Påsk i Mönsterås - tre observationer

1. Vår dotters dagis fick före påsk besöka Svenska Kyrkan för att få lära sig vad påsken egentligen handlar om. Det var föredömligt att låta barnen ta del av en viktig aspekt av vårt kulturarv. Kunskapen om påskens kärna - Jesu seger över fördärvsmakterna synden, döden och djävulen - är förmodligen försvinnande liten i Sverige. Dessutom var det modigt. I dessa dagar har ju den politiska korrektheten ofta drivits så långt att man inte ens får ha skolavslutning i kyrkan för att inte stöta sig med någon stackars minoritet som man har underskattat. Det kan ju emellertid knappast vara skadligt för en ateist att höra en person nämnas som man ändå inte tror finns. Och för en muslim är det ju bara lärorikt att ta del av en snutt av den kristna kulturen; det främjar den interreligiösa toleransen.

2. Igår fick vi besök av ett antal påskkärringar och vår dotter hade förstås också klätt ut sig och målat ansiktet. I äldre historisk tid var det dock ingen lek. Skärtorsdagen var en mycket farlig dag och på skärtorsdagsnatten hade häxorna varit hos djävulen på Blåkulla. Man får väl vara tacksam att denna gamla folktro har omvandlats till den betydligt mer harmlösa traditionen med påskkärringar. Den genuina gamla häxtron åsamkade vårt land stor skada. Att anklaga någon för att vara häxa var ett vanligt sätt att försöka bli av med en granne man låg i konflikt med. Man kan fråga sig vilka metoder som idag tillämpas mot obekväma personer.

3. I Mönsterås firar Pingstkyrkan och Kuggåskyrkan påsk ihop med gemensamma gudstjänster. Nu är det ju ganska vanligt med ekumeniska gudstjänster vid jul och påsk, men jag undrar om vi ändå inte ser framtiden här. Kuggåskyrkan bestod en gång i tiden av två församlingar - Metodistkyrkan vid torget och Missionskyrkan på Kuggåskrönet. De gick samman för ett antal år sedan och vad jag förstår har det fungerat bra. Jag kan inte se annat än att även Pingstkyrkan kommer att slås ihop med Kuggåskyrkan framöver, vissa teologiska skillnader till trots.