Fel, fel, fel!

Fel, fel, fel!
- Du har tre fel. Du är akademiker, arbetslös och kristen. Jag kan tänka mig att det är en kombination som inte går hem hos lite olika schatteringar i Mönsterås. Vissa gillar inte det ena, andra gillar inte det tredje, vissa gillar inget alls.

Ja, ungefär så sa min gode vän som ringde och lyckönskade mig med nya partiet. Han har förstås rätt. Det hade varit betydligt enklare om jag hade jobbat på bruket, haft villa på Ljungnäs och nöjt mig med att hyckla lite lagom med kristendomen (dvs döpa mina barn och strunta i doplöftena och visa upp mig på adventsgudstjänsten). Jag ser inte ner på det livet. Det är en helt ok livsstil. Det råkade bara inte bli så för mig.

Akademiker: Det finns alltid folk som med automatik tycker man är märkvärdig så fort man har en utbildning och inte skäms för den. Jantelagen när den är som sämst, skulle man kunna säga. Mönsterås Kommun har inte visat något som helst intresse för att tillvarata den kompetens jag råkar besitta.

Arbetslös: Än värre blir det förstås om man lyckas kombinera hög utbildning med arbetslöshet. Då börjar folk genast tissla och tassla. Det är liksom den högsta graden av hädelse mot alla som går upp varje dag till ett arbete. Har man en hög utbildning förväntas man med automatik få ett jobb, detta trots att akademikerarbetslösheten är ett riksomfattande och välkänt fenomen. Jag har förvisso jobbat en hel del genom åren i Mönsterås, men är just nu drabbad.

Kristen: Jo, det är nog ok att vara kristen så länge du inte tar det på allvar. Då ställer folk genast tio gånger högre krav på uppförande, än om man hade varit agnostiker, ateist eller kulturkristen. Om man sedan kombinerar kristen tro med en akademisk blick så blir det helt enkelt mer än vad vissa kan tåla, en provokation i den högre divisionen. Är man akademiker så förväntas man i Sverige ha lämnat ”vidskepelserna” bakom sig. Man får helt enkelt inte ha både Bibeln och von Wright på samma nattduksbord.

Sanningen är ingen Oknötall
Som väl är så är ju de flesta jag möter trevliga i Mönsterås. Men om man vill spetsa till det lite och karikera en aning, vilket kan vara roligt ibland, så ligger det trots allt en del i denna beskrivning. Eller så är det som någon skrev om mig häromdagen att jag har en förvriden bild av sanningen. Men sanningen kan inte vara förvriden. Sanningen är inte en oknötall. Sanningen är en egenskap. Antingen är något sant eller falskt, enligt lagen om det uteslutna tredje = logiskt ekvivalent med det är inte så att både P och inte-P är sant (motsägelselagen).

Rätt eller fel eller mer eller mindre fiffigt
Rätt eller fel är intressantare. Fel, fel, fel, sa Brasse. Men ändå var det inte helt fel. Det var bara det att Brasses lösning var den fiffigaste, enligt egen utsago. Och så är det. Ett påstående om verkligheten är förstås sant eller falskt. En upplevelse av verkligheten är bara mer eller mindre fiffig. Det var väl ungefär så den anonyma kommentatorn menade, kanske; att min upplevelse av verkligheten inte är så fiffig. Tycker han ja!