Den volymiöse domaren i centrum när Mönsterås och Ljungbyholm delade på poängen inför ca 70 åskådare. Klicka på bilden för större domare.
Klasskillnad
Låt mig säga det direkt – det var klasskillnad. Mönsterås rörliga tekniska valpar mötte ett antal antika pelare från Ljungbyholm. Efter en trevande start började Mönsteråskillarna snurra upp de stela men tunga Ljungbyholmskolosserna. Men skärpan fanns inte i avslutningarna. Mot slutet av första halvlek, som inte var välspelad, flyttade Ljungbyholm upp positionerna något utan att lyckas få in bollen. Att Mönsterås inte ledde med ett par bollar efter första halvlek skall Ljungbyholm tacka domaren för.
Jag tillhör inte dem som skriker okvädesord till domaren, men det måste i ärlighetens namn sägas att han var under all kritik. Han blåste sent, oftast fel och var så långt ifrån hemmadomare man kan komma. De gula korten duggade tätt och det var Mönsteråsspelarna han hade en ond blick för. Domaren var alldeles för korpulent för att döma fotboll. Mot slutet av halvleken fick han ont i benet och tvingades bli en haltande linjedomare.
Mönsterås mot domaren
I andra halvlek väntade nog de flesta bara på att Mönsterås skulle göra mål på alla sina chanser. Men tyvärr ville det sig inte riktigt, trots ett par frilägen. Istället tog den nya domaren över och gav en Mönsteråsgrabb rött kort. För vad begrep nog ingen. Visserligen vägde grabbarna lite lätt i närkamperna, men några tjuvknep som förtjänade utvisning tog de aldrig till. Även andra halvlek innebar således en usel matchavgörande domarinsats. I det läget var förstås Mönsterås tränare tvungen att reagera, men det tjafset medförde att han blev utvisad till läktaren. Med en man mindre på planen tryckte Ljungbyholm på för ett ledningsmål, vilket man också fick när det återstod tio minuter av matchen. Mönsterås gav dock inte upp, utan fortsatte spela sitt tekniska spel. Med några minuter kvar gav det resultat och den efterlängtade och rättvisa kvitteringen kom. Full rättvisa kan man dock inte tala om. Mönsterås borde ha vunnit med ett par bollar.
Anton och Ardi kan bli ett strålande radarpar
Vad gav då matchen för intryck. Mönsterås vacklade förvisso lite i försvaret emellanåt. Men det stora problemet är att alla spelarna är så lätta och små. Det såg ut som ett pojklag på planen. Men i stort överraskade GIF med ett snabbt och tekniskt anfallsspel. Nr 21 Anton Agebjörn och nummer 8 Ardi Ajeti var strålande framåt och borde kunna bli ett fantastiskt radarpar. Med lite mer rutin och kyla i avslutningarna hade de satt ett par bollar till ikväll. Anton var så bra att han tyvärr inte lär stanna i Mönsterås särskilt länge. Även nr 9 Niki Audyli, som verkade väldigt ung, visade framfötterna innan han blev utvisad. Om Anton och Ardi får fortsätta spela ihop kan Mönsterås definitivt vara med i toppstriden. Även nr 11, Wesslund, kan bli farlig när han får igång målskyttet. Idag missades för mycket i avgörande lägen, även om han springer rätt. Mönsterås uppvisade också en fin lagmoral när man reste sig och lyckades kvittera efter underläget. När man är ung är det lätt att börja hänga med huvudet när man har dominerat spelet, men ändå fått allt emot sig. Men så icke här. Ljungbyholm däremot var bleka och stela och lär hamna på undre halvan. Man kan ju inte ha tur med domarna varje gång.
Den gamla match-tavlan från min barndom finns kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar