Myten om framsteget

"Ska det behöva vara så här? Vi lever ju på 2000-talet." Ja, så säger människor ibland som är missnöjda med sakernas tillstånd. Bakom uttrycket döljer sig den förrädiska tanken att utvecklingen går framåt, att människan med tidens gång avlägsnar sig från förtryck och orättvisor, att det var sämre förr, att det borde vara bätte idag.

Myten om framsteget heter en fantastiskt bra bok av den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright. Jag rekommenderar den till alla som ännu håller fast vid upplysningstänkandets kärnidé att människan har en förmåga att hela tiden förbättra världen, särskilt om hon frigör sig från utvecklingshämmande och konfliktskapande religioner. von Wright hade alltid en uppfriskande pessimistisk hållning till människan och utvecklingen och är min favoritfilosof.

Man säger ibland i debatten att framstegstanken har fallit, men jag tvivlar. Fortfarande verkar människor tro att vi lever i den bästa av världar, att allt var sämre förr och att dagens samhälls- och klimatproblem kan lösas med framsteg och ny teknik.

Ändå så kan vi se vad som hände när människan kastade loss från Gud och började försöka förverkliga sina paradisdrömmar på jorden. Det är inte religionerna som orsakat de värsta krigen och förtrycken i vår värld. Nej det var 1900-talets sekulariserade ideologier som nazism och kommunism som orsakade världen störst lidande och flest offer. Utan Gud förloras respekten för det absoluta människovärdet som istället relativiseras och ställs i relation till paradisdrömmen (vissa motsträviga element skall bort). Även sekulariserade liberala demokratiska länder har misslyckats lösa de stora problemen trots ökat välstånd för många. Se på miljöförstöringen, drogmissbruket, konsumtionshysterin och värdenas relativisering i våra västerländska demokratier. Nej, det blev inget paradis på jorden.

Framstegstankens arrogans visar sig alltså inte minst i hur man ser på historiens människor. De beskrivs i det närmaste som dummare än dagens människor, trots att de inte skapade två världskrig eller förstörde jordens miljö. Framstegstanken bygger på myten att det var sämre förr, fattigare, mer förtryck, fler krig, fler sjukdomar etc. Det kan kanske stämma till viss del när det gäller sjukvård, boende och hygien, men om vi ser till helheten så är det ytterst tveksamt om det var sämre förr. Kan vi mot bakgrund av förlorad trygghet inför evigheten, två världskrig, förtryckande ideologier, miljöförstöring, ensamhet och drogproblem verkligen hävda att världen har blivit bättre sedan upplysningstiden?

Min beskrivning låter dyster. Men trots människans begränsade förmåga att leva i harmoni så är det vår uppgift att försöka leva så gott det går med hänsyn till andra och vår natur. Det förutsätter att vi släpper paradisdrömmarna på jorden och börjar tänka realistiskt. Kanske borde vi till att börja med sänka vår levnadsstandard och få det sämre för att få det bättre.

Den som vill läsa en kritik av kritiken av framstegstanken rekommenderas istället Göran Greiders "Arbetarklassens återkomst". Boken är lättläst och Greider ska man alltid ta på allvar även om han är ytterst sossekonservativ och knappast upprätthåller von Wrights logiska stringens. Å andra sidan får man engagemang.