Jobb jag har haft...och förlorat - Del II - Kalabaliken på Mönsterås Gymnasiebibliotek

Jag fortsätter nu serien om jobb jag har haft och förlorat. Del ett handlade om Växjö Universitet.

Jag får en tillsvidaretjänst...
Hösten 2002 och våren 2003 vikarierade jag som barnbibliotekarie på Mönsterås Bibliotek. Det gick ärligt talat väldigt bra och ryktet spred sig om min insats. Det fanns folk som ville ta tillvara på min kompetens efter att vikariatet gick ut. Helena Gunnarsson på Gymnasiebiblioteket i Mönsterås lyckades övertala rektorn att tillsätta en vakant 50% tjänst som biblioteksassistent på Gymnasiet. Jag sökte, kom på intervju och fick tjänsten som utlystes som en tillsvidareanställning.

...som görs om till visstidsanställning
Mycket glad åkte jag ner till rektor Jan Es Johanssons kontor för att skriva under anställningshandlingarna. Då hade han till min stora besvikelse gjort om tjänsten till en sex månaders visstidsanställning med möjlighet till förlängning. Fick man överhuvudtaget göra så? Någon riktig förklaring fick jag aldrig.

Assistentjobb med pedagogiska specialuppdrag
Nå, jag började jobbet vars innehåll var mycket mer avancerat än en biblioteksassistents. Förutom att låna ut och ställa ut böcker, hjälpte jag elever med studiearbeten, undervisade de olika klasserna i källkritik på Internet och gav skönlitterära boktips i anknytning till olika aktuella teman som eleverna höll på med. Jag gjorde med andra ord mer än vad som normalt sett ingår i en assistents jobb. Allt gick väldigt bra. Dessutom kom jag bra överrens med eleverna, och inte minst grabbarna fick en manlig förebild på biblioteket.

Osäkra villkor, förlängningar och tjänstens indragande
Efter ett halvår började jag fråga om förlängningsmöjligheter. Och efter många turer hit och dit, där rektorn verkade osäker, fick jag ett halvårs förlängning till årsskiftet 2003/2004. Då var det dags igen, och efter samma ångestladdade väntan blev det en ny förlängning till juni 2004.
Sedan var det dock stopp. Rektorn skyllde på ekonomiska besparingskrav. Kommunen hade förvisso lagt ut besparingskrav på de flesta förvaltningar det året, men den avgörande orsaken var att rektorn aldrig haft någon känsla för bibliotekets pedagogiska roll i skolan, utan drev en defensiv skolbibliotekspolitik. Under det dryga år jag var där hade han aldrig visat sig i bibliotekslokalen.

Rektorn gör äntligen ett besök på biblioteket, skäller ut mig och ställer mig inför inkvisitionsdomstolen
Innan jag slutade hade jag ett antal frågor som jag ville ha svar på. Jag ville exempelvis äntligen få veta varför tjänsten gjordes om från tillsvidareanställning till visstidsanställning, de ekonomiska turerna kring tjänsten, skolans prioriteringar, hur han såg på bibliotekets pedagogiska roll, en del underligheter under anställningsintervjun etc.

Mina frågor tog skruv. För första gången på ett och ett halvt år gjorde rektorn ett besök på skolbiblioteket och kommenderade mig i högsta hysteriska tonläge att infinna mig i ett grupprum. När jag förklarade att han störde mig i mitt arbete kommenderade han dit mig i ännu högre tonläge (skrek!). Det låg hot i luften. Jag fann då för bäst att lomma med. I rummet hade han samlat ihop ytterligare två rektorer (en från Parkskolan, ej nuvarande rektor) som nu skulle ställa mig till svars för mina frågor. Det var rena inkvisitionen. Tre rektorer mot en biblioteksassistent. Jag får väl känna mig smickrad. Jag förklarade lugnt att det inte var jag som skulle stå till svars eftersom jag hade rätt att ställa vilka frågor jag ville, och att skolans ledning hade en moralisk skyldighet att svara. Det var således skolans ledning som skulle förklara sig, inte jag. Detta retade upp rektorn ännu mer, varvid Parkskolans rektor, som överhuvudtaget verkade tycka att Gymnasierektorn hade gått för långt, tvingades ingripa och lugna rektorn.

Ja, så kan det gå till i Mönsterås Kommun. Jag valde att inte gå ut med denna historia då, vilket jag ångrar. Men nu har jag bestämt mig för att berätta hur allt gick till. Inte så att jag går omkring och är sur för detta än, men historien är ändå ett intressant exempel på hur enskilda anställda är helt maktlösa när kommunens maktmänniskor utan känsla för en verksamhet får styra och ställa utan ordentlig kontroll. Det visar också hur rädda man är för människor som vågar ställa frågor och inte låter sig hunsas hur som helst. Mönsterås praktiserar en tystnadens kultur på sina arbetsplatser som ofta har väldigt lågt i tak.