Kyrkoherden flyttar
Enligt uppgift i dagens Barometern/OT skall Mönsterås kyrkoherde Mattias Rosenqvist flytta till Helsingborg där han blir ungdomspräst. Som skäl anger han att det är svårt att kombinera jobbet som kyrkoherde med att vara småbarnspappa. Full respekt för det. Att vara kyrkoherde innebär inte bara att predika varje söndag, utan omfattar ledaransvar med en mängd uppgifter, även administrativa. Viktigast är att kyrkoherden faktiskt är herde för alla församlingens får.
Bra jobb med ungdomarna
Personligen har jag inte haft någon ordentlig kontakt med Mattias. Vi hade ett mejlutbyte för ett par år sedan och kom väl i princip bara fram till att vi ser olika på en del. Han företrädde en mer liberal tradition i Svenska kyrkan (utan att för den skull vara ultraliberal) medan jag är mer klassisk lutheran. Men även om vi står ganska långt ifrån varandra teologiskt så erkänner jag utan omsvep att han har gjort ett bra jobb med konfirmanderna. Jag kan tänka mig att han passar bra som ungdomspräst. Trevlig verkade han vara. Synd att vi inte samtalade mer.
Hoppas på ny kyrkoherde som betonar den pastorala omsorgen
Det som har saknats de senaste åren är pastoral omsorg om oss gammeltroende. Vi är lika sårbara, lika mänskliga och i lika stort behov av Guds nåd och församlingens kärlek som alla andra. Jag hoppas att de som snart skall välja ny kyrkoherde väljer någon som är herde för ALLA församlingsmedlemmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varför vänder du dig inte direkt till din gud om du vill ha hans nåd, inte kan en annan människa om än så en präst ge dig nåd.
Du skrev tidigare i ett inlägg att du var väldigt tilltalad av den Katolska läran - är det biktmöjligheten och det direkta förlåtandet nåden du tilltalas av.
Du har förstås helt rätt i det. Nåden kräver ingen präst, men det kan vara skönt att höra orden av en präst.
Har jag skrivit att jag tilltalas av den katolska läran? Jag kan känna respekt för att de inte ändrar sig så fort politikerna säger si eller så. Men rent teologiskt är jag mer lutheran.
Det jag egentligen menade är att jag har saknat en präst som man kan vända sig till som själasörjare, samtal odyl. Givetvis kan bikt också förekomma, även om det inte är nödvändigt; dock kan det vara psykologiskt viktigt för många. Men det förutsätter att prästen visar även oss gammeltroende respekt.
Skicka en kommentar