I dagens Barometern-OT har man gjort en liten artikel om Mönsterås Fattiggård efter ett tips från under-tecknad. Det blev väl ok. Hur som helst publicerar jag här min variant av artikeln där jag ger lite mer kött på benen.
Inte långt ifrån där jag bor låg en gång Mölstads gamla fattiggård. Huset omvandlades senare till ålderdomshem och består idag av fina hyreslägenheter. Ibland går tankarna till dem som en gång tillbringade sina dagar där. Blev de väl omhändertagna eller var det en förnedring? Vilka var dom och hur såg deras livsöden ut?
I det kristna Sverige som växte fram under medeltiden blev det en dygd att ta hand om fattiga och sjuka, vilket inte minst alla hospital från denna tid vittnar om. När så Gustav Vasa plundrade och stängde klostren blev fattigvården en angelägenhet för socknen - eller med andra ord, den kristna församlingen, och i modern tid den sekulariserade kommunen som i stort sett byggde på de gamla sockengränserna. Med den moderna tiden kom också idéer om att inte bara hjälpa fattiga, utan också ta itu med de strukturer som medför fattigdom.
Mölstads fattiggård byggdes i början av 1900-talet sedan Mönsterås socken köpt Mölstad gård 1903 för 42 000 kr. Själva byggnaden, i tidstypisk institutionsstil, kostade ca 80 000 kr att uppföra och den var beräknad för 80 platser. Lägg märke till ordvalet "fattiggård", som en slags statusmarkering gentemot de äldre uttrycken ”fattigstuga” och "fattighus. Kommunen var inte sen att skryta med sitt nybygge och man lät trycka vykort på den nya fattiggården vars pampiga fasader vittnade om en välskött kommun som för länge sedan hade rivit den lusdränkta gamla fattigstugan och ersatt den med modern institutionsvård.
Inte långt ifrån där jag bor låg en gång Mölstads gamla fattiggård. Huset omvandlades senare till ålderdomshem och består idag av fina hyreslägenheter. Ibland går tankarna till dem som en gång tillbringade sina dagar där. Blev de väl omhändertagna eller var det en förnedring? Vilka var dom och hur såg deras livsöden ut?
I det kristna Sverige som växte fram under medeltiden blev det en dygd att ta hand om fattiga och sjuka, vilket inte minst alla hospital från denna tid vittnar om. När så Gustav Vasa plundrade och stängde klostren blev fattigvården en angelägenhet för socknen - eller med andra ord, den kristna församlingen, och i modern tid den sekulariserade kommunen som i stort sett byggde på de gamla sockengränserna. Med den moderna tiden kom också idéer om att inte bara hjälpa fattiga, utan också ta itu med de strukturer som medför fattigdom.
Mölstads fattiggård byggdes i början av 1900-talet sedan Mönsterås socken köpt Mölstad gård 1903 för 42 000 kr. Själva byggnaden, i tidstypisk institutionsstil, kostade ca 80 000 kr att uppföra och den var beräknad för 80 platser. Lägg märke till ordvalet "fattiggård", som en slags statusmarkering gentemot de äldre uttrycken ”fattigstuga” och "fattighus. Kommunen var inte sen att skryta med sitt nybygge och man lät trycka vykort på den nya fattiggården vars pampiga fasader vittnade om en välskött kommun som för länge sedan hade rivit den lusdränkta gamla fattigstugan och ersatt den med modern institutionsvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar