är mig främmande, men vi var älskade av studenterna, kultpersoner. Det var fantastiskt roligt, spännande och också nervöst. Jag brukade ibland gå till universitetets lokaler och öva hela nätterna på mina föreläsningar. Men tiden blev jag mer avslappnad och lärde mig att improvisera allt mer och föra dialog med studenterna. Efter ett par år hade jag även kurser i Häxförföljelsernas historia, vilket var makalöst intressant.

Ja, det var några gyllene år på 1990-talet på Växjö Universitet. Sedan började det blåsa andra vindar. Man skulle visa upp fina fasader med disputerade lärare. Då hjälpte det inte att vi kunde visa upp kursutvärderingar med toppbetyg från studenterna. Nya ledare tillkom som ändrade det framgångsrika konceptet, vilket i själva verket innebar att man borrade hål i det ståtliga skeppet Historia vid Växjö Universitet. En unik forskarmiljö gick till botten när många av oss som varit med och byggt upp miljön antingen manövrerades ut eller fann det bäst att verka i andra miljöer för husfridens och forskarglädjens skull.

När jag ser tillbaka på de åren är det med tacksamhet. Jag har aldrig haft en arbetsgivare som vågade riskera så mycket. För nog var det en risk att satsa på oss unga som man gjorde. Men jag vågar påstå att vi levde upp till förväntningarna och mer därtill. Arbete kan inte bli roligare än så här. Och jag vet att vi för alltid påverkade många studenters känsla för historia, samtidigt som det gav oss alla minnen för livet.