Kristdemokraterna - sliskig inställsamhet, usel feghet och ynklig opportunism

När ledande kristdemokrater talar om "den enda rätta bilden av Kristdemokraterna", så måste man förstås reagera. Inte ens i gamla VPK talade ledarskapet med så auktoritär stämma. Med anledning härav repriserar jag ett äldre blogginlägg som även var publicerad i Barometern-OT. De senaste veckornas händelser inom partiet är bara ytterligare bevis för den odemokratiska toppstyrningen (som till och med får Socialdemokraternas oligarki att framstå som mjuk), den sliskiga inställsamheten gentemot det politiskt korrekta etablisemanget och oförmågan att förstå var fotfolket står. Det kommer att straffa sig i nästa val. Usel feghet och ynklig opportunism ska inte löna sig.

Kristdemokraternas förlorade själ och röster

Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt en ledare i Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.

Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa.

Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.

Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".

Läs vidare i bland annat:
- Dagen