I ett svagt ögonblick lovade jag återkomma och berätta när jag spelade fotboll. (se detta inlägg). Fotboll framstår kanske för en nutidsmänniska som något obskyrt, något utrotningshotat som man i bästa fall spelar på datorn eller ibland beskådar på TV. Men när jag var barn spelade nästan alla ungar fotboll på gräs. Inte så att alla spelade i klubb. Nej, det handlade om en fotbollskultur som hade kvarteret (eller några kvarter) som utgångspunkt. Det var innan Mönsterås Bostäder hade förstört de aktuella grönytorna med buskar och baracker. För mig och de andra ungarna som bodde i Pionjärområdet och runt Torget fanns tre brukbara gräsmattor.
Bakom Pionjärgatan 8
Den minst begagnade gräsplanen låg på baksidan av Pionjärgatan 8 där jag bodde. Anledningen till att den användes minst var helt enkelt att de läktare som inramade planen bestod av balkonger, befolkade av kvarterets mor- och farföräldrar. De som inte ville riskera att få en boll i huvudet kunde ändå följa spelet bakom tunna köksfönsters gardiner. Telefonlinjen gick varm bort till Mönsterås Bostäders kontor de dagar fotbollen togs fram.
Gräsplanen bakom Pionjärgatan 8 - idag inte spelbar pga planteringar.
Bakom Holms kiosk
Den fina gräsmattan bakom Holms kiosk. Idag delvis saboterad av bostadsbolagets kur.
En plan som användes betydligt oftare var den bakom Holms kiosk. Gräset var av högsta kvalitet och planen var så pass stor att man kunde spela riktiga matcher. Matcherna var både lekfulla och allvarliga, men aldrig så gnälliga att det blev olustigt. Givetvis spelade vi utan offsideregeln, varför någon alltid stod på topp och väntade på en boll. Problemet med denna plan var att bollen ofta träffade baksidan av Holms kiosk. Och just mot den väggen hade Holm staplat sina backar med oöppnade läskflaskor. Holm var en tålmodig man, men när vi hade skjutit ner hans backar var det bäst att fly ner i källaren på Bryggerigatan.
En av nedgångarna till källaren vid Bryggerigatan, flitigt nyttjad.
Nedanför Kyrkan
Den bästa planen låg mellan dagens Algots och Konsum, nedanför kyrkan bort emot Parkgatan. Idag har man dragit om vägen där så att den går rakt igenom vår gamla fotbollsplan. Men på den tiden var där en stor fin gräsmatta med fantastiska möjligheter till fotboll. Där fanns egentligen inga hinder av vikt, även om en och annan cyklist vinglade omkull i sina försök att undkomma en förflugen boll.
Den bästa gräsplanen nedanför kyrkan, idag förstörd av en väg och gropar som skall fånga upp regnvatten.
Klubbfotboll
Det hände att vi åkte och tränade med Mönsterås GIF´s pojklag vid Elgerumsplanen. Men jag var väl inte tillräckligt bra för att få spela match. Jag fick oftast träna förstemålvakten, vilket förstås var ett försök från tränarens sida att få mig att tröttna och lägga av. Tränaren ville inte ha oss medelmåttor där. När laget skulle tas ut valde han alltid sin sons kompisar från ett annat område i Mönsterås. Där fick jag tyvärr avsmak för engagemang inom klubbfotbollen, även om jag alltid har följt Mönsterås GIF´s öden och äventyr i seriesystemet.
Det var vi som var fotbollens gräsrötter
Men jag vågar påstå att den genuina glädjen fanns i kvartersfotbollen. I Pionjärens FF fick vi medelmåttor vara stjärnor. Det var vi som var fotbollens gräsrötter i Mönsterås.
7 kommentarer:
Roligt att läsa om dina fotbollserfarenheter. Själv är jag uppväxt på Bryggerigatan, ett antal år iföre dig, Spelade därför mest bakom Holms kiosk, som i min barndom var enda gräsytan mellan hyreshusen som vi fick spela på.
Spelade även på planen vid Mölstadsskolan, på gruset vid "landisbanan, samt på en plan borta vid radhusen bortanför Mölstadsdskolan.
Vi hade också ett eget lag Bryggans IF. Vi spelade aldrig mot något annat lag, men gjorde ett försök att att anlägga en egen plan bredvid Mölstadsskolan.
Senare hade vi ytterliggare ett lag som vi kallade för Sånglärkornas iF. Tränande en massa vid Holms kiosk, men inte heller det laget spelade mot något annat lag.
Själv spelade jag senare för MGoIF. Tyvärr tror jag att dina erfarenheter inte är unika, när det gäller ungdomsfotboll. Långt i från alla som är ungdomstränare är lämpliga som ungdomsledare, men det är så ont om ledare att man får nöja sig med dom som finns.
Tack vare detta kan många talanger ha slutat med idrott för att ledare inte förstått att vi utvecklas i olika takt. Dessutom ska det i första hand vara roligt när det gäller ungdomsidrott. Resultaten ska då vara mindre viktigt. Detta r något som en del ungdomsledare har svårt att inse. Obs ingen kritik mot någon enskild ungdomsledare, jag har själv varit i ungdomsledare i fotboll, handboll och basket. Vill inte påstå att jag varit bättre än någon annan (kanske tvärtom, vad vet jag?)
Tack för inlägget, Björn! Din berättelse bekräftar det där med kvartersfotbollens betydelse. Jag har svårt att tro att du inte är en bra tränare. Det gäller väl att hitta en balans mellan det lekfulla och ändå ge ungarna utmaningar och mål och kunna se varje individ. Jag vill förstås heller inte hänga ut någon ledare. Därför nämner jag inga namn även om en duktig snokis förstås kan lista ut vem det var. Å andra sidan kan ju ledaren ha haft egenskaper som passade de duktiga spelarna. Många blev onekligen framgångsrika i seriefotbollen senare.
Förresten: har sett att både du och klubben kallar sig Mönsterås GoIF. Jag har alltid kallat klubben Mönsterås GIF, utan litet o. Hur är det egentligen med det?
Klubben heter egentligen Mönsterås Gymanastik och Idrottsförening, därav MGoIF.
Du som är historiskt intresserad kan kanske tycka det är intressant att det fanns ytterliggare en fotbollsförening i Mönsterås fram till någon gång på 40-talet tror jag, nämligen Mönsteås AIF, dvs Mönsterås Arbetares Idróttsförening.
På den tiden var "det fina folket" med i MGoIF och arbetarna i AIF.
Jag vet inte så mycket mer om dom än att en bror till min farfar var med i laget. Min far har ett gammalt lagfoto på sin farbrors lag någonstans.
Det där med Mönsterås AIF var ju väldigt intressant. Ska gräva lite och försöka hitta mer om den föreningen.
Har letat efter Mönsterås AIF på "Nätet" men bara kommit fram till att de verkar ha spelat i Möreserien 1930 tillsammans med Mönsterås GoIF och Timmernabben. Som spelare omnämns Gustav Magnusson, Valter Dahl och Sture Svensson. I Mönsteråsboken nämns inte ens klubben. Det kan kanske finnas mer info på biblioteket.
Hmm, kanske var det inte Möreserien trots allt.
Skicka en kommentar