När Peo och jag hade ett band

Min barndomsvän Peo och jag hade en gång ett band. Jag var inspirerad av The Smiths och Peo av The Beatles. Därutöver var Jethro Tulls skiva Songs from the Wood en stående inspirationskälla med sina melodier, taktbyten och strålande musikerinsatser. Med hjälp av ett par mikrofoner kopplade till ett vanligt kassettdäck gjorde vi våra inspelningar. Med tiden tillkom en trummaskin som fick ta den ena mikrofonens ingång. Flöjten spelades in i förväg och spelades upp från en annan bandspelare. Det var svårt att få allt timat. Texterna utgjordes i huvudsak av ganska så avancerade livsfunderingar. En textrad löd: En gång var jag på ett diskotek. Många spydde, andra bara skrek. Folket hoppa, hoppa upp o ned, som idioter hoppa dom, sen minns jag inte mer. Det blev ett par kassetter, men inga liveuppträdanden. Totalt gjordes nog bortåt hundra låtar och jag vidhåller än idag att många är riktigt bra, särskilt om man fantiserar ihop passande arrangemang.

Songs from the Wood var det. Så här lät den:
- The Whistler

- Velvet Green (ingen video, men en favoriterna. Finns även i liveversion, men med långt försnack)

- Cup of wonder (ett av rockhistoriens bästa intron)

- Songs from the wood (här finns väl alla genrer med?)

- Jack in the Green