Jag noterar med glädje att Kristdemokraterna har delat ut sitt årliga vitsippspris till Stranda Hembygdsförenings ordförande Per-Olof "Polle" Carlsson. (se Östran) Ett alldeles utmärkt val! Polle leder hembygdsföreningen med framgång, är ödmjuk, öppen för nya synpunkter och har ett genuint intresse för historia.
KD:S motivering löd: "För att du på ett föredömligt och generöst sätt har arbetat för hembygden. Du har med stor värdighet lyft fram föregående generationers insatser för Strandabygden. Du är en synnerligen positiv, ödmjuk och kunnig person som möter alla med respekt."
Något för Kulturnämnden att begrunda.
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
8 maj 2010
27 mars 2010
Det mystiska partibytet
Lokalpressen ligger två veckor efter
Noterar att Barometern/OT idag uppmärksammar att Mönsteråsprofilen Torsten Pålsson byter parti från KD till Centerpartiet, något som Mönsteråsbloggen skrev om redan för två veckor sedan. För den som undrar så är Torsten Pålsson Chatrine Pålsson Ahlgrens svåger.
Vill inte förklara
Det som förvånar mig är att den vanligtvis öppenhjärtige Torsten Pålsson inte vill förklara för tidningen varför han byter parti. Han säger att partierna är ganska lika och att han inte vill gå in på det närmare.
Olika ideologiska rötter
Nå, så enkelt är det förstås inte. Väljarna borde få svar. Partierna har olika ideologiska rötter. Centerpartiet har mig veterligt ingen strävan att bygga på kristna värden, låt vara att KD i mycket har frångått sin kristna värdegrund för att passa in i Alliansen. Men varje seriös väljare frågar sig förstås om Torsten har tänkt igenom sin ideologiska omsvängning? Eller handlar det inte om ideologi? Ibland fungerar ju inte personkemin i små partigrupper, vilket ibland kan föranleda mystiska partibyten. Nå, eftersom han inte vill berätta så är fältet öppet för spekulationer.
Noterar att Barometern/OT idag uppmärksammar att Mönsteråsprofilen Torsten Pålsson byter parti från KD till Centerpartiet, något som Mönsteråsbloggen skrev om redan för två veckor sedan. För den som undrar så är Torsten Pålsson Chatrine Pålsson Ahlgrens svåger.
Vill inte förklara
Det som förvånar mig är att den vanligtvis öppenhjärtige Torsten Pålsson inte vill förklara för tidningen varför han byter parti. Han säger att partierna är ganska lika och att han inte vill gå in på det närmare.
Olika ideologiska rötter
Nå, så enkelt är det förstås inte. Väljarna borde få svar. Partierna har olika ideologiska rötter. Centerpartiet har mig veterligt ingen strävan att bygga på kristna värden, låt vara att KD i mycket har frångått sin kristna värdegrund för att passa in i Alliansen. Men varje seriös väljare frågar sig förstås om Torsten har tänkt igenom sin ideologiska omsvängning? Eller handlar det inte om ideologi? Ibland fungerar ju inte personkemin i små partigrupper, vilket ibland kan föranleda mystiska partibyten. Nå, eftersom han inte vill berätta så är fältet öppet för spekulationer.
1 september 2009
Chatrine Pålsson Ahlgren slutar i riksdagen
Lämnar riksdagen efter 18 år
Kristdemokraternas riksdagsledamot Chatrine Pålsson Ahlgren låter meddela att hon lämnar riksdagen i höst efter 18 år (läs här och här). Eftersom Chatrine kommer från Mönsterås Kommun är det förstås på sin plats med en kommentar.
Det är bra att hon avgår
Det är bra att Chatrine avgår. 18 år är en väldigt lång tid och riksdagsarbete mer krävande än vad gemene man förmodligen kan tänka sig. Dessutom är det inte bra för demokratin att uppta en riksdagsplats för länge. Frågan är bara hur ersättaren Anders Andersson skall orka eftersom han uppenbarligen har haft stora problem med hjärtat.
Fokus på familjen och sociala frågor
Hur ska man då bedöma Chatrines insatser, oberoende av vad man tycker om KD´s politik? För det första får man väl konstatera att det är imponerande att ha hållit sig kvar så pass länge i KD-toppen mot bakgrund av att hon alltid har tillhört partiets något mer konservativa sida med tydligt fokus på familjen och sociala frågor.
Jag fick ett partiprogram istället för ett personligt svar
KD har ju annars gjort sig av med de öppet konservativa abortmotståndarna de senaste årtiondena. Men Chatrine har skickligt parerat genom att anpassa sig till partilinjen i abortfrågan, samtidigt som hon har behållit fokus på familjefrågor.
När jag vid ett tillfälle mejlade henne och frågade vad hon ansåg om aborter, så fick jag partiets familjepolitiska program i brevlådan istället för ett eget svar. Jag minns än hur besviken jag blev och hur fegt jag tyckte det var.
Chatrine gled med i partiets liberala utveckling, men lyckades på något förunderligt sätt ändå bevara en viss konservativ framtoning. Jag minns hur hon för 15-20 år sedan var med i Sievert Öholms debattprogram och förklarade varför hon ville ha en striktare abortlagstiftning. 15 år senare försvarade hon lika övertygad partiets totala omsvängning i abortfrågan. Detta trollerinummer imponerade inte på mig.
Vardagsnära människa med genuin känsla för människors levnadsvillkor
Chatrines främsta betydelse som politiker var som jag ser det att hon aldrig förlorade kontakten med medborgarna och vardagslivet. Chatrine har alltid varit väldigt trevlig, gjorde insatser i vardagslivet och hade alltid en genuin känsla för människors levnadsvillkor. Hon jobbade ofta inom vården när hon var ledig från riksdagsarbetet, hon serverade kaffe i kyrkan, hon ställde upp. För mig är det som denna vardagsnära människa hon betydde mest. Visserligen tvekade hon inte att visa upp sitt vardagsengagemang för media, men det var ändå äkta.
På något sätt borde förstås samhället ta tillvara Chatrines erfarenhet, även om hon inte helt släpper sina lokala uppdrag. Men det verkar som om hon nu vill ge sina krafter till familjen. Det får man i så fall ha förståelse för.
Det var klokt att avgå efter 18 år i riksdagen. Flera politiker borde dra lärdom av detta.
Kristdemokraternas riksdagsledamot Chatrine Pålsson Ahlgren låter meddela att hon lämnar riksdagen i höst efter 18 år (läs här och här). Eftersom Chatrine kommer från Mönsterås Kommun är det förstås på sin plats med en kommentar.
Det är bra att hon avgår
Det är bra att Chatrine avgår. 18 år är en väldigt lång tid och riksdagsarbete mer krävande än vad gemene man förmodligen kan tänka sig. Dessutom är det inte bra för demokratin att uppta en riksdagsplats för länge. Frågan är bara hur ersättaren Anders Andersson skall orka eftersom han uppenbarligen har haft stora problem med hjärtat.
Fokus på familjen och sociala frågor
Hur ska man då bedöma Chatrines insatser, oberoende av vad man tycker om KD´s politik? För det första får man väl konstatera att det är imponerande att ha hållit sig kvar så pass länge i KD-toppen mot bakgrund av att hon alltid har tillhört partiets något mer konservativa sida med tydligt fokus på familjen och sociala frågor.
Jag fick ett partiprogram istället för ett personligt svar
KD har ju annars gjort sig av med de öppet konservativa abortmotståndarna de senaste årtiondena. Men Chatrine har skickligt parerat genom att anpassa sig till partilinjen i abortfrågan, samtidigt som hon har behållit fokus på familjefrågor.
När jag vid ett tillfälle mejlade henne och frågade vad hon ansåg om aborter, så fick jag partiets familjepolitiska program i brevlådan istället för ett eget svar. Jag minns än hur besviken jag blev och hur fegt jag tyckte det var.
Chatrine gled med i partiets liberala utveckling, men lyckades på något förunderligt sätt ändå bevara en viss konservativ framtoning. Jag minns hur hon för 15-20 år sedan var med i Sievert Öholms debattprogram och förklarade varför hon ville ha en striktare abortlagstiftning. 15 år senare försvarade hon lika övertygad partiets totala omsvängning i abortfrågan. Detta trollerinummer imponerade inte på mig.
Vardagsnära människa med genuin känsla för människors levnadsvillkor
Chatrines främsta betydelse som politiker var som jag ser det att hon aldrig förlorade kontakten med medborgarna och vardagslivet. Chatrine har alltid varit väldigt trevlig, gjorde insatser i vardagslivet och hade alltid en genuin känsla för människors levnadsvillkor. Hon jobbade ofta inom vården när hon var ledig från riksdagsarbetet, hon serverade kaffe i kyrkan, hon ställde upp. För mig är det som denna vardagsnära människa hon betydde mest. Visserligen tvekade hon inte att visa upp sitt vardagsengagemang för media, men det var ändå äkta.
På något sätt borde förstås samhället ta tillvara Chatrines erfarenhet, även om hon inte helt släpper sina lokala uppdrag. Men det verkar som om hon nu vill ge sina krafter till familjen. Det får man i så fall ha förståelse för.
Det var klokt att avgå efter 18 år i riksdagen. Flera politiker borde dra lärdom av detta.
3 juni 2009
Vårdnadsbidrag i Mönsterås - Centern har väntat färdigt
Vårdnadsbidrag i Mönsterås
Allianspartierna har nu enats om att införa vårdnadsbidrag i Mönsterås från och med 2010, enligt dagens Östran. Det är bara några veckor sedan som jag skrev att KD måste få igenom detta i Mönsterås för att ha något att visa väljarna inför nästa val. Flera andra borgerliga kommuner har redan infört vårdnadsbidrag. Men Centerpartiet i Mönsterås valde att vänta och se, vilket KD fick vackert finna sig i. Nu blir det alltså vårdnadsbidrag, men först efter att Centerpartiet har väntat färdigt. Det kan inte vara roligt för KD att vara helt beroende av Centerpartiets strategi.
Dagissamhället
Jag växte upp i hemmafrusamhället och anser mig vara lyckligt lottad. Sedan behövdes arbetskraft och för att fler kvinnor skulle komma ut på arbetsmarknaden skapade man hela dagissystemet. Det var en större revolution än man kan föreställa sig. Plötsligt skulle barnen vistas hos och fostras av främmande människor större delen av dagarna. För en del barn har systemet varit en katastrof. För andra en lyckoträff. Vi har bara ett barn och därför passar dagis oss. Om hon hade haft syskon kanske vi hade velat annorlunda. Då hade dagens vårdnadsbidrag inte räckt.
Vårdnadsbidraget är bra som grundprincip, men 3000 kr är på tok för lite om man på allvar vill ge tillbaka en del av makten till föräldrarna.
Allianspartierna har nu enats om att införa vårdnadsbidrag i Mönsterås från och med 2010, enligt dagens Östran. Det är bara några veckor sedan som jag skrev att KD måste få igenom detta i Mönsterås för att ha något att visa väljarna inför nästa val. Flera andra borgerliga kommuner har redan infört vårdnadsbidrag. Men Centerpartiet i Mönsterås valde att vänta och se, vilket KD fick vackert finna sig i. Nu blir det alltså vårdnadsbidrag, men först efter att Centerpartiet har väntat färdigt. Det kan inte vara roligt för KD att vara helt beroende av Centerpartiets strategi.
Dagissamhället
Jag växte upp i hemmafrusamhället och anser mig vara lyckligt lottad. Sedan behövdes arbetskraft och för att fler kvinnor skulle komma ut på arbetsmarknaden skapade man hela dagissystemet. Det var en större revolution än man kan föreställa sig. Plötsligt skulle barnen vistas hos och fostras av främmande människor större delen av dagarna. För en del barn har systemet varit en katastrof. För andra en lyckoträff. Vi har bara ett barn och därför passar dagis oss. Om hon hade haft syskon kanske vi hade velat annorlunda. Då hade dagens vårdnadsbidrag inte räckt.
Vårdnadsbidraget är bra som grundprincip, men 3000 kr är på tok för lite om man på allvar vill ge tillbaka en del av makten till föräldrarna.
11 maj 2009
Mönsteråsbloggen gräver djupare I: Kristdemokraterna - få motioner och ingen framgång med vårdnadsbidraget
Idag påbörjar jag en artikelserie där jag synar de lokala partierna i Mönsterås Kommun. Först ut till granskning är Kristdemokraterna.
Valresultat
I senaste lokalvalet fick KD 4,1% i valet till kommunfullmäktige. Det är en marginell ökning jämfört med valet 2002 då partiet fick 3,9%, men betydligt sämre än de 4,9% man fick 1998.
Starkast i Fliseryd och i Hammarglo
KD är föga överraskande starkast i Fliserydsdistriktet, där två av partiets ledande företrädare bor – riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren och Madeleine Rosenqvist, båda mycket erfarna. Man är också starka i Mönsterås norra landsbygdsdistrikt, vilket kan förklaras av att det bor många Pingstvänner i Hammarglo.
Ledamöterna - ”Lalle” och Madeleine
I personvalet fick Mönsteråskändisen Lars-Jonny ”Lalle” Andersson 56 röster, följd av Madeleine Rosenqvist, 39 röster. De företräder partiet i Kommunfullmäktige, med Ingrid Thunberg som ersättare. KD har en representant i Kommunstyrelsen och finns också representerat i några av nämnderna.
Motionerar inte ofta och vårdnadsbidraget fastnade i långbänk
KD är inte flitiga på att lämna in motioner. Före denna mandatperiod lämnade Ingrid Thunberg in två motioner som behandlades under nuvarande mandatperiod. Dels ett förslag om insamling av miljöfarligt avfall såsom lysrör, glödlampor etc som bifölls. Dels ett förslag om sänkta hastigheter på Oknö även under vintertid som ännu är under utredning.
Under denna mandatperiod hittar jag bara två motioner. Det är "Lalle" som lämnat in en motion där han föreslår att skolan ska få de resurser som behövs för att tillgodose varje barns behov. Motionen behandlades genom att Barn- och utbildningsnämnden redovisade hur man arbetar. Motionen verkar vara för allmänt hållen för att man skall kunna ta konkret ställning till den.
Den andra motionen avser KD´s hjärtefråga – vårdnadsbidraget. Redan våren 2007 lämnade "Lalle" och Madeleine in en motion med förslag att Kommunstyrelsen skulle utreda regler så att vårdnadsbidrag skulle kunna införas. Det såg också lovande ut i en remiss till regeringen där en majoritet av Kommunstyrelsens arbetsutskott ställer sig positiv till införandet av vårdnadsbidrag, dock tidigast 1 jan 2009. Frågan verkar dock hamna i långbänk och i budgetarbetet i maj 2008 lämnar Madeleine följande protokollsanteckning: Det är viktigt att föräldrar även i Mönsterås kommun kan ges tydliga besked om när och i vilken omfattning vår kommun kan utöka valfriheten genom införande av ett kommunalt vårdnadsbidrag.
Det senaste är att Barn- och utbildningsnämnden har redovisat hur det har gått i andra jämförbara kommuner som införde vårdnadsbidraget. Denna rapport kommer att redovisas i budgetarbetet.
Man kan alltså konstatera att KD inte har haft framgång med vårdnadsbidraget i Mönsterås. Så länge Centern driver sin linje att ”vänta och se” kommer det inte att genomföras.
Hur länge ska KD spela med i alliansteamet?
Man kan fråga sig hur länge KD ska vara lojala och rösta med Centern i budgetfrågorna, när man inte verkar få igenom Vårdnadsbidraget. Partiet skulle förmodligen vinna på att profilera sig gentemot Centern.
KD ännu starkt knutet till Pingströrelsen
På riksplanet har KD de senaste 20 åren gjort allt för att tvätta bort sin stämpel som frikyrkoparti. Hur ser det ut idag i Mönsterås? När jag tittade på vilka som ingick i KD´s styrelse för några år sedan så kände jag igen 10 av 11 som pingstvänner. Av dagens styrelse så är minst 6 av 8 pingstvänner. En titt på valsedeln inför kommunfullmäktige 2006 visar att minst 14 av 20 kandidater var pingstvänner.
Jag skriver inte detta för att ägna mig åt åsiktsregistrering. För mig får KD ha hur många Pingstvänner de vill. Det finns inget misstänkt i det. Det är dessutom trevligt och kompetent folk. Men om KD vill förnya sig och ändra bilden av sig själv, så är det ändå en intressant iakttagelse.
Inför nästa val
Om partiet skall lyckas i nästa kommunalval måste man nå en framgång med vårdnadsbidraget i Mönsterås Kommun. Annars har man inget att visa fram för sina potentiella väljare. Om det inte lyckas måste man tydligare profilera sig gentemot Centern. Vidare bör man försöka få in ytterligare nytt folk som vill engagera sig. Sist men inte minst bör man marknadsföra ”Lalle” ännu mer. ”Lalle” är en genuint genomtrevlig människa som de flesta Mönsteråsbor känner igen och vars förtroendekapital kommer att finnas kvar även om man inte får igenom vårdnadsbidraget. Men han behöver hjälp från någon som kan politikens turer med motioner odyl, och då tror jag att Madeleine eller någon annan med erfarenhet är ett nödvändigt komplement.
Valresultat
I senaste lokalvalet fick KD 4,1% i valet till kommunfullmäktige. Det är en marginell ökning jämfört med valet 2002 då partiet fick 3,9%, men betydligt sämre än de 4,9% man fick 1998.
Starkast i Fliseryd och i Hammarglo
KD är föga överraskande starkast i Fliserydsdistriktet, där två av partiets ledande företrädare bor – riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren och Madeleine Rosenqvist, båda mycket erfarna. Man är också starka i Mönsterås norra landsbygdsdistrikt, vilket kan förklaras av att det bor många Pingstvänner i Hammarglo.
Ledamöterna - ”Lalle” och Madeleine
I personvalet fick Mönsteråskändisen Lars-Jonny ”Lalle” Andersson 56 röster, följd av Madeleine Rosenqvist, 39 röster. De företräder partiet i Kommunfullmäktige, med Ingrid Thunberg som ersättare. KD har en representant i Kommunstyrelsen och finns också representerat i några av nämnderna.
Motionerar inte ofta och vårdnadsbidraget fastnade i långbänk
KD är inte flitiga på att lämna in motioner. Före denna mandatperiod lämnade Ingrid Thunberg in två motioner som behandlades under nuvarande mandatperiod. Dels ett förslag om insamling av miljöfarligt avfall såsom lysrör, glödlampor etc som bifölls. Dels ett förslag om sänkta hastigheter på Oknö även under vintertid som ännu är under utredning.
Under denna mandatperiod hittar jag bara två motioner. Det är "Lalle" som lämnat in en motion där han föreslår att skolan ska få de resurser som behövs för att tillgodose varje barns behov. Motionen behandlades genom att Barn- och utbildningsnämnden redovisade hur man arbetar. Motionen verkar vara för allmänt hållen för att man skall kunna ta konkret ställning till den.
Den andra motionen avser KD´s hjärtefråga – vårdnadsbidraget. Redan våren 2007 lämnade "Lalle" och Madeleine in en motion med förslag att Kommunstyrelsen skulle utreda regler så att vårdnadsbidrag skulle kunna införas. Det såg också lovande ut i en remiss till regeringen där en majoritet av Kommunstyrelsens arbetsutskott ställer sig positiv till införandet av vårdnadsbidrag, dock tidigast 1 jan 2009. Frågan verkar dock hamna i långbänk och i budgetarbetet i maj 2008 lämnar Madeleine följande protokollsanteckning: Det är viktigt att föräldrar även i Mönsterås kommun kan ges tydliga besked om när och i vilken omfattning vår kommun kan utöka valfriheten genom införande av ett kommunalt vårdnadsbidrag.
Det senaste är att Barn- och utbildningsnämnden har redovisat hur det har gått i andra jämförbara kommuner som införde vårdnadsbidraget. Denna rapport kommer att redovisas i budgetarbetet.
Man kan alltså konstatera att KD inte har haft framgång med vårdnadsbidraget i Mönsterås. Så länge Centern driver sin linje att ”vänta och se” kommer det inte att genomföras.
Hur länge ska KD spela med i alliansteamet?
Man kan fråga sig hur länge KD ska vara lojala och rösta med Centern i budgetfrågorna, när man inte verkar få igenom Vårdnadsbidraget. Partiet skulle förmodligen vinna på att profilera sig gentemot Centern.
KD ännu starkt knutet till Pingströrelsen
På riksplanet har KD de senaste 20 åren gjort allt för att tvätta bort sin stämpel som frikyrkoparti. Hur ser det ut idag i Mönsterås? När jag tittade på vilka som ingick i KD´s styrelse för några år sedan så kände jag igen 10 av 11 som pingstvänner. Av dagens styrelse så är minst 6 av 8 pingstvänner. En titt på valsedeln inför kommunfullmäktige 2006 visar att minst 14 av 20 kandidater var pingstvänner.
Jag skriver inte detta för att ägna mig åt åsiktsregistrering. För mig får KD ha hur många Pingstvänner de vill. Det finns inget misstänkt i det. Det är dessutom trevligt och kompetent folk. Men om KD vill förnya sig och ändra bilden av sig själv, så är det ändå en intressant iakttagelse.
Inför nästa val
Om partiet skall lyckas i nästa kommunalval måste man nå en framgång med vårdnadsbidraget i Mönsterås Kommun. Annars har man inget att visa fram för sina potentiella väljare. Om det inte lyckas måste man tydligare profilera sig gentemot Centern. Vidare bör man försöka få in ytterligare nytt folk som vill engagera sig. Sist men inte minst bör man marknadsföra ”Lalle” ännu mer. ”Lalle” är en genuint genomtrevlig människa som de flesta Mönsteråsbor känner igen och vars förtroendekapital kommer att finnas kvar även om man inte får igenom vårdnadsbidraget. Men han behöver hjälp från någon som kan politikens turer med motioner odyl, och då tror jag att Madeleine eller någon annan med erfarenhet är ett nödvändigt komplement.
23 januari 2009
Kristdemokraterna - sliskig inställsamhet, usel feghet och ynklig opportunism
När ledande kristdemokrater talar om "den enda rätta bilden av Kristdemokraterna", så måste man förstås reagera. Inte ens i gamla VPK talade ledarskapet med så auktoritär stämma. Med anledning härav repriserar jag ett äldre blogginlägg som även var publicerad i Barometern-OT. De senaste veckornas händelser inom partiet är bara ytterligare bevis för den odemokratiska toppstyrningen (som till och med får Socialdemokraternas oligarki att framstå som mjuk), den sliskiga inställsamheten gentemot det politiskt korrekta etablisemanget och oförmågan att förstå var fotfolket står. Det kommer att straffa sig i nästa val. Usel feghet och ynklig opportunism ska inte löna sig.
Kristdemokraternas förlorade själ och röster
Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt en ledare i Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa.
Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Läs vidare i bland annat:
- Dagen
Kristdemokraternas förlorade själ och röster
Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt en ledare i Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa.
Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Läs vidare i bland annat:
- Dagen
15 december 2008
Kristdemokraternas förlorade själ och röster
Kristdemokraterna i Kalmar län har i valet till riksdagen rasat från 13% 1998 till 2,9% vintern 2008, enligt ledaren i dagens Barometern/OT (SCB). Det är ett remarkabelt tapp som måste förklaras.
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa. Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Ledarskribenten Per Dahl funderar om det kan bero på partiets omvandling från värdekonservativt parti till ett allmänborgerligt. Per Dahl har nog delvis rätt. Men om det resonemanget skulle stämma fullt ut så borde partiet alltså ha varit konservativt 1998, vilket det inte var. Partiets liberala omvandling påbörjades redan under 1980-talet, vilket de första åren gav bra resultat i valsiffrorna. Samtidigt lyckades man behålla de lojala kärnväljarna, trots att de flesta inte har uppskattat förändringarna. Valframgången 1998 berodde alltså på att partiet hade frångått en hel del av sin konservativa framtoning och vunnit allmänborgerliga väljare, inte på att de var genuint värdekonservativa. Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns.
Kristdemokraternas historia de senaste 20 åren är ett tragiskt exempel på ett parti som först når framgångar genom att sälja sin själ. Framgångskonceptet drivs sedan så långt att man förlorar både de tidigare så lojala mer konservativa kärnväljarna och de allmänborgerliga väljare som tilltalades av "konservatism-light".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
